Om Medborgarinitiativ

Program för att rädda Sverige

Många svenskar ser med oro på hur Sverige har förändrats till det sämre när det gäller demografi, trygghet och politikers missbruk av sin makt. Globaliseringen som vi är utsatta för innebär fler nackdelar än fördelar. Att kunna idka handel med andra länder har ibland fördelar. Men att invaderas av kolonisatörer från tredje världen och låta dem ta över landet är nationellt självmord.

Ledande politiker och media ägnar mycket kraft åt att propagera för att gränserna ska vara så öppna som möjligt så att ”hela världen” kan ta sig hit och leva gott här på svenska skattebetalares bekostnad.

De vill att svenska folket ska trängas tillbaka i sitt eget land och att vi på sikt ska utrotas som folk. Vi är redan på god väg även om alla inte har förstått det.

Redan om 10 år kommer svenskarna att vara i minoritet i sitt eget land och islam kommer så småningom att vara den dominerande religionen.

Medan koloniseringen av Sverige pågår så utsätts svenskar för en brottvåg som huvudsakligen är importerad och mycket farlig. Vi drabbas av inbrott, överfall, knivrån, personrån, äldrerån, bedrägerier, id-kapningar, misshandel, våldtäkter och mord. Vi drabbas dessutom av många orättvisor när migranter får förtur till bostäder, praktikplatser, utbildning och bostäder. Medan svenskar tvingas stå i bostadskö i 10-20 år får asylsökande som just kommit till Sverige en gräddfil till en egen bostad. De går före i köerna och de kan få gratis tandvård, sjukvård och mängder av bidrag som bekostas av skattebetalarna.

Sverige befinner sig i ett stadium där det handlar om att överleva eller dö som svensk nation. Om vi tillåter politiker och media att fortsätta med sin propaganda för migration, asylinvandring, anhöriginvandring, arbetskraftsinvandring eller öppna gränser så kommer det svenska Sverige att gå under. Det behövs bara enkla kunskaper i grundskolematte för at begripa det.

Situationen är allvarlig, mycket allvarligare än de flesta känner till. Om du väljer att sitta med armarna i kors och titta på när allt det som dina förfäder kämpade för försvinner så borde du skämmas. Det folk som du tillhör riskerar att försvinna för alltid när kolonisatörerna tar över landet.

Om du däremot inser faran som vi befinner oss i Sverige så vädjar vi till dig att aktivera dig på något sätt. Du väljer själv vad du vill eller kan göra, men GÖR NÅGOT!

Det går inte längre att vara ointresserad av hur det ska gå för Sverige. Antingen låter man förfallet fortgå och låter det svenska folket även i fortsättningen terroriseras av migrationspolitikens avarter eller så sätter man ned foten och hjälper till att säga STOPP!

Vi har totat ihop förslag till ett antal programpunkter som vi tror ska kunna hjälpa till att rädda Sverige om de omvandlas till praktisk politik. Arbetet med programmet pågår. Vad som händer när det är klart återkommer vi till. Så här ser programpunkterna ut just nu.

Demokrati, socknar och storregioner

Många svenskar tror att vi lever i en demokrati eftersom det är vad politiker och många makthavare försöker inbilla oss. Med demokrati menas folkstyre där folket i allmänna val utser sina politiska företrädare och röstar om vilken politik man vill ha lokalt, regionalt eller nationellt.

I ett land där makthavare kan kontrollera opinionsbildningen med hjälp av egna organisationer, statliga verk eller medier som går makthavarnas ärenden, samt där resursstarka lobbygrupper kan utöva påtryckning mot makthavare är demokratin satt ur spel. Demokrati förutsätter ett offentligt informationsflöde som representerar olika åsiktsinriktningar.

För att det demokratiska systemet ska fungera krävs fri information, öppna debatter, total yttrandefrihet, fri organisationsbildning och mötesfrihet där möten kan hållas utan att hotas av motdemonstrationer, hot eller våld.

Det demokratiska systemet fungerar genom att varje medborgare som är 18 år har rätt att rösta i allmänna val. Det ställs inga som helst krav på kunskaper eller status för att få rösta. I det gamla bondesamhället fick endast män rösta. Om man ska ha kvar kvinnlig rösträtt eller om man ska ändra rösträttsåldern eller ställa särskilda krav på folk som ska kunna rösta är en diskussion som vi lämnar därhän eftersom den mest leder till konstanta meningsutbyten som aldrig tar slut. Däremot kan man överväga att ändra på reglerna kring vilka som har rätt att rösta. Ett förslag kan vara att endast medborgare som är födda i Sverige ska få rösta eftersom valresultatet blir skevt om man låter migranter rösta även om de blivit svenska medborgare. Det kan vara en väg återta folkstyret och samtidigt markera mot globaliseringens negativa effekter.

Demokratin var tidigare lokalt förankrad på sockennivå. En socken är en gammal kyrklig församlingsindelning. I varje socken beslutade sockenstämman om socknens angelägenheter. I den lilla enheten som socknen representerade kände många invånarna varandra och man kunde efter debatter och samordning respektera olika åsikter och komma fram till folkligt förankrade beslut. 1862 bytte sockenstämman namn till kommunalstämman och den 1 januari 1863 indelades landet i ungefär 2 500 primärkommuner. 88 av dessa kommuner var städer. Antalet kommuner i Sverige var som flest år 1930 då vi hade 2 532 kommuner.

Effekterna av landsbygdens avfolkning blev tydlig i mitten av förra seklet. Över 500 av kommunerna i landet hade färre än 500 invånare år 1943 och samma år kom en Kommunindelningskommitté fram till att antalet landskommuner måste minska i antal.

När kommunreformen genomfördes den 1 januari 1952 försvann 2 281 sockenbaserade kommuner på landsbygden och ersattes av 816 storkommuner. Det var då demokratin började urholkas på allvar. Politikerna ville skapa större enheter där makten flyttades längre bort från lokalsamhället. Det minskade antalet människor i småkommuner berodde sannolikt inte enbart på utflyttning till centralorter och större städer utan även sjunkande födelsetal kan ha varit en del av förklaringen till att många kommuner fick färre invånare.

Politikerna var inte nöjda med tidigare beslut och ville skapa ännu större enheter. 1962 beslutades om en ny kommunreform som började träda i kraft den 1 januari 1964 när kommunerna i Sverige delades in i 282 kommunblock. 1972 ombildades alla landskommuner, köpingar och städer till enbart kommuner.

Bildandet av större enheter ledde till ett demokratiskt underskott och det är inte uteslutet att de dåvarande socialdemokratiska makthavarna såg möjligheter i att flytta makten från mindre samhällen till större enheter för att lättare kunna kontrollera folket och styra samhället. Demokratin urholkades när folkets möjligheter att styra över sitt lokalsamhälle minskade.

I och med bortflyttandet av det lokala självbestämmandet till allt större regioner, blir demokratin och dess funktioner alltmer abstrakt då befolkningen ska ta ställning till frågor som inte påverkar dem alls eller som är relevanta men som gjorts så övergripande för att passa ett större område att frågan inte längre har den relevans som den skulle ha haft på lägre nivå.

På det sättet förlorar folket möjlighet att själva påverka sin direktmiljö, samtidigt som man får ta ställning till riksövergripande frågor som inte påverkar livet för gemene man och därför känns avlägsna och ointressanta för många.

Storregioner

Under våren 2016 planerade de socialdemokratiska makthavarna att slå samman de nuvarande länen i Sverige till åtta storregioner.

– De planerade att slå samman Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland till en enda region med 44 kommuner och totalt ca 880 000 invånare.

– De ville slå samman Gävleborg, Uppsala, Dalarna, Örebro, Västmanland och Södermanlands län till en region med 64 kommuner och 1,7 miljoner invånare.

– Stockholm och Gotland skulle slås samman till en region med 2,2 miljoner invånare.

– Värmland, Halland och Västra Götaland skulle slås samman till en region med över 2,2 miljoner invånare.

– Blekinge och Skåne skulle bilda en region med ca 1,4 miljoner invånare.

– Jönköping, Kronoberg, Kalmar och Östergötland skulle slås ihop till en region med 1,2 miljoner invånare.

Tanken på storregioner är inte bara skrämmande för att den ger makthavarna ännu mer makt och möjlighet att kontrollera större delar av samhället och fatta beslut som strider mot folkviljan. Med storregioner flyttas makten ännu längre bort från folket.

Barbro Holmberg (S) som var utredaren bakom förslaget menade att ”dagens län inte klarar nutidens utmaningar på egen hand”. Ett av målen med storregionerna skulle vara att skapa sex ungefär lika stora regioner. Barbro Holmberg är en socialdemokratisk politruk tillhörande den inre cirkeln som dessutom varit generaldirektör för Migrationsverket och migrationsminister. Det var under hennes tid som minister den osannolika historien om ”apatiska flyktingbarn” blev omtalad i media. Ingen fick ifrågasätta deras tillstånd, som i själva verket bara var ett sätt att försöka få uppehållstillstånd i Sverige.

Barbro Holmberg har tre barn med radiojournalisten Thomas Nordegren. Dottern Elin som de har tillsammans har varit gift med den svarte golfspelaren Tiger Woods som hon har två barn med. Barbro Holmgren är djupt insyltad i det socialdemokratiska etablissemanget som förstör Sverige. Det är ingen slump att just hon fått i uppdrag att föreslå en allvarlig försämring av det svenska samhället ur ett demokratiskt perspektiv.

Det värsta är att politikerna tanke med utredningen så snabbt och diskret som möjligt ville se till att förslaget skulle klubbas i riksdagen utan att allmänheten skulle hinna ta ställning. Det är samma metod som man använder i andra frågor, bland annat om migration för att dölja inför allmänheten vilka beslut som fattas och vad dessa beslut kan leda till.

Den som fick i uppgift att presentera förslaget och få med sig en majoritet i riksdagen var civilminister Ardalan Shekarabi som kom till Sverige illegalt och inte borde få bo i Sverige alls. Nu är han minister vilket visar hur ruttet det svenska samhället är.

Statsmaktens medier, SVT och SR, försökte hjälpa socialdemokraterna att lansera den här modellen med storregioner, men efter kritik från moderater och en del andra politiker så tvingades man tillfälligt överge planen på storregioner. Planerna på storregioner är inget annat än gigantiska socialistprojekt som syftar till att lätta kunna genomföra obekväma beslut utan att ta hänsyn till folket.

En baktanke är naturligtvis att kunna genomföra olika migrationspolitiska projekt och slussa pengar från ”rika” kommuner till ”fattiga” kommuner och påtvinga varje del av landet fler kolonisatörer. Bor det för många kolonisatörer i en ort ska de kunna slussas till en annan ort. Exakt det pågår just nu i Sverige, men inte en enda tidning har upplyst allmänheten om att politiker, myndigheter och statsapparaten i ren desperation flyttar kolonisatörer från kommuner som tagit emot många till kommuner som tagit emot relativt få (vilket ändå är för många).

Om man fråntar människor möjligheten att delta i beslutsprocesser så bidrar man till att fördumma samhället. Redan i skolan borde barn och ungdomar tränas i att framföra egna åsikter, diskutera dessa åsikter och respektera andras åsikter för att skapa ett gott samhällsklimat. Det är genom att enskilda människor finns med i beslutsprocessen redan från gräsrotsnivå som vi kan vinna tillbaka vårt land. För att kunna upprätthålla ett demokratiskt system krävs det ett visst intellekt. I länder med lågt genomsnittligt IQ klarar medborgarna inte av att delta i demokratiska beslutsprocesser och det är därför sådana länder blir totalitära eller drabbas av konflikter. (Läs vad professor Helmut Nyborg säger!)

Kompetens framför partibok

Idag tillsätts ministrar och myndighetspersoner på olika poster för vilka de nödvändigtvis inte har kompetens eller erfarenhet. Det enda som krävs för en sådan tillsättning är framförallt medlemskap i det styrande partiet.

Detta innebär många gånger en slags ”forma terrängen efter kartan”-situation där beslut drivs igenom på ideologiska och teoretiska grunder, även om det sker i strid med vad som faktiskt är de bästa alternativen.

Därför är det bättre om representationen bygger på en yrkesmässig kompetens där företrädare enbart kan väljas från de områden de är tänkta att ansvara för (militärer för försvar, diplomater för utrikespolitik, bönder för livsmedel och försörjning etc.).

Förslag i enlighet med texten:

Flytta tillbaka makten till folket.

Återskapa sockenindelningen och öka antalet kommuner till ca 2 000.

Ge tillbaka den kommunala självständigheten och låt folket bestämma i kommunala angelägenheter.

Hindra varje form av urbanisering och uppmuntra återflyttning från storstäder till småorter.

Ge extra förmåner till barnfamiljer som vill flytta till glesbygden och tidigare avfolkningsorter.

Ge alla skolelever utbildning i hur vårt demokratiska system har fungerat tidigare och hur det har förfallit.

Öka lokaldemokratin där befolkningen får ta ställning till frågor som påverkar och engagerar dem i den egna närmiljön, samtidigt som man överlåter till experter och styrande med kompetens att besluta om riksövergripande frågor (skatter, utrikespolitik, försvar etc.)

Stärk lokalsamhället genom att möjliggöra för samhällsfunktioner att etableras och bevaras i småorter, vilka på grund av privatiseringar och vinstintressen gjort att sådana försvunnit (t.ex. Apoteket). Finns sådana funktioner i småorten blir det dels lättare att bo på landsbygden samt att det skapar arbetstillfällen.

Rullande demokrati

När folket får välja vilka styresmän de vill bli representerade av så har vi ett folkstyre. I Sverige fungerar inte demokratin tillfredsställande eftersom bristerna är alarmerande stora. Det finns flera orsaker till det. En viktig faktor är makthavarnas medier som försöker tysta eller lyfta olika debatter på egna villkor för att styra väljarna i den riktning som önskas medan man samtidigt demoniserar politisk opposition. En annan brist är att ett antal partier som har majoritet kan bilda gemensam front mot partier som representerar 49 procent av väljarkåren. Systemet bör ändras så att regeringar bildas efter hur representationen ser ut i riksdagen.

Den svenska demokratin måste vitaliseras kraftigt. Att endast hålla val med fyra års mellanrum innebär att det råder politisk stiltje mellan valen och det måste ändras för att hålla samhällsdebatten levande året runt.

Det verkliga folkstyret kan börja fungera som det var tänkt om vi ökar antalet kommuner och flyttar makten närmare folket. Vi har för närvarande 290 kommuner och deras antal bör ökas till ca 2 000 kommuner genom att stora kommuner delas och blir mindre. Det är en viktig del i en process som förbättrar demokratin. (Se även Fokus på Sverige 1: Demokrati, socknar och storregioner.)

Om riksdagsval genomförs med fyra års mellanrum så kan även landstingsvalen genomföras med fyra års mellanrum, men två år före (eller efter) riksdagsvalet. Valen till kommuner skulle kunna ske efter ett rullande schema som börjar direkt efter ett riksdagsval och avslutas före nästa riksdagsval. På det sättet kan politiska aktiviteter förekomma varje dag någonstans i Sverige och tvinga fram ett ökat intresse för politik på lokal nivå. Med 2 000 kommuner skulle vi kunna ha omkring tio val i veckan på olika håll i landet. Varje kommunalval hålls med fyra års mellanrum. Kommunalvalen ska vara en angelägenhet för kommunens invånare där yttre påverkan från tankesmedjor och lobbygrupper inte ska tillåtas.

I väntan på att en ny kommunindelning ska göras kan man ändå skilja på valdagarna så att man håller val i kommunerna mellan riksdagsvalen efter ett rullande schema. Då kan man hålla val i någon kommun varje vecka mellan riksdagsvalen.

Bara personer som är födda i Sverige ska kunna rösta i allmänna val.

Sammanfattning:

Demokratin kan vitaliseras kraftigt om man skiljer på valdagarna.

Intresset för lokala frågor kan öka kraftigt när antalet kommuner blir fler och kommunerna blir mindre.

Ett rullande schema bör införas så att det förekommer kommunalval varje vecka året runt.

Bara personer som är födda i Sverige ska kunna rösta i allmänna val.

Staten och regeringsformen

Vår stat heter Sverige. Sverige är svenska folkets egen stat och det territorium som vi äger gemensamt. Sverige är formellt en parlamentarisk demokrati, men den demokratin är satt ur spel på grund av flera allvarliga brister i vårt samhälle. Sverige är också en monarki även om kungens makt som statschef bara är formell. Kungen fungerar mera som en galjonsfigur när staten eller näringslivet vill väcka intresse eller marknadsföra något. Kungens håller varje år tal i samband med riksdagens öppnande och talen är i stort sett alltid bara en bekräftelse på hur det politiska Sverige ser ut. Kungen är bara en marionett till de politiker som kontrollerar makten.

Sverige bör även i fortsättningen vara en monarki, men arvmonarkin skulle kunna bytas ut till en valmonarki. Kungen kan då väljas av svenska folket. Han ska vara av svensk stam och lojal till sitt folk och sina undersåtar. Konungen ska vara svenska folkets högste beskyddare och ha till uppgift att vara en föredömlig ledargestalt som vägleder folket och ger hopp och inspiration inför framtiden. Kungen ska också kunna påtala eller ingripa när faror hotar den nationella sammanhållningen och tryggheten i landet.

I regeringsformen finns ett antal punkter som bör justeras eller ändras.

1 Kap, 1 § står det:

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Om folkstyrelsen bygger på ”fri åsiktsbildning” så är det något vi inte har sett fungera särskilt väl i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Politikerna har fattat mängder av beslut och stiftat nya lagar utan att folkmajoriteten har fått möjlighet att ta ställning. Politikerna har kunnat genomdriva sina beslut för att folket inte har haft några formella eller praktiska möjligheter att framföra kritik. Detta med ”fri åsiktsbildning” fungerar bara på pappret, inte i praktiken, och därför måste man föreslå ändringar som ger stöd för att ”fri åsiktsbildning” blir en verklig möjlighet.

I 1 kap, 2 § står det:

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Detta är en propagandafras utan egentlig mening. ”Respekt för alla människors lika värde” är något som många av de ”folkvalda” politikerna sällan eller aldrig uppvisar. I själva verket brister de ofta i respekt, särskilt när de talar om meningsmotståndare. I oktober 2016 kallade statsminister Stefan Löven Sverigedemokraterna för ”ett nazistiskt parti”, men modifierade sedan sin anklagelse och kallade partiet för ”ett rasistiskt parti med nazistiska rötter”. Han borde kunna dömas för grovt förtal då det är mycket allvarligt att en ledande politiker kastar ur sig sådana anklagelser.

Anklagelsen är inte bara grov och direkt felaktig. Den leder till jämförelse med folkmord och systematisk etnisk rensning. Löfven är inte den ende ledande politiker som visar att han saknar all respekt för andra ”människors lika värde”. I själva verket anser många av dem som lanserar frasen att vissa människor, ofta invandringskritiker, saknar mänsklig värde eller är mindre värda.

I 1 kap, 2 § står det också:

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Den meningen framstår som ett skämt när man vet att det kan ta 20-30 år i bostadskö innan någon får bostad i Stockholm och 10-15 år i vissa andra kommuner. När man dessutom vet att politikerna diskriminerar svenskar genom att ge invandrare och migranter förtur till bostad så inser man att regeringsformen mera är en plattform för statsmaktens propaganda och föregivna förträfflighet. Ingen politiker i nuvarande riksdag har ifrågasatt varför det inte går att få bostad trots att regeringsformen ger sådana utfästelser.

I samma kapitel står det:

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Då måste man först fastslå vad ”demokratins idéer” är. Idag fungerar det som kallas demokrati så dåligt att det borde kallas för något annat. Demokrati ska väl ändå vara folkstyre, att folket röstar och väljer politiker eller andra och att det sker under anständiga och rättvisa förhållanden där varje meningsyttring har samma möjlighet. Så är det inte i Sverige idag och därför kan inte Sverige kallas en demokrati. Systemet måste förändras till det bättre.

I samma kapitel står det också:

Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Meningen antyder att man bara ska motverka viss diskriminering i samhället. Meningen är ett resultat av den politiska galenskap som präglat Sverige under lång tid. De som diskrimineras mest i det svenska samhället är de svenskar som angrips varje dag verbalt eller fysiskt för att de är svenskar. Dessutom diskrimineras svenskar varje dag när migranter ges förtur till arbeten, praktikplatser, skolutbildning, bostäder. Svenskarna ses ofta som andra klassens medborgare som man kan hunsa hur som helst med. Den tiden ska snart vara förbi.

I samma kapitel står det också:

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Tanken från statens sida är att ge olika minoriteter särskilda möjligheter att främja sin etniska eller kulturella identitet. Även på det området är svenskarna diskriminerade eftersom svenskar som hävdar sin identitet ofta blir föremål för ren häxjakt från samhället. Det är med andra ord ett enormt hyckleri på högsta nivå, där kulturella, språkliga och etniska särdrag förnekas eller relativeras när det gäller svenskar (hur många har inte hört den arroganta frågan ”vad är egentligen svenskt?”), medan samma sak däremot hyllas och bejakas (inte sällan med stor hjälp av den svenska gruppens skattepengar) när det kommer till ”minoritetsgrupper” (som utöver inhemska minoriteter som samer, judar och romer idag även innefattar de flesta invandrargrupper som befinner sig i Sverige).

I 1kap, 10 § står det:

Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete.

Svenska folket har manipulerats av makthavare och media som vill att Sverige ska ingå i överstatliga organisationer som urholkar nationalstatens lagar och identitet. Dessa makthavare vill att Sverige ska bli en del av ett globalt samhälle där vi inte längre kan kontrollera vår egen utveckling. Vi måste lämna Europeiska unionen och bli självständiga igen.

När grundlagsändringen om att Sverige är medlem i Europeiska unionen genomfördes i slutet av 2010, skedde det utan att informera det svenska folket, samt att innan en sådan ändring får genomföras ska den ha utannonserats och ett val ha hållits (http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/folkomrostning/), vilket inte var fallet här.

I 2 kap., 1 § står det.

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad

  1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
  2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
  3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
  4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
  5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
  6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Det är fraser som låter bra i skrift. Men i praktiken har många av dessa friheter inskränkts under minst 30 års tid. Särskilt mötesfriheten och demonstrationsfriheten har länge inskränkts utan att några som helst åtgärder har vidtagit för att försvara den. Sverigedemokraterna och många andra invandringskritiska rörelser har haft svårt att boka lokaler och deras yttre aktiviteter, demonstrationer och torgmöten, har ofta saboterats av antidemokratiska element. Den rättsvårdande myndigheten har ofta medvetet låtit mötesstörare få härja och sabotera möten utan att med kraft sätta stopp för deras sabotageverksamhet. Inte sällan får opinionsbildare utstå påtryckningar för sina åsikter, genom regelrätta trakasserier från vänsterextremister (med offentlighetens goda minne), att publikationer utsätts för sanktioner från övriga media för att begränsa deras intäkter (trakasserier av annonsörer, uthängningar av prenumeranter och donatorer), eller att medelst utestängningar hindra alternativa åsikter från att få tillgång till det offentliga rummet (turerna kring Nya Tiders närvaro på Bokmässan i Göteborg 2016 är ett sådant exempel).

I 2 Kap, 7 § står det:

Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem.

Den paragrafen är inskriven för att det ska bli omöjligt att utvisa alla migranter som kommit till Sverige och fått svenskt medborgarskap utan att de har rätt till medborgarskap. Det migrationspolitiska projektet som omdanar Sverige från en tidigare etniskt homogen nation till ett mångetniskt allemansland måste få ett slut. Då bör medborgarskapet kunna fråntas många som aldrig skulle ha fått tillträde till vårt land om folket hade haft inflytande över politiken. Migranter som får sina medborgarskap upphävda ska sedan kunna återanpassas till sitt hemland eller något annat land som kan ta emot dem.

I 2 Kap, 19 § står det:

Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Det betyder att Sverige inte får stifta egna lagar hur folkligt förankrade de än är om de strider mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna, eller Europakonventionen. Den tillkom för att lagstadga Förenta nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna. Sverige ratificerade den 1952.

Paragrafen finns där för att vi ska underkasta oss främmande diktat och överge möjligheten att själva avgöra vad som är bäst för Sverige och svenska folket. Vi bör säga upp alla avtal som hindrar oss från att fatta självständiga beslut och bedriva en politik som gagnar svenska folket.

I 2 kap 24 står det:

Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

Här noterar vi att mötesfriheten och demonstrationsfriheten inte skyddas av regeringsformen. Det är i stället en gummiparagraf som kan användas när som helst av vilken orsak som helt för att stoppa en angelägen opinionsyttring eller demonstration. Det är också vad som har skett tidigare många gånger. Att kritisera invandringspolitiken offentligt kan också bli svårare om myndigheterna väljer att kalla det ”förföljelse av folkgrupp” när åsikter om migrationspolitikens avarter och följder kommer upp till ytan.

Att begränsa demonstrationer eller sammankomster av invandringskritisk art brukar även lyftas av åsiktsbildare inom media och ibland till och med politiker med hänvisning till ordningsstörningar. Dessa uppstår uteslutande genom våldsamma motdemonstrationer som ofta urartar i rena upplopp.

I 10 kap, 6 §, 7 § och 8 kap:

I 10 kap, 6 §, 7 § och 8 kap anges att riksdagen inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen kan överlåta viss beslutanderätt.

Riksdagen kan besluta om sådan överlåtelse, om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för det. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens godkännande av överenskommelse…

I 10 kap, 7 § står det:

I andra fall än de som avses i 6 § kan beslutanderätt som direkt grundar sig på denna regeringsform och som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens tillgångar, rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till en mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller ska bli anslutet, eller till en mellanfolklig domstol.

Undantag gäller frågor om ”stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen eller frågor om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap”.

I Sverige ska svenska folket fatta alla beslut i allmänna val. Inget beslutsfattande ska kunna överlåtas till utomstatliga organisationer.

I 15 kap, 13 § står det:

Regeringen får sätta in rikets försvarsmakt i enlighet med internationell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en kränkning av rikets territorium.

Regeringen får uppdra åt försvarsmakten att använda våld i enlighet med internationell rätt för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.

Rikets försvarsmakt är i praktiken upplöst och har inte längre till uppgift att försvara svenska folket. Försvarsmakten används istället för deltagande i tveksamma globalistiska projekt. Under det stora inflödet av migranter från tredje världen åren 2015-2016 reagerade den försvarsmakt som borde skydda Sverige istället med att upplåta sina egna anläggningar åt människor som inte borde ha fått sätta sin fot på vårt territorium.

General Håkan Syrén var överbefälhavare 2004-2009. Sverker Göransson var överbefälhavare 2009-2015. Nuvarande överbefälhavaren heter Micael Bydén. Han tillträdde just när Sverige översvämmades av kolonisatörer från tredje världen och gjorde ingenting för att skydda landet. Det är en skrämmande skara militära befattningshavare som drabbat Sverige de senaste decennierna och att de medvetet har låtit bli att försvara Sverige råder det inga tvivel om.

Av regeringsförklaringen att döma kommer försvarsmakten att sitta och rulla tummarna i väntan på att Sverige ska utsättas för väpnat angrepp. Detta medan kolonisatörer tillåts ta över Sverige utan vapen, utan hot och utan soldater. Femtekolonnarna som styr Sverige – och då inkluderas överbefälhavarna och andra ledande militärer – låter Sverige tas över av främmande folk utan att lyfta ett finger, utan att öppna munnen och utan att varna någon.

Det måste betyda att de tillsatta överbefälhavarna inte har haft något gott uppsåt. De har istället bidragit till att skada Sverige och bör en dag kunna dömas för något brott.

I 15 kap, 16 § står det:

Regeringen får sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor för att fullgöra en internationell förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

Svenska väpnade styrkor får i övrigt sändas till andra länder eller sättas in om

  1. det är medgett i lag som anger förutsättningarna för åtgärden, eller
  2. riksdagen medger det i ett särskilt fall

Sverige har deltagit med militär personal i många internationella projekt och de flesta av dem har inte varit till gagn för Sverige eller svenska folket. De har istället lett till förluster i människoliv och tveksamma eller kontraproduktiva politiska resultat. Dessutom har dessa militära äventyr inte sällan resulterat i stora efterföljande flyktingströmmar, vilket var fallet med insatsen i forna Jugoslavien och Afghanistan.

Sammanfattning:

Den svenska regeringsformens innehåll är delvis ett resultat av ett politiskt haveri. Svenska folket har ingen aning om innehållet i regeringsformen och har aldrig fått medverka i dess utformning. Regeringsformen har ändrats i enlighet med politiska beslut som fattats i tysthet och bör en dag revideras och bli föremål för en genomgripande bearbetning.

Regeringsformen innehåller icke-demokratiska och hycklande punkter som begränsar svenskars möjligheter att ta del av och föra fram åsikter som inte accepteras av den politiska makten.

Regeringsformen måste utgå från att Sverige är svenskarnas land och att det ska förbli så.

Det bör framgå av regeringsformen att politiker och andra makthavare som allvarligt skadat vårt land ska kunna ställas till svars och dömas i domstol.

Staten och myndigheterna

Den svenska staten med alla sina myndigheter har blivit en gigantisk belastning för svenska folket istället för en tillgång. Myndigheternas roll är att förvalta eller genomföra den politik som riksdagens och regeringen beslutar om.

Myndigheterna i Sverige är idag myndigheter som används av politikerna för att genomföra olika projekt som skadar landet och folket. När den svenska riksdagen består av människor som inte vill svenska folkets väl så blir följden att myndigheterna går i riksdagens eller regeringens ledband.

Om en regering bedriver en politik som söndrar vårt land har den regeringen också befogenhet att utse likasinnade chefer för de olika myndigheterna. I Sverige finns inga lagar som skyddar folket från politiker som använder myndigheter i egna syften som kan skada samhället. Idag finns visserligen Tjänstemannaansvaret, som innebär att en tjänsteman som begått tjänstefel kan ställas inför rätta. Däremot gäller inte lagen politiker, som inte behöver ställas till svars för sina beslut. På sin höjd finns Konstitutionsutskottet, men denna är i längden tandlös och i sitt system där politiker och maktpersoner håller varandra om ryggen (p.g.a. personliga förhållanden eller partiboken) ska det till riktigt grova övertramp innan det blir några kännbara konsekvenser. Den enda bestraffning som brukar lyftas fram är att om folket är missnöjt med de ledare som valts fram, så är det bara att inte rösta på dem vid nästa val. Kort och gott så utnyttjas demokratins funktion för att maktmissbrukande politiker inte ska hamna i svårigheter.

Ännu svårare blir granskning och ansvarsutkrävande när myndigheterna, tillsammans med andra samhällsfunktioner håller varandra om ryggen: genom presstödet och andra ekonomiska morrötter kan myndigheterna styra media att undvika vissa ämnen; genom ”sofistikerad korruption”, där politiker och myndighetspersoner hjälper sina barn eller andra som står dem nära (se artikeln ”Professor om sofistikerad korruption – ”varför dyker politikers barn upp på höga befattningar?), kan man även se till att viktiga instanser fylls av personer som står i beroendeställning till varandra.

I Sverige finns år 2016 omkring 337 myndigheter som är underställda regering och riksdag. 241 av dem är förvaltningsmyndigheter. Alla dessa myndigheter kan användas av styrande politiker för att genomföra sin politik. Tusentals människor är anställda på dessa myndigheter och deras arbete går huvudsakligen ut på att utföra det som regeringen och riksdagen givit dem i uppdrag att utföra.

En minoritetsregering som saknar folkligt stöd i vissa frågor kan ändå genomdriva sin politik med full kraft och använda alla myndigheter som verkställande organ. Under åren 2015-2016 när det vällde in kolonisatörer från tredje världen till Sverige användes samtliga myndigheter för att underlätta för kolonisatörerna att komma hit och få stanna här. Officiellt kallades alla som kom hit för ”flyktingar”, trots att endast några få av dem som kom hit var flyktingar i ordets rätta mening. De flesta var lycksökare som bara ville ha ett bättre liv och såg möjligheter i att komma till just Sverige för att den svenska staten accepterade stora skaror kolonisatörer, som dessutom fick fritt uppehälle och rad förmåner. Många fick förtur till skola, utbildning, praktikplatser och jobb.

De kunde ske för att så många myndigheter hjälpte regeringen att genomföra den invasionsliknande politiken. Några av de inblandade myndigheterna var:

Migrationsverket
Arbetsförmedlingen
Försvarsmakten
Polismyndigheten
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Boverket
Kriminalvården

Cheferna på dessa myndigheter har arbetat öppet och aktivt för att omvandla Sverige från ett tidigare homogent land till ett mångetniskt och mångkriminellt land där alltfler svenskar känner sig obekväma i sin egen närmiljö. Deras medverkan i att förstöra Sverige måste undersökas. Det bör klargöras vilka de är, på vilket sätt de har medverket i förstörelsen av Sverige och det bör även undersökas om det går att åtala dem för vad de har ställt till med.

Sverige har alldeles för många myndigheter. Många fungerar mest som propagandacentraler för politiska experiment och bör avvecklas omedelbart. Då kan man frigöra ett stort antal anställda som tidigare arbetat med att skada vårt land och istället ge dem möjlighet att – efter viss omskolning – arbeta inom yrken där det saknas arbetskraft. Många av dessa myndigheter är antingen rakt igenom eller har utvecklats till ekonomiska slukhål, där olika projekt för att främja den önskade politiken, med fokus på ”integration, mångfald, jämställdhet etc.”, snarare än att driva igenom en sund och fungerande politik. Inte sällan är många myndighetsposter hittepå-positioner dit avdankade och odugliga politiker kan retirera till för att fortsätta avlönas på skattebetalarnas bekostnad.

Några av de viktiga myndigheterna måste genomgå stora förändringar i sina organisationer. Inom Försvarsmakten bör man avskeda alla som inte försökte försvara landet när vi utsattes för en invasionsliknande migration där människor utan uniform, utan vapen och utan identitetshandlingar tog sig hit och fick uppehälle. Alla toppchefer som underlåtit att försvara vårt land ska kunna åtalas. Sedan den 1 oktober 2015 är Micael Bydén överbefälhavare. Sverige invaderades av 160 000 kolonisatörer från tredje världen det första året som Bydén var överbefälhavare utan att Bydén gjorde en enda insats för att försvara landet. Istället medverkade hans organisation till att fylla upp Sverige med dessa kolonisatörer och ge dem permanent upphälle. Bydén är bara en av många myndighetschefer som bidragit till att förstöra vårt land.

Försvarsmaktens uppgift ska vara att försvara Sverige och svenska folket, inte att försvara politiska experiment som söndrar vårt land.

Migrationsverket är en myndighet som använts av politikerna för att underlätta migration och stor invandring från dysfunktionella kulturer i tredje världen. Migrationsverket och alla dess chefer har ägnat all sin kraft åt att förstöra vårt land med hjälp av kolonisatörer som fått fritt tillträde till vårt land. Genom Migrationsverkets försorg har delar av vårt land blivit otryggt och farligt samtidigt som alltfler kolonisatörer dominerar delar av landet. År 2012 utsågs politruken Anders Danielsson till chef för Migrationsverket. De skador som han har åstadkommit på vårt land är gigantiska. Alla toppchefer ska kunna åtalas för att de hjälpt till att orsaka gigantiska skador i vårt land.

Migrationsverket ska bli en myndighet som ägnar sig uteslutande åt att spåra upp alla som kommit till Sverige utan giltiga skäl eller på tvivelaktiga grunder. Verket ska sedan verkställa utvisningar eller genomföra återflyttningar till migranternas hemländer eller till andra länder som vill ta emot dem.

Polismyndigheten ska ägna sig åt att lösa brott och se till att alla brottslingar blir inlåsta. De ska ges tillräckliga resurser för att kunna lösa alla brott och det måste bli slut på politiska experiment. Tidigare chefer för myndigheten ska undersökas och svenska folket måste få veta hur mycket skada de ställt till med i vårt land. Sedan den 1 januari 2015 är Dan Eliason rikspolischef och hans insatser som chef har enbart varit till skada för Sverige.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har arbetat med att på olika sätt förbereda för kolonisatörer att kunna etablera sig permanent i Sverige. Myndighetens arbete bör undersökas liksom vilka av dess chefer som medverkat till att skada vårt land. Helena Lindberg är generaldirektör sedan 2009 och tillhör den skara politruker som är djup insyltad i arbetet med att massimportera kolonisatörer och ge dem uppehälle i Sverige.

Arbetsförmedlingen är också en myndighet som använts av svenskfientliga politiker för att söndra Sverige. Generaldirektör för Arbetsförmedlingen sedan mars 2014 är Mikael Sjöberg som är en politruk med djupa kontakter in i den socialdemokratiska makteliten som söndrar vårt land. Sjöberg är kusin med före detta statsministern Göran Persson (S).

Mikael Sjöberg hävdade i början av december 2016 att Sverige behöver minst 64 000 invandrare per år för att fylla behovet av arbetskraft. Sjöbergs utspel ska ses mot bakgrund av att politiska makthavare vill globalisera Sverige och upplösa Sverige som svensk nation. Sjöberg är en bricka i ett fult politiska spel där regeringen använder alla myndigheter för at kunna genomföra sin extrema och farliga politik. Sjöbergs utspel återgavs i statlig och annan media helt okritiskt, vilket speglar att även stora delar av medierna är underställda maktelitens politik eller går maktelitens ärenden när det gäller att söndra Sverige.

Vi behöver en ny politik där myndigheternas uppgift ska vara att förvalta, bevara och försvara Sverige och svenska folket mot människor, organisationer eller andra som försöker upplösa nationen eller det kitt som tidigare höll den samman. I den mån som myndigheterna inte fullföljer sina åtaganden, ska det finnas möjlighet för folket att byta ut myndigheterna.

Sammanfattning:

Stärk Tjänstemannaansvaret, så att politiker som gör sig skyldiga till maktmissbruk kan ställas inför rätta redan under mandatperioden.

Svenska myndigheter ska förvalta, bevara och försvara Sverige och svenska folket från yttre eller inre hot.

Många myndigheter bör läggas ned helt och hållet eftersom de inte fyller någon funktion. De är mest en belastning på samhället genom stora kostnader eller politiska experiment som inte gagnar svenska folket.

Det bör undersökas om vissa myndighetschefer kan åtalas för sin underlåtelse att försvara Sverige eller sin medverkan till att förstöra landet.

Folket ska kunna byta ut myndigheterna, inte myndigheterna folket.

Staten och media

Sveriges Television (SVT) och Sveriges Radio (SR) är statlig media som finansieras med skattemedel. År 2013 var kostnaden för SVT 3 miljarder, år 2011 var kostnaden för SR ca 2,5 miljarder. Tillsammans har dessa bolag nästan 4 000 anställda där den övervägande delen har sina politiska sympatier hos partier som vill göra Sverige till ett mångetniskt allemansland. Under decennier har statskontrollerad media ägnat sig åt politisk hjärntvätt på ett sätt som bara är vanligt i totalitära stater.

Journalisterna på SVT och SR har ägnat sig åt omfattande agendajournalistik där alla former av liberala, vänsterorienterade och mångetniska politiska projekt har fått stöd och positiv uppmärksamhet medan traditionella konservativa värderingar har hånats eller stämplats med negativt värdeladdade epitet.

Den fråga som SVT och SR varit mest angelägna att propagera för är invandring av olika slag. Statlig media har varit tydlig med att de står bakom att Sverige ska invaderas av kolonisatörer från tredje världen och att dessa kolonisatörer ska kunna få bo i Sverige i all evighet och på sikt ta över landet från svenska folket.

Den politiska propagandan från SVT och SR har varit och är fortfarande både omfattande och skrämmande. Det är vinklingar och kampanjer från statliga media som gör det möjligt för vissa politiker att vinna val och försvårar för andra att nå framgångar.

Den politiska slagsidan som finns i statlig media ska inte accepteras. Statlig media i Sverige har bevisat att de inte kan vara sakligt objektiva. De är konstant subjektiva och sprider ofta egenhändigt påklistrade värderingar på politiker eller rörelser som motsätter sig stor migration och kämpar för att försvara den nationella identiteten.

Grundtanken med media har länge varit att ”makten ska granskas”, för att se till att medborgarna får insyn i maktutövningen och avslöja missbruk. Idag är det tvärtom folket som granskas, där personer som gett uttryck för åsikter som ej godkänts av medieeliten hängs ut, trots att dessa inte gjort sig skyldiga till brott, än mindre dömts för något. Samtidigt ser man mellan fingrarna på många övertramp från politiker och maktmänniskor som har de godkända åsikterna. De gånger en sådan person faktiskt granskas är det oftast enskilda journalister med högre rättspatos än sina kollegor som gräver frågan, för att därefter lida repressalier av den samlade journalistkåren. Eller så är det först efter att frågan redan publicerats eller behandlats av alternativ media, som etablissemangsmedia vill dra uppmärksamheten ifrån.

Sveriges Television och Sveriges Radio måste fråntas sin monopolställning som statens förlänga arm, folkuppfostrare och propagandacentral för svenskfientliga åsikter. Bolagen bör förändras i grunden.

Antalet anställda kan halveras. De kvarvarande anställda kan sedan bytas ut mot mer lämpliga personer som inte ägnar sig åt svenskfientlig verksamhet. De som är anställda på SVT och SR bör hysa kärlek till den svenska nationen och motsätta sig att den nationella självständigheten urholkas. Om man arbetar på TV eller radio som finansieras av staten måste det ligga i sakens natur att man värnar om den stat som är svenskarnas gemensamma egendom.

Övrig media i Sverige har monopolkaraktär genom att det finns ett litet antal ägare som kontrollerar större delen av tidningsutbudet och opinionsbildningen. Det är bra med konkurrens på mediamarknaden så att många olika aktörer kan sprida en rik flora av varierad information. Men när vissa bolag uppnår monopolställning och hotas den fria konkurrensen och även demokratin.

De största tidningsmonopolen i Sverige har under lång tid kontrollerat opinionsbildningen och blivit en del av den agenda som förvandlat Sverige från ett tryggt svenskt samhälle till ett mångetniskt helvete.

Bonniers, Schibsted, Stampen, Mittmedia och Gota media är tidningskoncerner som äger de flesta stora dagstidningar i landet och deras politiska påverkan på samhället är i stort sett enbart negativ. Flera av dessa koncerners tidningar propagerar varje dag för att Sverige ska fyllas upp med kolonisatörer från tredje världen, för att gränserna till Sverige ska stå öppna och för att svenskarna ska hindras att uttrycka kritiska åsikter om massinvandring eller globalisering.

Friheten att ge ut tidningar krockar när vissa tidningar blir så stora att de kan påverka samhället på ett skadligt sätt. Då krävs det någon form av ingripande eller mera tydliga regelverk för att sätta stopp för viss agendajournalistik. Ett bra sätt att begränsa resursstarka krafters möjligheter att påverka det offentliga rummet kan bland annat vara att endast svenska medborgare får äga och driva svensk media och bidra med mer än en viss summa totalt till mediesatsningar per månad och år.

I dag är staten och makthavarna intimt lierade med de största mediakoncernerna som går makthavarnas ärenden så länge det handlar om att globalisera Sverige och öppna gränserna. De största medierna fungerar som hjälpgummor åt politiker eller partier som förespråkar stor invandring medan samma medier ägnar mycket kraft åt att kampanja mot människor som vill förhindra kolonisatörer från att ta över landet.

Mediamonopolet kan brytas genom att man först och främst slopar alla presstöd. Inga tidningar ska finansieras eller underhållas med skattemedel. De ska vara självgående och självfinansierade. Ett slopat presstöd innebär en garant för större självbestämmande och riskerar inte att utstättas för påtryckningar från politikerna att behandla nyheter på ett för dem önskvärt sätt. En regel för att få driva en tidning måsta vara att tidningen inte propagerar för att kolonisatörer ska få komma till Sverige. En utgivare av en tidning ska fritt kunna få uttrycka vilka åsikter som helst, men aldrig kunna propagera för en politik som på sikt leder till nationens upplösning eller till svenska folkets undergång.

Villkoret för att få driva en tidning ska vara att tidningen försvarar den svenska nationalstaten och svenska folkets rätt till sitt eget land. En tidningsägare som motsätter sig dessa viktiga principer ska kunna ställas inför rätta och tidningen kan då tvingas stänga ned sin verksamhet. De tidningar som skulle kunna stängas ned redan idag är Expressen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenskan. De är representativa för den svenskfientliga press som driver tesen att massinvandring, normkritik och dylika vänsterliberala sociala experiment är bra oavsett hur det påverkar samhället. Resultat av deras kampanjjournalistik ser vi idag i form av en eskalerande brottslighet där svenskarna inte längre känner sig trygga i sina hem eller ute i samhället, samt en urholkad identitet och självuppfattning hos svenskarna.

Sammanfattning:

Halvera antalet anställda på Sveriges Television och Sveriges Radio och ersätt dem med Sverigevänliga journalister och andra anställda.

Friheten att ge ut tidningar ska begränsas om tidningsägare propagerar för att Sverige ska koloniseras.

Mediamonopol ska begränsas när de utgör ett hot mot den fria konkurrensen.

Alla former av presstöd ska upphöra helt och hållet. Undantag ska kunna göras för press som försvarar Sverige i en tid av konflikter och politisk oro.

Media ska granska makten, inte folket.

Det mångetniska samhällets avveckling

Sedan politikerna i riksdagen år 1975 fattade beslut om att Sverige skulle bli mångkulturellt har det i praktiken inte varit tillåtet att ifrågasätta den migrationspolitiska utvecklingen som gjort Sverige till ett mångetniskt land.

I det tysta har Sverige förändrats demografiskt när politikerna har öppnat dörren för storskalig invandring av olika folkgrupper huvudsakligen från dysfunktionella kulturer i tredje världen. Det är en samhällsförändring utan motstycke någon gång i vår historia. Den har påtvingats svenska folket som inte har tillåtits att motsätta sig den politiken.

Den enda gången svenska folket har fått säga något var 1988 i en omröstning om asylmottagning till Sjöbo. Trots olika propagandakampanjer från det politiska etablissemanget röstade en överväldigande majoritet av väljarna mot asylmottagning till kommunen. Efter det har svenskarna aldrig mer fått rösta om huruvida de vill att det ska komma hit asylsökande till eller inte. Vilken migrationspolitik Sverige ska ha har aldrig diskuterats. Svenska folket har körts över på ett sätt som inte borde kunna ske i ett land som kallar sig demokratiskt.

Politikerna har fortsatt att bedriva en politik som urholkar Sverige som svenskarnas land. Politikerna har med hjälp av myndigheter och statliga medier påstått allt från att ”vi tar emot människor som flyr från krig” och att ”vi behöver invandrare för jobbens skull”. Alla tänkbara påståenden har gjorts till försvar för en politik som svenska folket aldrig har bett om.

Resultatet ser vi snart när svenskarna blir i minoritet i sitt eget land. I Sverige marknadsför politikerna Sverige som ett mångetniskt land. Samtidigt bedriver många storföretag reklamkampanjer där Sverige framställs som ett mångetniskt land. Det är en oacceptabel utveckling. Propaganda som framställer Sverige som ett mångetniskt land måste förbjudas i lag. Men det räcker inte för att avveckla det mångetniska samhälle som växer fram och utgör ett direkt och allvarlig hot mot svenska folket.

Våldsbrott mot svenskar av invandrare (i form av rån, våldtäkter, misshandlar, mord och till och med terrordåd), urholkning av den svenska identiteten och kulturen, större konkurrens på arbets- och bostadsmarknaden är ett fåtal översiktliga exempel hur mångkulturen påverkat samhället. Men då gruppen ”invandrare” inte heller är homogen utan består av flera olika etniska folkgrupper, varav många med långtgående historisk fientlighet mot varandra, har många platser i Sverige blivit grogrund för etniska och religiösa konflikter. Det främsta exemplet var när kurder och turkar drabbade samman vid Segels torg hösten 2015, eller hur moskéer och muslimska inriktningar med uppbackning från det radikalt islamistiska Saudiarabien med våld attackerat andra moskéer och muslimer.

Sverige, som tidigare var ett tryggt och stabilt homogent land, håller nu på att utvecklas till ett etniskt slagfält, där de nykomna folkgrupperna ”krigar” mot svenskarna och varandra.

Det behövs en helt ny politisk inriktning som faller tillbaka på hur vi betraktade Sverige innan makthavarna genomförde det migrationspolitiska projektet. Vårt land var homogent och de flesta svenskar kunde känna stolthet över att leva i ett tryggt och fint land.

Det finns ingen som helt anledning att finna sig i hur politikerna med totalitära metoder har förändrat Sverige och fortsätter att förändra vårt land. Varje dag kommer nya migranter till Sverige och varje dag drabbas svenskar av följderna av politikernas migrationspolitik. Nu måste vi ändra på den politiska inriktningen.

Det första är att vi i lag måste förbjuda reklam som framställer Sverige som ett mångetniskt land. Staten och myndigheterna ska upphöra med all mångetnisk propaganda och i fortsättningen framställa Sverige som svenskarnas land.

Nya lagar som upphäver de beslut som gett hundratusentals migranter tillstånd att bo i vårt land ska införas. Kontakter ska tas med migranternas hemländer för att skynda på en återflyttningspolitik. Som exempel ska Afghanistan tvingas att ta emot de afghaner som av olika anledning sökt sig till Sverige. Samma sak ska gälla för en rad andra länder som vi tagit emot migranter från.

För de migranter som fått uppehållstillstånd eller till och med medborgarskap på de illegitima grunder som gällt de senaste 40 åren, ska möjligheten finnas att avsäga sig dessa i utbyte mot ekonomisk kompensation samt upptäckning av resekostnader. Om ett sådant erbjudande inte accepteras kommer istället alla bidrag som betalats ut att krävas tillbaka. På det sättet kan vi förmå migranter att självmant avsäga sig rätten att bo i Sverige samtidigt som man ges den ekonomiska förutsättningen att bygga upp en dräglig tillvaro i hemlandet.

En mer detaljerad politik för att avveckla det mångetniska Sverige måste utarbetas.

Sammanfattning:

Reklam som framställer Sverige som ett mångetniskt land ska förbjudas i lag.

Staten och myndigheterna ska upphöra med all mångetnisk propaganda.

En mer detaljerad politik för att avveckla det mångetniska Sverige ska utarbetas.

Upprätthållande av ett civiliserat samhälle

Sverige var för bara ett par generationer sedan ett civiliserat land, men befinner sig nu mitt i ett pågående förfall. Det som utmärker ett civiliserat land är att befolkningen är välartad, välutbildad och uppför sig väl i alla sammanhang.

En civiliserad befolkning består av människor som uppträder vänligt mot andra, är hederliga och hjälpsamma mot sina medmänniskor. Civiliserade människor kan kommunicera med andra på ett sansat sätt även om det finns olika uppfattningar om synen på samhälle, politik, religion eller andra frågor. Det civiliserade samhället fungerar bäst när människor kommer från samma bakgrund, har gemensamma rötter och likartade sedvänjor.

Det civiliserade samhället behöver en stat som ger service och skydd för att befolkningen ska känna tillförsikt inför framtiden. Staten ska tjäna folket för folkets bästa. Det civiliserade samhället måste ha en myndighet som beskriver hoten mot vår civilisation och hur dessa hot kan mötas.

Exakt hur hotbilden mot Sverige ser ut idag skulle kunna vara föremål för offentliga debatter, men eftersom Sverige är totalitärt förekommer inga sådana debatter. De nuvarande makthavarnas politik är ett direkt hot mot vår civilisation av minst två skäl.

1. De nuvarande makthavarna tillåter inte offentliga debatter om de negativa följderna av migration till Sverige.

2. De nuvarande makthavarna ljuger och bedrar allmänheten för att kunna genomföra en politik som allvarligt skadar Sverige.

Det nuvarande förfallet i Sverige är kopplat till bristen på eller avsaknaden av verklig demokrati och till makthavarnas lögner om att Sverige behöver migranter från tredje världen.

Bristen på demokrati har sin grund i hur de nuvarande statskontrollerade medierna och andra stora medier systematiskt undanhåller viktiga fakta i en rad ämnen vilket får till följd att allmänheten, när de ska ta politisk ställning eller rösta i val, är oinformerade om vart Sverige egentligen är på väg.

För att kunna upprätthålla ett civiliserat samhälle på lång sikt krävs det en befolkning med förstånd och intelligens. Det innebär att varje handling som bidrar till att sänka sådana kvaliteter är till nackdel för nationen. För att det civiliserade Sverige ska kunna bestå måste den civiliserade delen av befolkningen ta kommandot över utvecklingen och inte släppa fram krafter som hotar den.

Vi måste bejaka de goda traditionerna där individer väljer livspartner efter genomtänkta beslut där krav på kvalitet blir norm. Det innebär samtidigt att en ansvarfull omgivning måste stävja familjebildning som baserar sig på impulsivitet eller brist på förstånd. På det sättet skapar man goda familjer och förhindrar att trasiga familjer att ens uppstår.

En god tradition som är kulturlyftande är äktenskapet som kan ingås av par med oklanderlig eller välrenommerad bakgrund. Giftermålet har föregåtts av förlovning och en prövotid samt fått godkännande av parets föräldrar eller närmaste släktingar. Om en förälder eller nära släkting har invändningar mot det blivande äktenskapet ska detta beaktas och utredas innan äktenskapet kan genomföras. Äktenskapets status ska höjas så att barn som föds automatiskt föds in i en god familj. Ett ingånget äktenskap där barn har fått se dagens ljus innebär ett livslångt åtagande där man troget lever tillsammans resten av livet. På det sättet får vi långsiktigt ett bättre samhälle. Skilsmässor ska kunna beviljas endast om det finns riktigt goda skäl att skiljas. Det ska man känna till och förstå redan när man ingår ett äktenskap och blir man och hustru.

Alla medel är tillåtna för att förhindra nationens förfall. Om man inte sätter in åtgärder i tid kan en nation falla sönder i alla sina beståndsdelar. Delar av Sverige har redan förfallit och förfallet pågår för fullt omkring oss på många sätt. Bit efter bit av vårt land har hamnat i händerna på kolonisatörer som totalitära makthavare har bjudit in till vårt land. Dessa makthavare ska om möjligt straffas en dag för sina handlingar. Innan det kan ske måste alla de problem som de skapat åtgärdas. De öppna gränserna måste tillslutas och varje individ som passerar måste granskas.

Man kan komma till Sverige som turist och besöka vårt fina land. Även gäster och handelsmän med legitima skäl att vistas här kan komma hit. Då kan man också få träffa alla de trevliga svenskar som bebor landet och upprätthåller vår civilisation. Man kan också komma som migrant om man har en rekommenderad bakgrund och kommer från ett annat nordiskt land. Enstaka migranter från andra länder kan tas emot om de har en bakgrund som etniskt och kulturellt är lik vår egen.

Med tydlighet ska vi återupprätta vår nation. Den katastrofala migrationspolitiken ska upphöra och de kolonisatörer som har kommit hit och fått stanna här – för att politikerna, inte folket, vill ha hit dem – ska hjälpas tillbaka till sina egna kulturer eller hemländer.

Nationens hjältar i stort och smått ska kunna hyllas och premieras. Det kan vara en mor som slitit hårt med barnuppfostran och haft svårigheter att överleva ekonomiskt eller på andra sätt. Det kan vara de moderna riddarna som sprider det goda ordet för att varna för en farlig utveckling i samhället. Det kan vara vem som helst som osjälviskt och i stort eller smått utför goda handlingar som gagnar nationen.

Destruktiva krafter som uppmuntras av vissa makthavare för att så split och söndra de civilisationsbärande fundamenten ska motarbetas. Allt detta måste ske varje dag året runt i evighet. Det är så vi upprätthåller vår svenska civilisation.

Informationssamhället och datasäkerhet

Det nya informationssamhället är ett samhälle som på många sätt är sårbart. Uppgifter om privatpersoners förehavanden eller åsikter kan lätt få spridning efter otillbörlig åtkomst av data. Register kan hackas och lösenord kan spridas hur som helst. Det finns många exempel på hur stora tidningar kommit över mejlkonversationer och använt dessa uppgifter för att hetsa mot vissa människor och vissa politiska organisationer. Det finns också exempel på hur stora databaser och kapats och innehållet hamnat i orätta händer.

Den eller de som kan bevisas ha hackat uppgifter eller sprider hackade uppgifter oavsett vad syftet är ska kunna åtalas, dömas och få fängelse.

Sverige har på många sätt blivit ett sårbart samhälle. Viktiga datasystem som kräver stabilitet och säkerhet kan ställa till omfattande problem för att systemen är för stora. I januari 2017 drabbades journalsystemet på alla förlossningsmottagningar av allvarliga störningar under två nätter. Även om störningarna inte drabbade några gravida så var det personalen som påverkades och blev mer stressad. På Svenska Barnmorskeförbundet säger man att systemet är sårbart och drabbas av problem då och då.

Generellt bör stora datasystem decentraliseras så mycket så möjligt för att undvika omfattande problem som drabbar många. Dessutom är det ur säkerhetssynpunkt viktigt att begränsa informationsmängder till mindre system, särskilt när det gäller känslig information om personer.

År 2015 drabbades över 85 000 personer av id-kapningar. Enligt polisen.se (3 oktober) 2016 drabbas 350 personer om dagen av id-kapningar. En id-kapning innebär att en brottsling har kommit över personnummer, bankuppgifter eller annan information som kan användas för att ta krediter eller handla varor i en annan persons namn. Trots att problemet är omfattande så är det ganska tyst om hur denna brottslighet kan ha fått sådan spridning i Sverige och vilka som ligger bakom den. Liksom när det gäller annan brottslighet som orsakas av den gränslösa politiken eller av politisk försummelse är det ganska tyst om vilka som bär skulden till id-kapningarnas omfattning. Polisen tiger, myndigheterna tiger och politikerna tiger. De skyldiga tiger och de medskyldiga tiger.

Polisen säger (polisen.se 3 oktober 2016) att det är ”oroande hur mycket bedrägerianmälningarna ökar när det gäller id-kapningar”. Polisen säger också att de lägger ”mycket fokus på vilka skyddsåtgärder var och en kan vidta för att minska risken för att bli utsatt”. Vad polisen gör är att de pliktskyldigast utreder bedrägeribrotten, men de har inga förslag på lösningar och de vill inte upplysa om vad slags människor det är som begår sådana brott. Större delen av denna brottslighet är importerad eller utlandsbaserad.

Den här brottsvågen underlättas av det personnummersystem vi har i Sverige som gör det möjligt att på några minuter ta reda på allt om en person och sedan använda informationen i brottsligt syfte. Hela det system som vilar på personnummer måste göras om och ersättas av andra system som vilar på en sifferidentitet som bara myndigheter kan använda om de vill kartlägga en person. Inga uppgifter om födelsetid ska finnas i en sådan sifferkombination. Sifferkombinationen bör vara olika för olika system så att identitetsstölder och obehörig kartläggning av människors privatliv försvåras eller omöjliggörs.

Personnummersystemet har i Sverige fungerat som ett redskap för makthavarna som vet att många inte vågar yttra sig i känsliga politiska eller andra frågor av rädsla för obehörig kartläggning och förföljelse. Personnummersystemet måste upphöra och ersättas av andra system.

FRA-lagen ska rivas upp. FRA-lagen tillkom för att makthavarna ska kunna kontrollera medborgarna. All internetkommunikation och telefoni bevakas, kontrolleras och lagras av myndigheter och kan i praktiken användas hur som helst, läckas, förvanskas och spridas till säkerhetstjänster i andra länder, särskilt inom EU. FRA-lagens tillkomst har motiverats med den falska motiveringen att lagen behövs för att bekämpa terrorism och transnationell brottslighet.

Det är alltså samma politiker som upplåter vårt territorium till potentiella terrorister och internationella ligor, som sedan säger sig vilja bekämpa de importerade problemen med övervakningslagar. Sanningen är att myndigheterna i första hand vill övervaka människor som kritiserar den totalitära regimen i Sverige och vid skarpt läge kunna sätta stopp för deras verksamhet. Då kommer allt du har sagt och gjort att läcka ut om det gynnar makthavarna och kan motarbeta en politisk opposition.

Om makthavarna hade velat motverka terrorism och gränslös brottslighet så hade de inte anslutit Sverige till EU, de hade också haft kvar alla gränskontroller och satt stopp för den invasionsliknande migrationspolitiken. FRA-lagen är ett av många exempel på hur makten inför nya lagar med motiveringar som är rent bedrägliga.

Medborgarnas friheter och integritet måste skyddas med hjälp av lagar som förhindrar övervakning och förföljelse. Det medborgerliga skyddet ska stärkas så att medborgarna blir lika skyddade mot digitala övergrepp som mot fysiskt våld.

Sammanfattning:

FRA-lagen ska rivas upp.

Personnummersystemet ska upphöra.

Medborgarnas friheter och integritet måste skyddas med hjälp av lagar som förhindrar övervakning och förföljelse.

Traditioner och kultur

I Sverige finns en rikedom av traditioner och kultur som det offentliga Sverige har valt att gömma. Vi har en skattkista full med traditioner som sträcker sig långt bakåt i tiden. Vi har också många lokala traditioner som är okända för många svenskar.

Några av våra mest betydelsefulla traditioner är förlovning och äktenskapets ingående. I generation efter generation har familjer bildats och varje år har dagen för förlovning och äktenskap blivit en liten högtid som man firar privat i hemmet med en gåva, en middag eller något annat. Äktenskapet är en av våra mest livgivande och sympatiska traditioner som utgör sammanslagningen av två släkter som avser att bilda familj och leva tillsammans resten av livet. Kring den blivande familjen uppstår sedan många egna familjerelaterade traditioner där man firar barnens födelsedagar, släktingars födelsedagar, bemärkelsedagar och namnsdagar.

Många nationella högtidsdagar har funnits länge i vårt land och några av dem har sitt ursprung i förkristna traditioner.

Trettondedag jul är en kristen högtid som infaller den 6 januari, 13 dagar efter julen. Den är allmän helgdag. Bland kristna firas den till minne av Jesu uppenbarelse.

Tjugondedag jul, tjugondag Knut, infaller den 13 januari och markerar slutet på julen.

Fettisdagen (fastlagstisdagen) är tisdagen efter fastlagssöndagen. Fastlagssöndagen är enligt kyrkoåret den söndag som inleder fastlagen som sedan efterföljs av en 40 dagar lång fasta. Förr åt vi semlor (fastlagsbullar) endast på fettisdagen, men på numera äts de både före och efter den dagen.

Påsken är en kristen högtid som firas till minne av Kristi lidande, död och uppståndelse. Påskdagen infaller den första söndagen efter den eckleastiska fullmånen som infaller omkring den 21 mars. I Sverige brukar barnen klä ut sig till påskkäringar och på påskaftonskvällen knacka dörr för att dela ut kvistar och be om godis eller andra gåvor, som samlas i en äldre kaffepanna. Seden att vara påskkäring uppstod i början av 1800-talet. Den traditionella påskkäringen klär sig i klänning med något förkläde utanpå och sjal på huvudet. Seden kan ha koppling till häxprocesserna i mitten av 1600-talet där kvinnor avrättades för att de misstänktes ha åkt till djävulen vars bostad ibland hade namnet Blåkulla. Idag är påsken att betrakta som en helg där familjen umgås, åter gott och har trevligt.

Valborgsmässoafton är dagen före 1 maj. Helgen är uppkallad efter den brittiskfödde heliga Valborg som dog i Tyskland och kanoniserades år 870. Hon gravsattes den 1 maj några år efter sin död och under medeltiden utvecklades en kult till hennes mine. Hon ärades genom att man tände bål för att skydda sig mot onda krafter.

I förkristen tid i Norden hälsades sommaren välkommen i ett vårblot eller segerblot som hölls mellan vårdagjämning och midsommar. Bland kelterna hölls en stor fruktbarhetsfest vid tiden intill 1 maj där man tände eldar till guden Belenus ära.

I Tyskland firades Valborgsmässan för att motverka hedniska riter. Den gamla folktrons anhängare framställdes som häxor och dem höll man borta genom att tända eldar.

Vår egen historia kring helgen går tillbaka till vårbloten och eldarna som symboliserar det gamla som bränns upp när vi hälsar ljuset som sommaren välkommen.

När vi firar Valborgsmässoafton gör vi det genom att tända en majbrasa och sjunga in våren och sommaren.

Exempel på musik som förknippas med våren:

En majvisa (Fröding)
Längtan till landet (Vintern rasat) (Herman Sätherberg)
Sköna maj välkommen (Runeberg/Béen)
Uti vår hage (musik: Hugo Alfvén)
Blåsippor (Roos/Tegnér)
Majas visa (Alice Tegnér)
Vårvindar friska (Nyberg)
Den blomstertid nu kommer (Kolmodin/Wallin)
Som sol om våren stiger (Beskow)
Våren är kommen (C. F. Dahlgren)

Midsommar är den främsta av alla högtider i Sverige och den har anor långt bakåt i tiden. Sättet att fira på har förändrats under tiden gång, men högtidens ursprung kan spåras till förkristna traditioner.

När midsommar kommer, drager skogen in i byn och staden. Skutor och ånglupar majas med gröna grenar; för några årtionden sedan pryddes till och med lokomotiven, åtminstone de som drogo godståg och ej voro så självmedvetna om sin moderna kulturmission, dagen till ära med några gröna ruskor. Det händer väl ännu på sina ställen, att ungdomen drar ut i skog och äng, plockar blommor och kvistar, binder girlander och kransar för att smycka majstången. Stången letas fram, klädes i sin gröna skrud, reses, och när den är rest, dansar ungdomen omkring den i den ljusa sommarnatten.

Martin Nilsson, 1936

Att vi majar majstången betyder att vi klär den med kvistar som har gröna blad. I Sverige klär vi och reser majstången – eller midsommarstången – på midsommarafton. Seden har sitt ursprung i sedvänjor kring firande av årstidernas växlingar på våra nordliga breddgrader.

Midsommar är en högtid där musik, lekar och romantik spelar stor roll.

Exempel på musik som förknippas med midsommar:

Visa vid midsommartid, Margareta Kjellberg
Gärdebylåten, Evert Sandin
Äppelbo gånglåt
Gotländsk sommarnatt, Lily Berglund
Midsommarnätter, Jussi Björling
Sommarsång, Wilhelm Peterson- Berger
Midsommarvaka, Hugo Alfvén
Idas sommarvisa, Astrid Lindgren/Georg Riedel
Vi ska ställa till en roliger dans, Liva Edström
Domaredansen, Orphei Drängar
Du tycker att du är vacker, Margareta Schönström
Flickorna de små, Fröken Colling
Höga berg och djupa dalar
Jag gick mig ut en afton, Nils Grevelius
Jänta å ja
Karusellen
Känner du Lotta, min vän
Morsgrisar är vi allihopa, Kolingar
Nu ska vi skörda linet idag
Och jungfrun hon går i dansen
Prästens lilla kråka, Eric Sellin
Räven raskar över isen, Margareta Schönström
Skära, skära havre, Carl Jularbo och Eric Gylling
Uppå källarbacken, Lily Berglund
Vi äro musikanter, Gösta Jonsson/Britt Berg
Viljen I veta och viljen I förstå, Farbror Sven-Olof

Mors dag är en dag när barn, ungdomar och vuxna firar sina mödrar. Traditionen kommer ursprungligen från USA och Storbritannien, men infördes i Sverige 1919 av Cecilia Bååth-Holmberg. Idag firas mors dag sista söndagen i maj och får draghjälp av företag som vill sälja blommor eller presenter.

Vårfrudagen markerade i det gamla bondesamhället övergång från vinter till vår och en tid när vårbruket inleddes. Enligt traditionen sprang barn och ungdomar i Västsverige barfota runt en gödselstack eller sitt hus för att välkomna sommarhalvåret. Kvällen före vårfrudagen, som ibland kallades tranafton, gick barn i Dalsland och Värmland runt och delade ut teckningar av tranan som sågs som vårens budbärare. Vårfrudagen infaller den 25 mars. Vårfrudagen har fått sitt namn av Vår Fru från Jungfru Marie bebådelsedag som är en kristen högtid. Dagen kallas även våffeldagen.

Sveriges nationaldag är en helgdag som firas den 6 juni varje år sedan 1983. Före det kallades dagen svenska flaggans dag. Dagen firas till minne av den 6 juni 1523 när Gustav Vasa valdes till kung och när Hertig Karl skrev under 1809 år regeringsform de 6 juni samma år. Svenska politiker har under lång tid försökt störa syftet med nationaldagen genom att anordna mångkulturella jippon och medborgarskapsceremonier för människor som inte hör hemma i vårt land. Dagen passar utmärkt för att både fira vår svenska nation och protestera mot koloniseringen av vårt land.

Alla helgons dag är en helgdag som firas i Sverige sedan medeltiden. Den infaller sedan 1953 på en lördag mellan 31 oktober och 6 november och firas till minne av alla kristna martyrer och helgon som inte fått en egen minnesdag.

Under 1000-talet införde den katolska kyrkan Alla själars dag den 2 november till minne av anhöriga som gått bort. Då hölls requiemmässa (mässan för de döda) för att önska de döda evig vila. Efter reformationen försvann Alla själars dag som helgdag, men den återinfördes 2002 och infaller söndagen efter Alla helgons dag.

Alla helgons dag, även kallad allhelgonadagen, är idag en dag när vi tänder ljus och besöker anhörigas gravar. På alla själars dag håller kyrkan gudstjänster.

Fars dag kommer ursprungligen från USA. Den 19 juni 1910 firades föregångaren till Fars dag som sedan kom till Sverige och flera andra länder. Dagen firades första gången i vårt land 1931 i början av juni men firas numera den andra söndagen i november. Fars dag får liksom Mors dag draghjälp av företag som vill sälja blommor eller presenter.

Karl XII:s dödsdag. Karl XII föddes den 17 juni 1682 i Stockholm och dog 36 år gammal den 30 november 1718 i Fredrikshald i Norge. Han blev kung 1697 och tvingades in i en rad krig som på många sätt var förödande för en stor del av befolkningen. Krigen hade till stora delar karaktären av försvarskrig som räddade Sverige från främmande ockupation och Karl XII blev för många en hjälte som gav sitt liv för sitt land. Det mänskliga lidandet var stort för alla deltagare i krigen. Under det stora nordiska kriget mellan 1700-1721 uppgick de svenska förlusterna i liv till omkring 200 000 av en befolkning på ca 1 400 000 invånare. En av många tragedier som utspelade sig var när 4 273 karoliner på väg hem från Karl XII:s andra fälttåg i Norge 1718 frös ihjäl och 600 blev invalida efter en fasansfull vandring över fjällen mot Jämtland. Karl XII har av eftervärlden hyllats för sina militära bedrifter och hans minne har manifesterats som en påminnelse om alla som så tragiskt offrade sina liv i krig som man idag kan reflektera på många sätt över.

Luciahögtiden är den högtid som den 13 december varje år inleder julfirandet. Lucia var ett kristet helgon som blev symbol för det återvändande ljuset. När den julianska kalendern gällde i vårt land var lucianatten den längsta natten under året. Det var då dagen var som kortast för att därefter bli ljusare och ljusare. Luciafirandet är idag en tradition som sträcker sig långt bakåt i tiden och kan ha rötter i hedniska midvinterhögtider. Gamla kristna och hedniska traditioner har vävts samman och idag firas Lucia som en trevlig fest. En vitklädd kvinna med ljus i håret är bilden av den Lucia vi firat sedan lång tid tillbaka. I skolor och på arbetsplatser firas ofta Lucia med glögg, pepparkakor och sång.

Exempel på musik som förknippas med Lucia:

Goder afton i denna sal (Agnestig/Hillerud)
Tre pepparkaksgubbar (Astrid Lindgren/Alice Tegnér)
God morgon mitt herrskap (trad/Münzing)
Strålande helgonfé (Hammarström/Brandt)
Lusse Lelle (trad)
Så mörk är natten i midvinterid (Johansson/Agnestig)
Lucia, himlen hänger stjärnsvart (Ossiannilsson/Körling)
Staffansvisan (trad.)

Julen är en av våra viktigaste högtider och en av många högtider som har hedniska rötter men fått kristen beklädnad. Julen är idag en familjehögtid när släkten samlas till fest, klär upp sig, dukar upp med god mat, äter gott och delar ut julklappar. Tomten kommer och gör barnen glada när de får paket som de ivrigt öppnar. I Sverige och Finland firar vi på julafton, medan man i många andra länder firar på juldagen.

Julen är en hednisk solfest som firades före kristendomens införande för att välkomna ljuset, solen, värmen och de odlingsmöjligheter som solens kraft gav. Betydelsen av ordet jul har inte kunnat fastställas säkert, men det har ingen koppling till ordet hjul. Jul är namnet på den festliga högtid som ägde rum under den mörkaste tiden på året. Ordet kan komma från det månadsnamn som germanerna gav tiden omkring jul eller till guden Jólnir som var ett av flera namn på Oden. I kvädet i Torbjörn Hornkloves kväde Hrafnsmál från ungefär år 900 omtalas första gången uttrycket ”dricka jul”, vilket skulle kunna kopplas till en blotfest vid midvintertid.

När kristendomen spred sig förlade man ofta sina helgdagar till dagar som redan firats i förkristen tid under långa tider. Jesu födelse förlades till 24-25 december och under 1000-talet och 1100-talet började man i Tyskland kalla julen för Kristi mässa, som senare blev Christmas. I Norden fortsatte man att kalla helgen för jul.

Exempel på musik som förknippas med Jul:

Bereden väg för Herran (Franzén)
Det brinner en stjärna (David Wikander)
Ett juloratorium (Andreas Hallén)
Gammal julvisa (Otto Olsson)
Gläns över sjö och strand (Rydberg/Tegnér)
Hej tomtegubbar
Jul (Helena Munktell)
Julafton – Goder afton (Alice Tegnér)
Jul, jul strålande jul (Evers/Nordqvist)
Julrosen (Einar Ralf)
Julsång (Hugo Alfven)
Julvisa (Topelius)
Julvals (Elfrida Andrée)
Knalle Juls vals (Evert Taube)
Kring julgranen (Alice Tegnér)
Nalkas den signade juletiden (Ejnar Eklöf)
Nej, se det snöar (Felix Körling)
Nu vilja vi begynna en domaredans (trad)
Nu är det jul igen
Julpolska – Nu har vi ljus här i vårt hus (Herzberg/Ölander)
Nu så kommer julen (Topelius/Norén)
Nu tändas tusen juleljus (Emmy Köhler)
När det lider mot jul (Oterdahl/Liljefors)
Raska fötter springa tripp, tripp, tripp (Sköldberg-Pettersson/Köhler)
Sockerbagaren (Alice Tegnér)
Tomtarnas julnatt (text Alfred Smedberg)
Tärnans visa (Anna Cederberg-Orreteg)
Var hälsad sköna morgonstund (text av Johan Olof Wallin)
Vintervisa (Olof Åhlström)

Nyårsafton firas som en högtid när det gamla kalenderåret övergår till ett nytt år. Firandet kan spåras tillbaka till förkristna traditioner som sedan vävts samman med kristna traditioner och den gregorianska kalenderns införande. I samband med firandet är det sed att önska anhöriga och vänner ett gott nytt år. Det nya året inleds ofta med att många lovat sig själva att ändra på något som kan förbättra livssituationen för sig själv eller andra.

I Sverige har vi mycket att vara stolta över. Vi har traditioner som är värda att värna om. Vi har mängder av kulturyttringar som är värda att minnas och bevara. Vi har många spännande personligheter som medverkat i bygget av vårt land som förtjänar att hyllas för sina gärningar. Vårt land har också drabbats av sorg och elände under historiens gång och även det har sin särskilda plats i våra minnen.

Vi ska ge större utrymme åt egna traditioner som kan bidra till att skapa glädje och stolthet över att tillhöra den svenska nationen och samtidigt minnas alla de offer som krävts för att skydda befolkningen från främmande militär angrepp eller kolonisering.

Vi har också många duktiga människor som genom vardagliga och andra till synes enkla handlingar tillsammans skapat värden som är till gagn för hela nationen.

Utöver alla redan etablerade högtidsdagar kan kommuner införa egna högtidsdagar över händelser, personer eller företeelser som bidragit positivt till utvecklingen lokalt, regionalt eller nationellt. Konstnärer, innovatörer, arkitekter, tonsättare och musiker och andra som kan medverka i skapandet av kulturella värden bör uppmärksammas i det offentliga rummet. Det är skamligt att statlig radio och TV inte släpper fram den nationalromantiska delen av vårt svenska kulturliv.

Sverige ska inte vara ett tråkigt land där tråkiga politiker försöker sopa undan spåren av våra egna traditioner, även om dessa traditioner ibland har inspirerats av företeelser i andra länder. Vi ska istället bejaka allt som kan skänka glädje och sprida kunskap.

Att värna om den egna kulturen innebär också att man försöker lyfta fram organisationer, företag eller personer som bidrar med yttringar, produkter eller tankar som kan göra vårt land bättre på alla områden.

Barn och ungdomar ska ha stor plats inom kulturlivet. Redan i skolan ska de få möta folkliga kulturyttringar från förr och nu i form av musik och danser. De måste få lära sig om livet på landsbygden och komma i kontakt med djur och natur.

I våra traditioner ingår fostran i vett och etikett och hur man uppför sig i små och stora sammanhang. Ett civiliserat land ska bestå av civiliserade människor som kan föra utvecklingen framåt.

Sverige ska vara ett land som medborgarna är stolta över. Det ska var ett land man gläds av att leva i och som man känner lojalitet till.

Sammanfattning:

Inhemska traditioner och egna kulturella uttryck måste få mer utrymme i det offentliga livet.

Äktenskap och familjebildning

Sverige är svenskarnas land och har alltid varit det. Svenskarna är ett folk med mångtusenåriga rötter på eget territorium. Innan kristendomen etablerades i Sverige hade våra förfäder lagt grunden till vad som skulle bli Sverige. De byggde samhällen, de röjde mark, de bredrev jakt och utvecklade jordbruk. De trampade upp vägar och skapade strukturer som finns kvar än idag.

Livet var hårt och kampen för att överleva pågick varje dag. Det gällde att planera för att överleva morgondagen. För familjerna var det viktigt att få många barn som kunde hjälpa till i hemmet, i jordbruket eller med andra sysslor som behövde utföras för att skapa goda livsbetingelser. Utan barn kunde livet inte gå vidare. Barn var ett resultat av kärlek och uppoffringar.

För att en bondes livsverk skulle kunna leva vidare måste en ny generation ta vid och fortsätta att driva gården. Ett folks överlevnad kräver att folket reproducerar sig. En familjs eller en släkts överlevnad kräver att man reproducerar sig. Kärleken är den naturliga drift som genererar möten, familjebildning, barn och ett livslångt förhållande. Ansvarsfullhet är följden av kärlek. Det är en positiv kraft skapar trygghet, trohet, lojalitet till familjen och ökar viljan att försvara den egna nationen.

För våra förfäder var det väldigt viktigt vem som släpptes in i familjen. Att sönerna och döttrarna skulle gifta sig och bilda familj med en hedervärd person var en absolut självklarhet och man var i de allra flesta familjer noga med att hålla oönskade element borta. Man ville att de egna ättlingarna skulle upprätthålla släktens status. I spåren av den ganska noggranna sållningsprocess som utövades av våra förfäder, framför allt i goda familjer, kunde ett folks kvaliteter behållas eller höjas i kommande generationer.

Den svenska medelklass vi ser idag är en följd av ett naturligt urval som pågått i tusentals år. Genom vår relativa geografiska isolering kunde vårt folk utvecklas ganska ostört och det har varit till gagn för oss. Svenska folket är ett resultat av en lång process där våra förfäder med goda egenskaper har kunnat reproducera sig.

Att gifta sig och planera för familjebildning och barn var förr ett stort och viktigt projekt som krävde förberedelser och hänsyn även till släkten. Den som släpade hem ett mindre lyckat exemplar, en odugling, gjorde nog bäst i att hitta någon bättre om han eller hon ville behålla sina familjerelationer, något som var av stor betydelse för att kunna överleva i våra förfäders samhällen. Ättens och släktens heder kunde bara upprätthållas om döttrarna och söner gifte sig med någon som kom från en minst lika bra släkt. Ett jordbruk eller annan verksamhet kunde tryggt gå vidare till nästa generation om släktens kvalitet säkrats genom äktenskapet.

Att gifta sig vara alltså inte endast en privatsak för att uppnå egen lycka utan man dessutom var pliktad att ta hänsyn även till släkten. Ingen kvinna eller man med stolthet i kroppen skulle våga utmana sin släkt på det sätt som vi ser många skrämmande exempel på i dagens Sverige. En hedervärd kvinna eller man vill glädja sina föräldrar genom att visa att de är kapabla att fatta bra beslut och föra ett gott arv vidare till nästa generation. För kvinnor och män som har fått en bra uppfostran är det självklart att ta hänsyn till kvalitet och goda egenskaper när man avser att bilda familj. Det är en naturlig instinkt som de flesta har i sig.

När två släkter möts genom äktenskap är det självklart för bägge släkter att kunna känna sig stolta över att deras efterkommande är i trygga händer. Kärlek kan ibland få människor att både begå dumheter och fatta förhastade beslut. Förr i tiden kunde förhastade beslut förhindras eftersom man var mer varsam med kärleken. Man kastade sig inte in i ett förhållande utan att först ha prövat möjligheten att det ska leda till ett livslångt och stabilt förhållande. Man försökte vara noga med att välja en blivande livskamrat, men också en blivande far eller mor till sina barn och en medlem i en ny släktgemenskap. Det var viktigt att välja någon som var socialt kompetent, hederlig, arbetsvillig och kärleksfull, inte bara som en ansvarsfull handling mot släkten utan också mot de barn som är en naturlig följd av ett gott äktenskap. Ett hållbart och stabilt äktenskap ska föredömligtvis resultera i en stor och lycklig familj.

En förutsättning för att ett folk ska överleva och blomstra är att det finns normer, regler och lagar som vägleder folket. Inom ett folk finns det alltid människor som inte är kapabla att fatta bra beslut. En tanke med regler på äktenskapsområdet bör vara att förhindra dåliga beslutsfattare att fatta beslut som kan leda till instabila eller ohållbara äktenskap. Det samhälle vi har idag skiljer sig från gårdagens genom att många oförståndiga människor lättare kan kasta sig in ett förhållande som redan från början är dömt att misslyckas eller som leder till att barn tvingas växa upp i en splittrad familj. Det ska inte behöva vara så.

Påståendet att äktenskapet är ett ojämlikt beroendeförhållande är dock tyvärr inte helt utan sanning. Innan industrialismen, i jordbrukssamhället, var mannen och kvinnan beroende av varandra för att hålla igång gårdsproduktionen och garantera försörjning. Mannen var den som ansvarade för produktionen utanför hemmet (på åkern eller i skogen), medan kvinnan ansvarade för produktionen i hemmet (tjänstefolket, barnen, djuren och förädling av råvaror som ull och mjölk). Men i och med industrialismen och lönesamhället räckte det endast med verksamheten utanför hemmet för försörjning. Kvinnan var inte längre en vital del i försörjningen och reducerades till något av en ”förgylld burfågel”, där kvinnan var helt beroende av mannen för sin överlevnad, men då denne inte längre var beroende av kvinnan på samma sätt kunde det lätt underminera ansvarskänslan inför familjen (hur många löner spenderades inte under 1800-talet bort på krogen framför mat till familjen?).

Från att ha varit en vital beståndsdel av samhällsorganiseringen kom istället äktenskapet att enbart bli en kulturell och estetisk institution. Ett problem som underminerat en av äktenskapets viktigaste grundpelare används idag som ett slagträ av de ”progressiva” som ett argument för att äktenskapet i sig är ett ojämlikt förtryck.

För att ändra på den delvis tragiska inriktning som vårt samhälle har intagit idag måste det till ganska stora förändringar av hur vi lever våra liv. Vi lever i en demografisk utförsbacke där svenska folket riskerar utplåning för att vi inte tar det ansvar för nationen som vi borde göra. Svenska folket har gått från att vara ett sammanhållet folk till att idag vara ett vilset och splittrat folk. Vi har tappat kontakten med våra rötter och den egna nationen. Vi förstår inte alltid att de beslut vi fattar idag påverkar våra liv idag och livet för våra efterkommande i framtiden. Ett sunt samhälle måste medverka till att öka förståelsen för att varje medborgare måste fatta beslut som bidrar till att leda vår gemensamma nation framåt.

Vi måste öka medvetenheten om att vi är ett folk och att vi måste fortsätta att hålla ihop som ett folk om vi ska ha en framtid. Även om många misstag har begåtts av svenska politiska ledare och andra under vår historia förr och i modern tid så har vi ingenting att be om ursäkt för. Vi kan istället lära av misstagen och försöka hitta en lyckosam väg för att åtgärda de misstag som begåtts. Vi behöver sätta in konkreta åtgärder för att reparera de skador som åsamkats Sverige efter politiska beslut som fattats av ansvarlösa politiker.

En välmående nation förutsätter välmående familjer och välmående medborgare. Om antalet familjer och medborgare sjunker drastiskt så måste vi analysera orsaken och föreslå åtgärder. Unga kvinnor och män bör redan i skolan medvetandegöras om att de en dag sannolikt och förhoppningsvis ska bli fäder och mödrar. En del av utbildningen bör inriktas på att förbereda dem för äktenskap och det ansvar som då följer. Inför den förberedelsen bör utbildningen inrikta sig på vikten av familjelojalitet, trohet och ärbarhet. I högre grad än tidigare bör kvinnor förberedas på att bli mödrar och fostra de nya generationer svenskar ska ta över landet efter föregående generationer.

Karriärtänkandet kan förblinda många, både kvinnor och män, och göra dem till slavar under ett system som försvårar familjebildning och familjeliv. En förutsättning för att många kvinnor har kunnat göra karriär har varit möjligheten att välja bort barn genom att samhället så frikostigt har tillåtit användning av preventivmedel. Preventivmedel bör endast kunna skrivas ut till kvinnor som inte bör skaffa barn av medicinska eller andra starka skäl. Sunda par och familjer bör uppmuntras att bilda barnrika familjer och ska kunna få olika former av stöd, såväl ekonomiska i form av skattelindring eller direkta stöd eller materiellt stöd i form av förtur till familjevänligt boende i mindre orter som behöver befolkningstillskott. När vi har ett land där sunda och välartade familjer utgör ryggraden i samhället har vi också hopp om en bra framtid för svenska folket.

Ett stort problem är den enorma acceptansen av aborter, som dessutom idag ofta beskrivs som en ”mänsklig rättighet”. Utan att gå in för djupt på moraliska aspekter eller på extremfall (våldtäkter etc), så genomförs majoriteten av dessa väldigt lättvindigt, många gånger påhejade av feminister som anser det vara ett ”kvinnans självbestämmande över sin kropp”. Ett sätt att försöka komma runt denna problematik vore att framförallt underlätta för mödrar att kunna genomföra en oplanerad (och kanske oönskad graviditet), är att från samhällets sida ge modern det stöd hon behöver och hjälpa henne att kunna adoptera bort barnet till par som av olika anledningar inte själva kan få barn.

Sammanfattning:

En förutsättning för att ett folk ska överleva och blomstra är att det finns normer, regler och lagar som vägleder folket.

Unga kvinnor och män bör redan i skolan medvetandegöras om att de en dag sannolikt och förhoppningsvis ska bli fäder och mödrar.

Sunda par och familjer bör uppmuntras att bilda barnrika familjer och ska kunna få olika former av stöd.

Aborter bör inte uppmuntras, utan istället ska samhället möjliggöra för kvinnor att genomgå graviditeter, genom stöd, uppmuntran och all hjälp som krävs för att hjälpa modern att adoptera bort ett oönskat barn.

Familjepolitik

Familjen är den enhet i samhället som betyder mest för de allra flesta. Det är i familjen vi får kärlek och vägledning under uppväxten och det är i familjen vi får stöd och hjälp när det behövs. Ett samhälle med sunda familjer blir automatiskt ett sunt samhälle.

Det offentliga Sverige har under lång tid visat upp en familjefientlig attityd som satt sina spår i uppskjuten familjebildning, lägre nativitet, fler ensamhushåll och många skilsmässor.

Tidigare generationer svenskar bildade familj i yngre år än vad man gör idag. År 1900 var medelåldern vid (första) äktenskapet för män omkring 28 år och för kvinnor omkring 26 år. I början av 1900-talet föddes i genomsnitt 137 000 barn om året och i stort sett samtliga barn var födda i svenska familjer. När familjer bildades på den tiden blev det naturligt att man också fick barn tidigt vilket resulterade i fler barn än idag när man bildar familj sent väljer att ha små familjer utan barn eller med endast ett eller två barn. Att föda barn i fertil ålder är det optimala. Tidningen Illustrerad Vetenskap skrev i ämnet (nr 16, 2005):

Fram till 25-årsåldern är förhållandena för graviditet och födsel optimala. Därefter börjar det långsamt gå utför. Kvinnan får gradvis svårare att bli gravid, eftersom kvaliteten på äggen försämras år för år. Risken för komplikationer i form av spontana aborter och utomkvedshavandeskap ökar, och när kvinnan blir äldre, ökar risken för komplikationer under själva förlossningen också. Bland annat är det vanligare med kejsarsnitt, och födseln tar i regel längre tid, ju äldre man är.

Idag tycks svenska folket ha tappat orienteringen när det gäller familjepolitiska frågor. Den naturliga instinkten att vilja bilda familj och få barn tycks ha trängts undan av karriärtänkande och möjlighet att skjuta upp barn i evighet genom att äta p-piller. I dag är medelåldern för män vid första giftermålet omkring 36 år och för kvinnor 33 år. År 1900 hade en familj kanske redan tre barn vid den åldern. I början av förra seklet var det inte så vanligt med skilsmässor. År 1910 hade Sverige en befolkning på 5,5 miljoner. Det året gifte sig 33 162 personer medan endast 609 skilde sig. Familjebildningen var alltså stabil vid den här tiden och skulle fortsätta vara det ytterligare några decennier. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet såg vi ett trendbrott där antalet vigslar minskade och antalet skilsmässor ökade kraftigt i antal.

År 2013 föddes 113 593 barn i Sverige. Det är betydligt färre än under något år i början av 1900-talet trots att vår befolkning då endast bestod av 5,5 miljoner invånare. När födelsetalen idag är lägre i siffror så ska man dessutom komma ihåg att en mycket stor andel av de nyfödda i vår tid är barn till migranter från främmande kulturer. De högsta födelsetalen finns i invandrartäta områden och de lägsta i svenskdominerade områden. 25 procent av alla nyfödda 2013 hade en utrikesfödd mamma. Hur många som var etniska svenskar och av annan etnicitet av de nyfödda finns det ingen statistik över. Det innebär att vi inte med exakthet kan säga hur snabbt den etniskt svenska befolkningen krymper. En sund familjepolitik måste bidra till att ta tillbaka den nation vi riskerar att förlora om globaliseringsivrarna tillåts fortsätta sin destruktiva politik.

Många svenskar tycks lida av Stockholmssyndromet och anpassar sig till makthavarnas politik hur destruktiv den än är för oss. Istället för att ställa krav på en bättre politik så är det många som finner sig i att Sverige koloniseras, att det krävs miljoner för att kunna få en bra bostad och att traditionell familjebildning försvåras. Förlorarna är svenska folket.

Den tid när svenska folket har tvingats stå tillbaka i sitt eget land måste snart vara över. Sverige är svenskarnas land och det är vår skyldighet att se till att landet blomstrar på ett positivt sätt igen. Alla förmåner som politikerna har överöst migranter med i form av förturer till utbildningar, jobb, praktikplatser, bostäder ska snart upphöra. Alla ekonomiska satsningar ska riktas till svenskar och i mycket hög grad till svenska barnfamiljer. Det ska bli lättare och mer förmånligt att bilda familj och ha barn. Staten ska hjälpa till med skattesubventioner och extra förmånliga lån till bostäder. Det är trots allt svenska barnfamiljer som behövs om Sverige ska överleva på sikt. Därför bör också extra förmåner eller skattesubventioner ges till familjer med tre eller fler barn. Det är bra för barn att få växa upp med flera syskon och det är bra för föräldrarna att på äldre dagar veta att livet går vidare till nya generationer svenskar.

Vi har ett antal problem som aldrig har diskuteras i det offentliga rummet, trots att det handlar om liv eller död för vår nation. Det handlar mycket om hur vi bör se på den egna nationen, på livsvalen vi gör och på brister eller möjligheter i samhället som gör att vi fattar dåliga eller bra beslut.

Den svenska befolkningens väl och ve i Sverige måste högprioriteras. Det måste vara lätt för familjer att kunna få jobb och bostad och sedan kunna utveckla sin situation och familj i positiv riktning. Om man väljer att bo i glesbygd eller på mindre orter så måste det ändå finnas jobb och bostad. En politik som gör det möjligt för företag att utvecklas och verka på landsbygden är av stor betydelse för hela landet. Småföretagande på landsbygden måste uppmuntras och byskolor som stängts på grund av dåligt elevunderlag ska kunna öppna igen.

Bostadsområden ska anpassas till vår svenska befolkning och barnfamiljer ska inte behöva bo i gettoliknande mångetniska områden. Alla dessa områden från miljonprogrammets tid bör rivas och ge plats för småskalig bebyggelse där svenska familjer ska kunna bo och känna sig trygga.

Många svenska barnfamiljer lever under svår stress när båda föräldrarna tvingats heltidsarbeta för att ha råd att leva. Det ekonomiska systemet måste förändras så att en förälder ska kunna vara hemma med barnen helt eller delvis. Många äldre som vuxit upp under 1960-talet och tidigare har kunnat vittna om hur bra det var att de hade en hemmavarande mor, medan många som växt upp i vår tid med föräldrar som gjort karriär och inte var närvarande så mycket hemma upplevt det som ett stort svek. Många föräldrar som tvingas arbeta heltid får också dåligt samvete för att de inte hinner umgås med sina barn tillräckligt mycket.

Den svenska familjepolitiken av idag måste betecknas som en ren katastrof. Statskontrollerad media och myndigheter har under lång tid bedrivit opinionsbildning som endast kan ses som familjefientlig. Samhället har uppmuntrat familjebildning som inte baseras på vad familjer traditionellt varit. Istället för att uppmuntra kvinnor och män att bilda stabila och sammanhållna familjer, så tvingar man fram bilden av att en familj kan se ut hur som helst. Idag kan ensamstående kvinnor få barn genom konstjord befruktning och homosexuella par tillåts att adoptera barn eller inseminera för att få barn på konstjord väg. Alla former av konstjord befruktning ska upphöra liksom internationella adoptioner, som mest liknar människohandel där man rycker upp ett barn från den egna kulturen på ett sätt som är ytterst tvivelaktigt.

Barn ska ha rätt till en far och en mor och därför ska vägen till familjebildning vara föremål för ett organiserat ansvarstagande. Förutom att få upplysning om värdet av familjebildning i hemmet så ska även skolan medverka i att ge ungdomar förberedande normbildning på familjeområdet. Män som gör allmän värnplikt (vilket bör bli obligatoriskt för svenska män) och kvinnor som går en kortare kurs om värdet att försvara den egna nationen ska också få kunskap och förståelse för vad det innebär att bilda familj och hur man tar hand om den på bästa sätt.

Sammanfattning:

Svenska barnfamiljer ska få särskilda förmåner och stöd för att kunna ha råd med och ta hand om sina barn.

Vi bör satsa extra mycket på stöd till familjer som har fler än tre barn så att flerbarnssystemet kan bli norm igen.

Skola och utbildning

Den svenska skolan är inte så mycket att skryta med idag. Den befinner sig i fritt fall när det gäller ordning, utbildning och funktion. I takt med att Sverige förändras demografiskt när politiker tvingar på oss migranter från tredje världen så blir skolorna mer otrygga. Som om det inte vore nog får vi skolor som driver vårt land i en farlig riktning.

Tanken på att det skulle växa upp muslimska skolor i Sverige var otänkbar för några decennier sedan. Sveriges Islamiska Skolor är en intresseorganisation som driver islamiska friskolor i Sverige. Det finns ett antal sådana skolor och de växer i antal. Under åren 2006-2011 var den somaliafödde tidigare moderata riksdagsmannen Abdirizak Waberi ordförande för den intresseorganisationen. Makthavarna ansåg att muslimer skulle vara en del av vårt land och därför fick det komma hit i hundratusental och sprida sin ideologi.

Den skola vi hade när Sverige fortfarande var ett etniskt homogent land fungerade väl och var trygg. Idag råder kaos på många håll och flera skolor måste ha vakter för att undvika bråk, överfall och våld. Den försämrade kunskapsnivån och den bristande respekten för ordning blir allt synligare. Sverige står inte att känna igen. Därför krävs kraftfulla insatser för att råda bot på skolans problem och samtidigt hindra ytterligare förfall när politiker fortsätter att fylla upp Sverige med migranter från tredje världen. Om Sverige importerar tredje världens befolkning så sätter det sina spår i hela samhället, även i skolan.

Enligt tidningen Forskning och Framsteg (7 augusti 2012) är Sverige att av de värst drabbade länderna i världen när det gäller skolbränder. Tidningen skriver:

Varje år rapporteras hundratals skolbränder i Sverige, och minst hälften är anlagda. Antalet har fördubblats sedan 1990-talets nivåer, med år 2009 som en toppnotering – då de anlagda bränderna kostade svenska skattebetalare över 500 miljoner kronor.

Internationella jämförelser kan vara skakiga, eftersom olika länder har olika definitioner, men skolbränderna i Sverige kostar mer än i USA, mätt i absoluta siffror, berättar Patrick van Hees, professor i brandteknik vid Lunds tekniska högskola.

Enligt Susanne Hessler uppstår skolbränder främst på skolor där det förekommer vandalisering, kränkande språkbruk och mobbning.

De som eldar har låga betyg och gillar inte skolan. Flertalet som tänder eld begår också andra brott, som småstölder och vandalisering.

I Sverige har flera tusen skolbränder skett utan att en enda politiker höjt rösten, fördömt attentatsmännen eller krävt att få veta vilka grupper av människor som ligger bakom. Inte heller media har informerat om detta allvarliga samhällsproblem, som därför är okänt för många svenskar. När inte ens polisen upplyser medborgarna om allvaret med skolbränder bidrar man till att mörka allvarliga och vanliga brott, som dessutom kostar stora belopp för skattebetalarna.

Vi har här att göra med en utveckling som över tid är negativ och som våra nuvarande makthavare försöker dölja eller bortförklara. De försöker lägga skulden på allt utom den egna misslyckade politiken som söndrar Sverige.

Skolbränder och annan förstörelse av skolor är inte bara en fråga för rättsväsendet utan i högsta grad en fråga som har med hela skolmiljön att göra.

Syftet med en skola i Sverige ska vara att förmedla utbildning och kunskap som sedan kan leda till högre utbildning och arbete som ger egen försörjning. Utbildningen ska inte bara ge kunskaper utan bidra till att fostra goda samhällsmedborgare som kan hantera sociala koder och uppföra sig väl resten av livet. Redan från början ska eleverna lära sig tala vårdat och visa respekt för lärare och andra elever. Artighet, vänlighet och hjälpsamhet är egenskaper som ska prägla varje elev som har gått ur skolan. I Sverige ska vi kunna vara stolta över en väluppfostrad befolkning.

Ett faddersystem bör finnas på varje skola där varje elev har en fadder som hjälper dem tillrätta. Alla elever ska under hela skoltiden känna sig trygga med att lärarna vill elevernas bästa. Grundskolan ska också ge kunskaper om vilka vi svenskar är och hur våra förfäder under svåra förhållanden röjde skogar, odlade jorden och förvandlade vårt territorium till en modern välfärdsstat.

Som ett led i att sprida en positiv Sverigebild bör alla grundskolor och gymnasier uppmärksamma nationella helgdagar. För att öka kunskapen om det egna landets historia bör varje skola införa egna högtider där man påminner om någon lokal historisk händelse som varit positiv för utvecklingen lokalt eller regionalt. Undervisningens syfte ska delvis vara att göra Sverige till ett stabilt och tryggt land där varje svensk ska se sig som en viktig kugge i ett gemensamt samhällsbygge.

Varje skola bör också ha sång och musik på repertoaren för att lyfta fram delar av våra gemensamma sångtraditioner och vårt kulturarv. Gymnastik och idrott ska vara en obligatorisk del av undervisningen där hälsa och en sund livsstil uppmuntras.

Alla skolklasser bör också få möjlighet att göra regelbundna utflykter till bondgårdar där eleverna kan ta del av en bondes vardagsliv och lära sig förstå villkoren för den yrkesgrupp som kanske betytt mest för Sveriges utveckling och historia. Elever i grundskolans högstadium ska kunna erbjudas praktikplats hos jordbrukare eller andra företag på landsbygden en vecka per år. Varje skolklass bör ha en vänklass i någon annan del av Sverige och i ett annat nordiskt land som de kan besöka. En skolklass i en mindre ort kan ha en vänklass i en större stad och vice versa.

Undervisningen ska vara disciplinerad och elever som bryter mot uppsatta ordningsregler i ett klassrum ska kunna avvisas. Om en elev bryter mot reglerna på ett allvarligt sätt eller vid flertal tillfällen ska denne kunna stängas av från framtida undervisning på skolan.

Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att lära sig hur man debatterar olika åsikter och hur man uppträder i sådana debatter. Syftet är att lära eleverna att hantera andras och sina egna åsikter och kunna kommentera dem på ett lugnt och sansat sätt, så att de sedan ska kunna föra sansade debatter ute i samhället. Sverige ska bli ett land där en civiliserad ton präglar alla debatter.

All undervisning och allt lärande ska syfta till att ge eleverna en grund att stå på den dagen de ska bilda familj och arbeta. Utbildningens syfte är att bidra till att göra Sverige till ett bättre samhälle som ska fungera väl idag och i framtiden. För att samhället ska fungera måste utbildningen också koordineras med arbetsmarknadens behov.

Om vi ska vara en sammanhållen nation och sätta upp gemensamma kunskapsmål måste undervisningen i skolan vara enhetlig i hela landet. Skolväsendet ska därför utgå från statligt uppsatta direktiv som ska följas under hela grundskolan.

Svenska politiker har under decennier ändrat på betygssystem och regler vilket har orsakat osäkerhet och frågor. Hur bör ett betygssystem se ut om det ska hålla över lång tid? Ska det finnas privata och bolagsägda friskolor? Det bör utredas.

Det finns en trygghet med att skolorna är en statlig angelägenhet och inte en privat. Även om vissa privatskolor ska kunna finnas så måste de ägas av svenskar och kontrolleras av staten.

Den absurda migrationspolitiken som skapar främmande etniska enklaver och getton i Sverige gör att många elever väljer bort skolor i sådana områden. Det fria skolvalet är en direkt följd av det mångetniska samhällets utbredning och bidrar mest till att vi tror att vi kan göra goda val när vi låter elever välja eller välja bort vissa skolor.

Det var inte länge sedan som elever gick i den skola som låg närmast bostaden. Det var tidigare självklart att man fick samma goda undervisning i vilken skola man än gick. I takt med att det mångetniska samhället växte fram blev det kvalitetsskillnad på olika skolor. Många lärare med hög kompetens och svenska elever valde bort skolor med stor andel migranter eftersom undervisningen blev sämre och ordningsstörande inslag blev vanliga.

Det är politiker i Sverige som har slagit sönder grunden för skolan och skapat det samhälle som gör att man som elev eller förälder måsta vara extra nog med till vilken skola man skickar sina barn.

Universitetslektor Vanja Lozic skriver på Skolverkets webbsida den 12 februari 2016:

Som en följd av bland annat den ekonomiska krisen på 1990-talet ökade bostadssegregationen. Elever med likartad social och utbildningsmässig bakgrund samlades på samma skolor. Dessutom flyttade personer med så kallad etnisk svensk bakgrund ut ur vissa stadsområden.

Sedan friskolereformen 1992 har föräldrar i ökad utsträckning gjort aktiva val att flytta sina barn från skolor i socioekonomiskt utsatta områden till andra skolor med förhoppningen att skapa bättre förutsättningar för deras barns utveckling.

För tjugo år sedan hade Sverige ett av västvärldens mest centraliserade skolsystem. I och med kommunaliseringen 1991 och friskolereformen 1992 decentraliserades skolans huvudmannaskap och det svenska skolsystemet blev ett av de mest avreglerade.

Individualiseringen inom den svenska skolan kan beskrivas som både individanpassning av undervisningen och som ett sätt att i ökad grad jobba självständigt med olika arbetsuppgifter. Den sistnämnda individualiseringsprocessen beskrivs som en av de bidragande orsakerna till försämrade skolresultat.

Det behövs inga kodord eller påhittade förklaringsmodeller för att beskriva problemet. Den av många svenskar oönskade migrationspolititiken är huvudorsaken till försämringen av skolan. Ledande politiker och andra makthavare försöker bortförklara orsaken till skolans förfall, men många lärare, elever och föräldrar kan själva vittna om varför skolan har problem.

Det svenska samhället och den svenska skolan behöver genomgå en total förändring om vi ska kunna återgå till något som liknar den skolform som fungerade så väl innan kommunaliserings- och friskolebesluten 1989-1992.

Den 8 december 1989 röstade Socialdemokraterna med hjälp av Vänsterpartiet för ett beslut om kommunalisering av skolan. Göran Persson var skolminister och Ingvar Carlsson var statsminister. Med fem rösters övervikt i riksdagen beslutades att skolan skulle kommunaliseras. Istället för att åtgärda de brister och stora kostnader som uppstått när staten hade huvudmannaskapet över skolan trodde politikerna att man skulle effektivisera skolan och sänka kostnaderna om kommunerna tog över ansvaret.

Den 25 april 2013 skriver Skolvärlden (en tidning från Lärarnas Riksförbund):

Med inspiration från Ronald Reagans USA och Margaret Thatchers Storbritannien hoppades många, även inom delar av socialdemokratin, att det med hjälp av avregleringar, privatiseringar, decentralisering, konkurrensutsättning, besparingar och en allt större fokusering på mål- och resultatstyrning skulle gå att effektivisera den offentliga sektorn, däribland skolan. 

– Det togs ett antal viktiga beslut under 1980-talet som enligt min mening starkt har bidragit till skolans negativa utveckling. Ett sådant gällde lärarnas behörighetsregler. Istället för att de skulle ha utbildning i de ämnen som de undervisade i, ändrades reglerna till att skolans rektor skulle eftersträva att lärarna i huvudsak hade en utbildning som motsvarade deras arbetsuppgifter, berättar Hans Albin Larsson.

– Samtidigt ändrades det statliga regelverket kring rektorernas behörighet. De skulle tidigare ha lärarutbildning på den nivån de skulle vara rektor för. Det ändrades till att till rektor kunde endast den utses som hade förvärvat pedagogisk insikt. Och det har ju nästan varenda människa. Man tog bort behörigheten för rektorerna och gjorde dem till budgethållare. De tidigare statligt reglerade skolcheferna blev helt kommunala, en slags skolkamrerer.

 Hans Albin Larsson beskriver beslutet i riksdagen i december 1989 som toppen på en lång utvecklingskurva.

– Man gör rent hus och tar bort nästan alla kvalitetsregler som finns. De regler som trots allt blir kvar görs väldigt lösa. Staten retirerar och överlåter till kommunerna att helt sköta skolan. I praktiken innebär det att människor som ofta inte har några direkta kunskaper om utbildning fattar detaljbeslut över professionens huvud.

Det lilla som fanns kvar av statlig styrning och kontroll försvann med den nya borgerliga regeringens satsning på friskolor och skolpeng. Kommunala och fristående/privata skolor agerade plötsligt på en marknad i konkurrens med varandra. Från att ha varit medborgare med rätt till utbildning blev eleverna kunder på en skolmarknad.

De borgerliga partierna röstade emot kommunalisering. När de väl fick regeringsmakten 1991 gjorde de ingenting för att riva upp beslutet trots att de tidigare var emot det. Den negativa utvecklingen fortsatte istället med friskolor, fria skolval och skolpeng. Systemet blev rörigt samtidigt som politikerna fortsatte med sin extrema migrationspolitik som förvärrade situationen i skolorna.

Det gick inte längre att lita på att den närmaste skolan uppfyllde de kvalitetskrav som en elev behövde ställa för att få studera i en trygg miljö och bli ledda av bra lärare. Skolornas kvalitet började variera alltmer. I vissa skolor var studiemiljön så besvärande att elever tvingades byta skola, samtidigt som vissa skolor fortfarande fungerade väl.

Om friskolereformen hade varit en reform för att huvudsakligen kunna driva nedläggningshotade hotade småskolor på landsbygden eller driva en specifik pedagogisk inriktning så hade den fyllt en funktion. Friskolereformen blev istället en reform som innebär att andra etniska och religiösa grupper än svenska fick möjlighet att bedriva utbildning utifrån sina särintressen, som inte sällan står i skarp kontrast till vad Sverige borde vara.

Trots att politikerna har gett klartecken för muslimer att bedriva egna skolor så har Skolinspektionen kritiserat eller stängt ned sådana skolor. År 2011 stängdes en muslimsk friskola i Malmö, en annan friskola stängdes i Göteborg efter att ha haft öppet i fyra veckor. Skolinspektionens dåvarande generaldirektör Ann-Marie Begler sade att ”verksamhet har varit kaosartad”. År 2013 stängdes en muslimsk friskola i Norrköping. I en muslimsk friskola i Uppsala predikades att ”Allah är den enda skaparen”. Verkligheten visar att makthavarna i Sverige inte begriper vad de ställer till med. De har öppnat dörren till ett system som enbart kommer att förvärras om vi inte ändrar på det snarast.

I Sverige ska det inte finnas en enda muslimsk friskola. Om muslimer vill bedriva friskola kan de göra det i muslimska länder, inte i Sverige. Idag har omkring en fjärdedel av alla elever i friskolor utländsk bakgrund vilket är en alarmerande hög siffra. Även i kommunala skolor är andelen elever med utländsk bakgrund mycket hög och ökar snabbt.

Hela friskolesystemet bör ses över och stängas ned med undantag för skolor kan bedrivas för att rädda utsatta byskolor eller för skolor med någon pedagogisk inriktning som inte hotar den svenska identiteten. Svenska privatskolor eller friskolor ska endast kunna drivas av svenska medborgare som vill komplettera andra skolor och bidra till förbättrad undervisning eller ha en arbetsmarknadsinriktad profil.

Förskolan ska vara till för föräldrar som av olika orsaker inte kan stanna hemma med sina barn. Samhället bör uppmuntra familjer, i första hand modern, att vara hemma med sina barn under småbarnsåren. Skattepolitiken och övrig politik bör utformas så att mödrar eller annan vårdnadshavare kan vara hemma och ta hand om sina barn när de är små. När de börjar skolan vid sex eller sju års ålder ska det vara möjligt för föräldrar att undervisa barnen i hemmet helt eller delvis under en period om avståndet till skolan eller andra starka skäl gör det nödvändigt.

Förskolans utformning hänger ihop med familjepolitiken och annan politik. Små barn bör företrädesvis vara hemma med en förälder under de 2-3 första åren, men det ska finnas möjligheter att vara på förskola helt eller delvis från 3 års ålder till skolstarten. Barnen ska kunna leka och röra på sig naturligt och deras vetgirighet och läraktighet ska uppmuntras. Lek med kamrater och möten med djur och natur måste vara en viktig ingrediens i förskolans verksamhet.

Barn ska få vara barn och inte påtvingas långa dagar på förskola. Förskolor ska inte kunna användas som förvaringsplatser åt barn när föräldrar arbetar långa dagar eller behöver vila. Att ta hand om sina barn är i första hand föräldrarnas ansvar, inte samhällets.

Sammanfattning:

Undervisningens syfte ska delvis vara att göra Sverige till ett stabilt och tryggt land där varje svensk ska se sig som en viktig kugge i ett gemensamt samhällsbygge.

Varje skola bör ha sång och musik på repertoaren för att lyfta fram delar av våra gemensamma sångtraditioner och vårt kulturarv. Gymnastik och idrott ska vara en obligatorisk del av undervisningen där hälsa och en sund livsstil uppmuntras.

Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att lära sig hur man debatterar olika åsikter och hur man uppträder i sådana debatter. Syftet är att lära eleverna att hantera andras åsikter och kunna kommentera dem på ett lugnt och sansat sätt, så som vi sedan ska kunna föra debatter ute i samhället. Sverige ska bli ett land där en civiliserad ton präglar alla debatter.

Hela friskolesystemet bör ses över och stängas ned med undantag för skolor kan bedrivas för att rädda utsatta byskolor eller för skolor med någon pedagogisk inriktning som inte hotar den svenska identiteten.

Skolungdomar, arbetspraktik och sommarlov

Ungdomar som går i högstadiet och på gymnasiet bör få komma i kontakt med arbetslivet genom att praktisera på olika arbetsplatser där man behöver hjälp med kundservice eller annat.

Det kan handla om allt från att packa varor i någon livsmedelsbutik till att vara hjälpreda i företag med kundkontakter. Praktiken bör vara en form av arbetsträningsplikt för att lära de unga mer om service och kontakter med människor i arbetslivssammanhang. Skolan ska upprätta kontakter med företag som är beredda att erbjuda arbetspraktik. Eleverna ska inte få någon lön, men erbjudas fri lunch och vid behov fria arbetskläder samt vara försäkrade.

Det bör vara obligatoriskt med arbetsträningsplikt som ett led i att skapa förståelse för vikten av att arbeta och möta andra människor på arbetsplatser och i vardagen samt lära sig kommunicera med dem på ett artigt och trevligt sätt. Efter veckan med praktik kan varje elev utvärdera arbetet muntligt eller skriftligt som ett eget projekt.

Elever på högstadiet och i gymnasiet ska kunna träna på ett starta och driva egna företag för att få en inblick i hur det är att vara företagare i liten skala.

Elever på skolans högstadium också kunna erbjudas praktikplats även en vecka per år hos jordbrukare för att lära sig mer om hur det är att driva lantbruk eller gårdar på landsbygden. Skolan ska upprätta kontakter med vissa gårdar som kan erbjuda boende och ta hand om eleverna där de kan bli en del av en familj under den vecka de vistas där. Att ha praktiserat på jordbruk ska vara meriterande.

Under sommaren ska elever kunna erbjudas boende på sommarläger till subventionerade priser. Den koloniverksamhet som bedrivits över 100 år ska kunna utvecklas mer och ta emot ungdomar vars föräldrar inte har möjlighet att erbjuda sina barn semester. Skolelever som halkar efter i skolan ska också ges möjlighet att kunna studera under sommarlovet. Sommaren ska vara en tid av glädje och rekreation för skolelever, men de ska också kunna erbjudas arbete för att tjäna extra fickpengar om de så önskar.

Tillsammans med skolorna ska kommuner och företag utveckla en plan som går ut på att alla sommarlediga elever som vill ska kunna erbjudas arbete.

Hälsa, sjukvård och apotek

Att folket har god hälsa är bra för hela samhället. Därför bör hälsobefrämjande insatser sättas in tidigt. Vikten av rörelse, bra kost och en sund livsstil måste genomsyra samhället. Svenska folket har blivit mer stillasittande och bekväma de senaste decennierna. Förr hade vi mer rörliga arbeten, idag sitter många på en stol hela dagarna. Människan är anpassad för rörelse och ett visst mått av fysiskt arbete, inte för att sitta stilla varje dag.

För att skapa grunden till en sund livsstil måste barn och ungdomar få upplysning om vad som är viktigt för en god hälsa genom livet. Gymnastik och idrott i olika former ska vara en del av undervisningen, liksom utflykter med vandringar i naturen för att väva samman naturupplevelser med motion.

Ungdomar som får en bra start i livet fortsätter förhoppningsvis att röra på sig när de sedan växer upp och bildar egen familj. Den sunda livsstilen kan då gå i arv.

En väl utvecklad förståelse för risken med ett stillasittande liv kan få många att öka sin dos av rörelse genom att gå längre och oftare, jogga eller träna på andra sätt. Många har förmånen att ha ett arbete där man rör sig naturligt på dagarna. Hur bra hälsa vi än har så kommer alla någon gång i livet att vara i behov av sjukvård. Då är det viktigt att vi möter förstklassig vård och kvalificerad personal som kan hjälpa oss i smått och stort.

Det måste finnas vård för var och en vare sig det handlar om att bota mindre åkommor eller om att vara i behov av vård under lång tid. Den som uppsöker en akutmottagning ska kunna räkna med att bli omhändertagen omedelbart. Ingen ska behöva riskera sin hälsa på grund av personalbrist eller andra problem. Utbildningen i Sverige måste anpassas till arbetsmarknaden så att det alltid finns personal att tillgå inom hela sjukvårdssystemet. Sverige ska inte importera arbetskraft till sjukvården, vi har en egen befolkning som kan utbildas till alla de yrken som behövs här.

Om personalomsättningen är hög för att personal lämnar sina arbeten och söker sig till andra yrken, så måste man noga beakta orsakerna och rätta till de brister som kan finnas. Många inom sjukvården har upplevt sina arbeten som väldigt intensiva och krävande därför att belastningen har varit för stor. Sådant kan underlättas genom att man ökar personalens antal så att arbetet fungerar mera effektivt.

På många håll i Sverige är det långt till sjukhus, läkare och vårdcentral. Systemet måste ses över så att vårdcentraler finns tillgängliga på nära håll även för glesbygdens befolkning.

I Sverige betalar vi skatt för att få sjukvård. Då har vi rätt att ställa krav på att den ska fungera effektivt. Sjukvården ska även fortsättningsvis bedrivas av landstingen, men också kunna kompletteras med privat vård under förutsättning att den är ansluten till det skattefinansierade systemet som subventionerar vården till vårdtagarna. Privata vårdföretag som finns i Sverige ska vara underställda svenskt ägande. Inga sjukhus, vårdcentraler eller läkarstationer ska kunna ägas av utländska intressen.

Behovet av sjukvård börjar vid födseln och slutar vid döden. I samband med förlossning måste vården fungera helt perfekt i alla avseenden och det får inte sparas på några kostnader för utrustning eller välutbildad personal. Vid flera tillfällen har det uppmärksammats att det är eller har varit kris inom förlossningsvården. Men ingen tycks vara beredd att ta på sig ansvaret för de eventuella brister som finns eller har funnits. De politiker som borde ansvara för att vården ska fungera är tysta eller skyller ifrån sig.

År 2015 beslöt regeringen och SKL (Sveriges kommuner och Landsting) att satsa 720 miljoner på förlossningsvård och på vård som stärka kvinnors hälsa. Ungefär 575 miljoner gick till förlossningsvården vilket var på tok för lite. Man kan ställa det i relation till alla miljarder som satsas på asylsökande eller på bistånd till tredje världen. Alla skattemedel som används måste i första hand gå till åtgärder i vårt eget land. Politiker är experter på att använda skattemedel för diverse politiska, sociala och meningslösa projekt som enbart är att betrakta som ett gigantiskt slöseri med skattemedel – eller snarare förskingring. På område efter område har vi i Sverige egna problem som måste lösas, men många politiker väljer att slänga våra skattemedel i sjön.

År 2009 meddelade Health Consumer Powerhouse att Sverige hade de tredje längsta vårdköerna i EU. Bara Portugal och Storbritannien hade längre väntetider inom vården. Sverige är bra på mycket, men vi har också stora problem som inte åtgärdas tillräckligt kraftfullt. Väntetiderna inom vården har inte varit av tillfälligt art utan Sverige har befunnit sig på bottennivå över ett decennium utan att några åtgärder har vidtagits. Svenska politiker och hela myndighetssverige har varit fullt upptagna med att lägga miljarder på asylsökande, men gör ingenting för att skapa ordning i sjukvårdssystemet, där bristerna inom förlossningsvården bara är toppen av ett isberg.

Den som kontaktar sjukvården och vill träffa en läkare ska inte behövs vänta i flera veckor. Det måste kunna ske inom ett eller ett par dygn om det inte är akut. Att väntetiderna inom vården har varit långa under så lång tid utan att någon har ställts till ansvar är märkligt, men inte så underligt ändå när man betraktar politikers, myndighetschefers och andra chefers ovilja att ta ansvar för brister som de själva är orsaken till.

Vården ska vara till för människor som är i behov av vård. Människor som på grund av en destruktiv livsstil orsakar hälsoproblem som kan anses vara självförvållade ska kunna nekas förstklassig vård eller tvingas betala sina egna vårdkostnader till fullt pris. Berusade personer som bär skulden för egna skador, sjukdomar som orsakas av alkohol, droger och tobak eller andra destruktiva beteenden ska inte automatiskt subventioneras av vården. En prövning bör ske från fall till fall.

Utländska medborgare som söker vård i Sverige ska själva betala fullt pris för vården eller uppvisa gällande försäkring som ersätter vårdkostnaden. Det ska gälla oavsett vad skälen är till att de vistas i Sverige.

Samtidigt belastas hela vårdsystemet av utländska medborgare och asylsökande som inte ens borde ha fått komma till vårt land. Belastningen är särskilt alarmerande inom tandvården där köerna blivit längre. Tandvårdschefen i Kalmar läns landsting skrev i december 2015:

Tandläkarnas uppdrag att ge akut vård till nyanlända asylsökande har ökat enormt. Nu har verksamheten i Kalmar län problem att hinna med allt de vill göra – och väntetiderna bara ökar. På två år har kön för vanliga kallelser nästan fördubblats.

Ökningen av asylsökande som behöver akut tandvård kom som en smäll för oss, ingen var beredd på omfattningen.

Sverige tar inte längre i första hand om den egna befolkningen utan har valt att prioritera migranter, som dessutom får sin vård betald av de svenska skattebetalare som betalat skatt för att själva kunna få vård.

Den orättvisa som kommit i dagen när svenska fattigpensionärer tvingas betala dyrt för sin tandvård medan migranter som inte borde ha fått komma til vårt land får tandvård gratis eller till kraftigt subventionerade priser måste få ett slut.

Svenska pensionärer måste få subventionerad tandvård i förhållande till sin inkomst. Om en fattigpensionär inte har råd att gå till tandläkaren så borde tandvården vara gratis.

De svenska apoteken förstatligades 1970 och var statliga fram till 2009. Den borgerliga alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt som statsminister tillsatte 2006 en utredning för att av ideologiska skäl kunna överge apoteksmonopolet. Monopolet upphörde 1 juli 2009 och gav privata företag möjlighet att driva apotek.

Eftersom Sverige nu var medlem i Europeiska Unionen fanns risken att utländska riskkapitalbolag skulle köpa svenska apotek, som under statens regi varit välskötta. Om apoteken hade drivits vidare av personalen eller av bolag som hade anknytning till vården och var svenskägda vore monopolets upphörande ingen katastrof. Men det visade sig snart att bolag med främsta syfte att profitera på läkemedel fanns med i bilden.

Idag är ägandet fördelat på följande aktörer:

Apoteket AB är en statlig apotekskedja

Apotek Hjärtat har ca 300 apotek och ägs sedan 2014 av ICA-gruppen.

Apoteksgruppen har ca 175 apotek som drivs av egenföretagare.

Cura apoteket består av ca 60 apotek som ägs av ICA och är inrymda i vissa ICA Maxi och ICA Kvantum-butiker.

LloydsApotek ägs av Admenta Sweden AB som är en del av det tyska läkemedelsföretaget Celesio AG. Det multinationella amerikanska företaget McKesson Corporation äger 75 procent av Celesio AG. LloydsApotek har ca 80 apotek och utmärker sig genom att personalen huvudsakligen är invandrare.

Kronans Apotek är en kedja med strax över 300 apotek. Kronans Droghandel Retail AB bildades 2009 och ägdes av Oriola-KD Corporation till 80 procent och av Kooperativa Förbundet till 20 procent. Sedan 2012 ägs Kronans Droghandel Apotek AB helt av Oriola-KD. Efter monopolets avskaffande köpte Oriola-KD 171 apotek av Apoteket AB. År 2013 köpte Oriola-KD upp apotekskedjan Medstop som ägdes av riskkapitalbolaget Segulah. Ordförande för Segulah är Gabriel Urwits som stöder stiftelsen Expo och anser att ”det är viktigt att stödja organisationer som arbetar mot rasism”. I samband med köpet av Medstop fick företaget namnet Kronans Apotek.

Alla apotek i Sverige bör bedrivas av staten eller av engagerade svenska medborgare som vill driva apotek av intresse för näringen som sådan. Riskkapitalbolag och utländska företag ska inte få äga eller driva apotek.

Sammanfattning:

Inga sjukhus, vårdcentraler eller läkarstationer ska kunna ägas av utländska intressen.

Alla brister inom vården måste åtgärdas omedelbart oavsett om det gäller personalbrist eller något annat.

Varje svensk ska ha rätt vill förstklassig vård utan att behöva vänta på att få träffa läkare eller annan vårdpersonal.

Tandvården måste bli betydligt billigare för fattigpensionärer.

Riskkapitalbolag och utländska företag ska inte få äga eller driva apotek.

Äldreomsorg

När människor kommer upp i pensionsåldern ska de kunna trappa ned arbetet och ägna sig åt att umgås med barn och barnbarn om de har möjlighet. Så länge de är vid god hälsa ska de kunna arbeta helt eller deltid tills de själva väljer att gå i pension någon gång mellan 60 och 67 år. Den som vill arbeta längre ska kunna göra det. Den som av hälsoskäl måste gå i pension tidigare ska kunna göra det.

Oavsett när man går i pension måste försäkringsskyddet och skattesystemet vara sådant att man kan leva på sin pension. I Sverige har pensionssystemet blivit djupt orättvist när stora grupper nyblivna pensionärer inte har råd att leva på sin pension. Samma politiker som har svikit de svagaste grupperna i samhället och sänkt deras realinkomster försöker locka dem till sig med falska locktoner om höjd pension eller ökat bostadstillägg. Det är ett systemfel när vi har över 200 000 pensionärer som lever under fattigdomsgränsen och att antalet fattiga pensionärer dessutom har ökat kraftigt

Fattigpensionärerna i Sverige är många och det är just den gruppen som fått lida mest av politikernas skatteslöseri och mångmiljardsatsningar på bistånd och migranter. Fattigpensionärerna är en stor men lågmäld grupp som inte har några starka lobbygrupper till sitt försvar. Försämringen av pensionerna kommer att fortsätta och antalet fattigpensionärer riskerar att bli ännu fler i framtiden. Många som kämpat ett helt liv med att fostra barn och arbeta slutar idag som fattigpensionärer och har knappt råd med mat. Detta samtidigt som politikerna fyller upp Sverige med migranter från tredje världen och ger dem alla slags förmåner inklusive förtur till arbete och bostäder. Det är rena hånet mot vår egen befolkning. De svenska pensionärerna är förlorare i ett system som innebär att framtidens pensioner urholkas ännu mer. Vi har ett skatteutjämningssystem som ska göra det drägligt att leva i vårt land även för eftersatta grupper och då måste man justera systemet så att det fungerar bättre.

Det finns flera orsaker till att pensionerna urholkas och att vi har så många fattigpensionärer idag. Det viktigaste skälet är att politikerna har slösat bort svenska skattemedel på ett sätt som mest kan betraktas som förskingring. Hundratals miljarder som borde stannat i pensionssystemet har gått till meningslösa biståndsprojekt eller till migrationspolitiska projekt som inte bara är dyrbara utan ett direkt hot mot vår nation, socialt, etniskt, kulturellt och ekonomiskt. En dag måste det utredas hur mycket pengar som slösats bort och vart pengarna har tagit vägen.

Många äldre kan inte längre bo kvar i sina hus som kräver mycket underhåll med trädgårdsarbete, snöskottning eller reparationer. De föredrar att flytta till lägenhet med hiss. Många som är äldre än 75-80 och har dålig hälsa börjar överväga att flytta till något äldreboende. Ett antal av dem kan inte ta hand om sig själva och har ingen som kan hjälpa dem. Då behöver de hemhjälp eller hjälp med att flytta till det som tidigare kallades ålderdomshem.

Det är skamligt att så många äldreboenden har lagts ned och ännu mer skamligt att många tidigare äldreboenden har blivit boenden för migranter från tredje världen, som inte borde ha fått komma till vårt land alls.

Idag är hjälpen till äldre fattigpensionärer helt otillräcklig. Många lever i något som kan liknas vid social misär, men det är något som makthavarna inte vill låtsas om eftersom det är politikerna själva som bär skulden till fattigpensionärernas ekonomiska situation. Vi har ett system i kraftig obalans och det måste rättas till på många områden. Att undvika alla former av skatteslöseri är det mest akuta och för att skatteslöseriet ska upphöra krävs att man byter ut politikerna som styr landet idag. De kommer inte att upphöra med att kasta skattemedel i sjön förrän de tvingats avgå.

Äldre människor som är behov av hemhjälp eller annan vård måste tillförsäkras en allsidigt och nyttig kost och deras medicinska situation måste kontrolleras regelbundet. Åldringar som är att betrakta som fattigpensionärer måste kunna få fri vård och fria läkemedel. Även tandvården bör vara kraftigt subventionerad eller fri.

Om ett äldre par med ojämn åldersfördelning önskar bo tillsammans på ett äldreboende så måste deras önskemål beaktas. Det är viktigt att äldreboenden inte planeras som förvaringsplatser utan för människor som vill bo i en hemmaliknande och trivsam miljö.

Sammanfattning:

Oavsett när man går i pension måste försäkringsskyddet och skattesystemet vara sådant att man kan leva på sin pension.

Äldre människor som är behov av hemhjälp eller annan vård måste tillförsäkras en allsidigt och nyttig kost och deras medicinska situation måste kontrolleras regelbundet.

Det är viktigt att äldreboenden inte planeras som förvaringsplatser utan för människor som vill bo i en hemmaliknande och trivsam miljö.

Företagande

Sverige ska vara ett land där människor som vill driva företag känner att de får stöd och uppmuntran. Framgångsrika företag, vare sig de är små eller stora, utgör ryggraden i den svenska ekonomin och bidrar till vår välståndsutveckling. Svenskt näringsliv och svenska företag ska så långt det är möjligt skyddas från utländsk konkurrens.

Svensk företagsamhet måste gynnas genom att vi kan använda importskatter och andra åtgärder mot utländsk konkurrens eller främmande uppköp. Många svenska företag har haft det svårt för att konkurrensen från låglöneländer har slagit ut industrier och tidigare framgångsrika företag. Anslutningen till EU och före det till frihandelsorganisationen Efta har bidragit till att slå sönder delar av det svenska näringslivet som blivit alltmer internationaliserat.

En framgångsrik företagare som arbetar nationellt med produktion och försäljning av någon produkt kan tvingas lägga ned hela sin verksamhet på kort tid om ett stort utländskt företag öppnar kontor i Sverige, köper TV-reklam och startar en liknande verksamhet med billigare produkter. Så ska det inte vara.

Utländska företag ska inte kunna köpa sig in i Sverige och på det sättet slå ut våra företag. Vi ska ha starka restriktioner mot främmande företags operationer i vårt land. Alla svenska företag ska skyddas och kunna vara med och bygga det Sverige som vi riskerar att förlora om vi inte försvarar det.

Att arbeta i ett svenskt företag ska vara något man är stolt över. När man vet att företaget är en del av ett gemensamt samhällsbygge är det lättare att vara lojal och känna sig som en del av företaget även om man endast är anställd.

Staten ska kunna driva företag som är viktiga för nationen. Staten är idag hel- eller delägare i en rad företag som kräver statligt ägande för att inte bli uppköpta av främmande investmentbolag eller för att de har en viktig betydelse i samhället. Det är inget principiellt fel i att staten äger eller driver företag om det gagnar nationen som helhet.

Om staten driver företag ska de finansieras så att de inte går med förlust. Sådana företags finansiella situation ska garanteras av staten med egna medel. Staten ska inte kunna låna pengar från privatbanker i Sverige eller utomlands för att finansiera någon verksamhet.

Staten ska kunna bedriva bankverksamhet och erbjuda sparande samt förmånliga lån till svenska medborgare som behöver låna pengar för att starta företag, köpa fastighet, bostad eller annat.

Huvudinriktningen när det gäller företagande i Sverige är att företag ska drivas av privatpersoner enskilt eller gemensamt i bolagsform. Företag som är verksamma i mindre orter på landsbygden ska alltid kunna erhålla särskilda förmåner som skattelindring eller mer förmånliga lån så att de kan stabilisera sin verksamhet och bidra till att hålla landsbygden levande. Om företag på landsbygden kan bidra till att fler får jobb så kan många som tröttnat på storstäder flytta dit.

Staten och kommuner ska kunna hjälpa till med att placera vissa näringsverksamheter i glesbygden. Om vårdcentraler, polisstationer, tandläkare, bensinstationer, butiker och mindre industrier kan flytta tillbaka till småorter där sådana verksamheter har lagts ned så är vi på rätt väg. Landsbygdens livskraft kan inte höjas av sig själv utan kräver också att det finns barnrika familjer som håller en ort levande även i framtiden.

Sverige ska ha en företagarvänlig politik där företag som är särskilt viktiga för folket ska kunna få vissa skattemässiga fördelar. Jordbruk, skogbruk, bönder, livsmedelsindustrin, tekoindustrin, möbelindustrin och andra som betyder mycket såväl kulturellt som ekonomiskt ska kunna få se sin status höjas. Företag ska uppmuntras att använda miljövänlig teknik som resulterar i produkter fria från gifter. Svenska produkter ska vara förknippade med kvalitet och hög status.

Företag inom olika hantverksyrken ska tvingas att använda infödd svensk personal och inte hämta arbetskraft från andra länder för att dumpa priserna på marknaden. Stora delar av arbetskraften inom vissa näringar består numera av invandrare och den tiden måste snart vara över. Näringslivet ska i alla avseenden försvenskas. Det gäller såväl ägandet som arbetskraften.

En nation som gör sig beroende av främmande arbetskraft har urholkat sin förmåga att fungera självständigt. När staten eller kommunerna anställer personal ska svenskfödd personal alltid ha företräde.

Redan i skolan ska ungdomar uppmuntras att i olika projekt träna på eget företagande. De ska kunna lära sig hur man startar företag, hur man skapar ekonomi i ett företag och hur man etablerar sig på en marknad.

Sammanfattning:

Redan i skolan ska ungdomar uppmuntras att i olika projekt träna på eget företagande.

Utländska företag ska inte kunna köpa sig in i Sverige och på det sättet slå ut våra företag.

Näringslivet ska i alla avseenden försvenskas. Det gäller såväl ägandet som arbetskraften.

Staten och kommuner ska kunna hjälpa till med att placera vissa näringsverksamheter i glesbygden.

Skatter och bidrag

Skatt betalar man för att staten ska kunna ge service tillbaka till folket och fördela skattemedlen på ett rättvist sätt så att varje medborgare kan leva ett värdigt liv. Skatt ska betalas in för att vi ska kunna ha ett försvar, en god sjukvård, järnvägar, bra skolor och ge stöd till grupper som behöver stöd för att Sverige ska överleva och bli en bättre nation.

Med hjälp av skatteintäkterna ska staten, landstingen eller kommunerna kunna styra fördelningen så att det gynnar hela befolkningen i vårt land. Eftersatta grupper som fattigpensionärer och barnfamiljer med flera barn ska kunna kompenseras med hjälp av lägre skatter. Svenska folket ska få mer pengar i plånboken med en ny kraftigt skattesparande politik.

Sverige har länge haft ett skattetryck som är högre än i de flesta andra länder. Under alldeles för lång tid har skattemedel använts av politiker som slösat bort miljarder efter miljarder på meningslösa projekt, avgifter till EU, på ineffektivt bistånd till tredje världen, till migranter och en helt vansinnig migrationspolitik som dränerar vår välfärd och belastar samhället med mängder av problem. Hela det migrationspolitiska projektet som dränerar vår ekonomi ska skrotas omedelbart att de migranter som livnär sig på svenska skattemedel ska återsändas till sina hemländer. Vi kan spara enorma belopp varje år och istället lägga pengarna på utveckling av vårt eget svenska samhälle. Inga utländska medborgare som vistas i Sverige ska kunna få bidrag av något slag, såvida det inte rör sig om turister som behöver akut hjälp med något viktigt.

Sverige är ett stort land till ytan, vi har många naturtillgångar och vi har en driftig och arbetssam befolkning som kan utveckla de näringar som idag blivit eftersatta eller tagits över av utlandsägda bolag.

Dessutom har vi ett antal statliga verk och myndigheter som inte fyller någon vettig funktion utan har använts av politikerna för att styra samhället i en viss politisk riktning som inte är till gagn för svenska folket. Dessa myndigheter befolkas av byråkrater som går i makthavarnas ledband oavsett hur tokiga beslut makthavarna än fattar. Byråkraterna som idag är generaldirektörer och toppchefer är nöjda med sin egen position och har ofta höga löner som kommer från skattebetalarna, men deras samhällsinsats är under all kritik och de förtjänar varken sin position eller sin lön.

Som ett led i en skattesparande filosofi bör ett stort antal statliga verk läggas ned och personalen friställas och omskolas. De ska kunna bli taxichaufförer, vårdpersonal, sopåkare, snickare eller ta andra arbeten som behövs i samhället.

För att hjälpa det svenska näringslivet att bli mera svenskt igen så ska vissa importvaror beskattas för att minska importen och öka möjligheten för inhemska näringar att växa. Vi har stort behov av att skapa små och stora industrier och ta tillbaka utlokaliserade verksamheter som sedan kan placeras i glesbygden, i mindre orter eller i orter på landsbygden som behöver flera arbetstillfällen. Med statens hjälp kan man initiera stöd till näringar som sedan kan bli självförsörjande och bidra med skatteintäkter till vår gemensamma statskassa.

Med hjälp av ett skatteutjämningssystem kan man få både företag och människor att flytta från storstäderna till landsbygden. Förmånligare banklån och lägre skatt till personer och företag som bor och verkar i mindre orter på landsbygden kan vara en väg att gå.
Rot- och rutavdragets nuvarande storlek (2016) kan bestå en tid. Den som anlitar tjänster måste anlita svenska företag och svenskfödd personal för att få avdragen godkända.

Sammanfattning:

Slöseriet med skattemedel måste upphöra.

Hela det migrationspolitiska projektet ska upphöra.

Inga utländska medborgare som vistas i Sverige ska kunna få bidrag av något slag, såvida det inte rör sig om turister som behöver akut hjälp med något viktigt.

Biståndsmiljarderna ska istället för att slösas bort i andra länder stanna kvar i Sverige och bidra till att bygga upp vårt land. De kan också användas till att riva alla betonggetton ersätta dem med småskaliga och trivsamma områden för svenska familjer.

Eftersatta grupper som fattigpensionärer och barnfamiljer med flera barn ska kunna kompenseras med hjälp av lägre skatter.

Med hjälp av ett skatteutjämningssystem kan man få både företag och människor att flytta från storstäderna till landsbygden.

Den som vill göra Rot- och Rut-avdrag måste anlita svenska företag och svenskfödd personal för att få avdragen godkända.

Bostadspolitik

Samhällsplanering och bostadsbyggande ska utgå från att skapa miljöer som är trivsamma att vistas och bo i. I Sverige har politiker tidigare planerat och byggt områden som är direkt omänskliga. Områden som Rosengård i Malmö, Rinkeby i Stockholm och Bergsjön i Göteborg är bara några områden som mera fungerar som förvaringsanstalter än bostäder.

Det finns många goda skäl att ifrågasätta alla dessa betonggetton som har uppförts och det finns också skäl att ifrågasätta den politik som ledde fram till att sådana områden byggdes. Det kan omöjligen ha varit så att människor frivilligt har önskat att få bo i något av dessa områden. De som flyttade in där hade inget annat val och såg sig tvungna att flytta till en bostad som de erbjöds.

I slutet av 1960-talet uppfördes Rinkeby. I samband med byggandet genomfördes arkeologiska undersökningar som visade att området bebotts av våra svenska förfäder sedan järnåldern. Arkeologerna hittade flera vapengravar och andra fynd i området.

Rinkeby började byggas 1968 och 1971 invigdes Rinkeby centrum. Området bestod huvudsakligen av hyresrätter och redan tidigt började invandrare att flytta dit i stora antal. År 2014 utgjorde de boende i Rinkeby omkring 16 000 personer varav över 90 procent med utländsk bakgrund. Ungefär 25 procent av dem kommer från Afrika. I takt med att Rinkeby har förändrats demografiskt har området genomgått flera stora och kostsamma renoveringar och förbättringar i hopp om att motverka alla de problem och den otrygghet som blivit en del av Rinkebys vardag.

Det är politikerna som skapat Rinkeby och liknande områden och samma politiker försöker nu framställa dessa i grunden farliga och otrevliga områden som mer eller mindre lyckade där det finns en dynamik och outnyttjade mänskliga resurser som en dag kommer att berika och rädda Sverige.

På liknande sätt förhåller det sig med många andra områden. Svenska folket har inte bett om att politiker ska uppföra gigantiska betongkolosser och sedan fylla dem med migranter från tredje världen. Det har visat sig extra tydligt när svenskar väljer att flytta från sådana områden och söka sig till traditionellt svenska områden där man trivs bättre. Av ekonomiska skäl har inte alla haft möjlighet att välja var de vill bo och det finns fortfarande svenskar som bor kvar och vantrivs i Rinkeby och andra otrygga områden. Dessa områden skönmålas ofta i media när någon enstaka svensk och en del invandrare framhåller hur mycket de trivs i där.

De som byggt alla dessa områden har varit maktfullkomliga politiker som själva inte har velat slå sig ned i något av dessa gettoliknande områden. De har istället ofta valt villaboende i så svenska områden som möjligt.

Den svenska bostadspolitikens misslyckande är total och ingenting har egentligen blivit bättre sedan miljonprogrammets dagar. Politiker fortsätter att bygga gigantiska bostadskomplex och förtätar våra redan förtätade orter. Man bygger stora och höga hus, placerar dem nära vägar och trottoarer och tar inga hänsyn till barnfamiljer och andra som vill ha tillgång till grönområden. Inte heller tar man i tillräckligt stor utsträckning hänsyn till småskalighet eller till störande trafik.

Urbanisering går fortare i Sverige än i många andra länder. Stockholm växer explosionsartat och det är en medveten satsning från politiskt håll. Man väljer att planera samhället så att landsbygden försvagas på alla sätt. Där försvinner jobben och landsbygdens befolkning flyttar till större städer. Dessutom kommer stora skaror migranter till Sverige som oftast söker sig till storstädernas ytterområden.

Den enorma befolkningsökningen i städerna innebär även ett hårt tryck på bostadsmarknaden, med hård konkurrens om hyresrätter som kräver många års kötid, orealistiskt höga hyror, samt enorma priser på bostadsrätter och hus som för den genomsnittlige svensken innebär stora banklån. Många unga tvingas bo hemma hos föräldrarna en bra bit upp i tjugoårsåldern eller tvingas föra en vagabondliknande tillvaro hoppandes mellan inneboende och andrahandskontrakt. Detta försenar och försvårar familjebildning då dessa ungdomar inte har den ekonomiska eller boendemässiga tryggheten att kunna ta hand om en större familj än i snitt två-tre barn.

Bättre blir det inte att förtur till bostäder många gånger ges åt migranter med syftet att det ska bidra till ”integration och etablering” eller för att fungera som flyktingboende. Med det ständiga och ökande inflödet av migranter så minskar knappast diskrimineringen av svenskar till förmån för invandrare.

Det statliga Boverket skrev år 2012 om framtidens Sverige:

Urbaniseringen fortsätter. Under de senaste 40 åren har förortskommunerna haft den största befolkningstillväxten med 70 procent, samtidigt som befolkningen i glesbygdskommunerna har minskat med 20 procent. Befolkningen i storstäderna och de större städerna ökade med elva respektive 20 procent. Trycket på förorterna har lett till ökat bostadsbyggande och en utbredning av nya bostäder i städernas omland. På senare år har diskussionen om förtätning i stället för utbredning blivit allt mer aktuell för att minska belastningen på mer omland och att i stället effektivisera redan ianspråktagen mark och befintlig infrastruktur.

I storstäderna har befolkningen i åldern 20 till 64 år ökat sedan 1990-talet och de flesta som bor i storstäderna idag hör till denna åldersgrupp. Däremot har storstäderna både lägre andel barn och ungdomar, även om andelen barn och ungdomar ökat något sedan 1980-talet, och äldre än övriga kommuner. Högst andel barn och ungdomar finner vi i förortskommunerna. Gruppen äldre är den som har ökat mest sedan 1970-talet. Äldre har ökat framförallt i förorts- och i glesbygdskommunerna.

Det behövs ingen djupare analys för att förstå vad som händer med Sverige. Landsorten avfolkas när de unga flyttar till större städer för att söka jobb. Mindre orter dräneras på ungdomar när jobben försvunnit, delvis som en följd av globalisering och utlokalisering. När ungdomarna flyttar till städerna och kämpar med karriär och jakt på bostad blir familjebildningen lidande. Svenskarnas reproduktionsnivå försvagas och i takt med att vår befolkning krymper väljer politikerna att fylla upp tomrummen efter svenskar med migranter från tredje världen.

När Boverket skriver att ”högst andel barn och ungdomar finner vi i förortskommunerna”, så menar man barn till migranter. Det är migranterna som är orsaken till den snabba befolkningsökningen i Sverige och den kommer på sikt leda till att svenska folket blir i minoritet i sitt eget land.

Svenska politiker tycks planera för att överlåta Sverige åt migranter från tredje världen och ge dem bostäder och arbete i förtur. Under 2015-2016 har staten och myndigheterna sett till att mängder av nyanlända migranter från tredje världen har fått förtur till bostäder, långt före andra sökande.

Svenska folket är utsatta för en politik som leder till att de blir andra klassens medborgare i sitt eget land. Landsbygden töms på svenskar som tvingas flytta till storstäder av arbetsmarknadsskäl och när de väl flyttat tvingas de ta dyra banklån för att kunna få en bostad. Många anser då att de inte har råd med fler än ett eller två barn och det bidrar då till ett demografiskt underskott.

Boverket skriver:

I SCB:s befolkningsprognoser antas folkmängden i Stockholms län att öka med en miljon invånare och nå tremiljonersstrecket något år efter 2040. En folkökning med drygt 30 000 personer per år medför att byggandet av nya bostäder i regionen måste fördubblas jämfört med idag. I Mälardalslänen exklusive Stockholms län, beräknas folkökningen bli cirka 280 000 invånare från 2010 till 2040. Till en början är folkökningen 8 000 – 9 000 nya invånare per år för att efter 2020 bli något större.

Statliga Statistiska Centralbyrån uppger att Stockholm kommer att svälla till tre miljoner invånare, men förklarar inte varför. Boverket återger den siffran och istället för att ifrågasätta att Stockholm växer så kraftigt kommer förmodligen myndigheter och ledande politiker att låta det ske utan ingripande. Det är huvudsakligen migrationen som gör att befolkningen växer, men det är även politikernas brist på förstånd som leder åt det hållet.

Inga myndigheter och inga medier kommer att göra något för att stoppa urbaniseringen och migrationen som leder till att Sverige förlorar sin själ. Sverige blir en globaliststat där svenska folket frivilligt eller ofrivilligt kommer att arbeta och betala skatt till ett system som förslavar folket och gör dem till konsumenter som ska köpa globalisternas produkter i de globalt opererande handelskedjorna. Dessutom blir vi utnyttjade av ett system som gynnar bankerna som vi kommer att stå i skuld till under större delen av våra liv.

När folk flyttar från småorter till större städer i så stor utsträckning som i Sverige bidrar det till försämrad sammanhållning inom släkter och familjer. Det sociala sammanhanget försvagas när vi urbaniseras. I Stockholm är skilsmässor vanligare än på mindre orter och dessutom föder man där barn senare i livet. Rent matematiskt så kommer befolkningen i Stockholm på sikt att domineras av migranter från tredje världen som redan nu står för befolkningsökningen i landet.

År 1930 bodde lika många människor på landsbygden som i städerna. När miljonprogrammet byggdes på 1960-talet och landsbygdens folk flyttades till storstäderna var det huvudsakligen en destruktiv politik inte ledde till något gott för andra än storbankerna, fastighetsägarna och finanskapitalet som hade ekonomisk nytta av att befolkningen i storstäderna ökade.

Städer planeras och byggs på olika sätt. En del städer kan upplevas som småskaliga orter trots en ganska stor befolkning. Stockholm och Sverige hade sin bästa tid rent bostadspolitiskt innan miljonprogrammet byggdes. Vi bodde småskaligt och landsbygden var fortfarande levande. Sverige var ett etniskt homogent land vilket var en styrka. Att få arbete och bostad var inga stora problem.

Nu när Sverige har blivit ”modernt”, globaliserat och urbaniserat måste man stå i bostadkö i 20 år eller mer för att få en bostad i Stockholm. Detta trots att många idag hoppar av bostadskön när de av nödvändighet tvingats köpa en bostad för att få tak över huvudet. Den som väl blir anvisad en bostad tvings ofta bo i trista och förtätade områden som dessutom är otrygga och i många fall direkt farliga att vistas i.

Hela den bostadspolitiska situationen måste förändras i grunden och anpassas till ett nytt samhälle som motverkar urbanisering och planerar för att landbygden återigen ska bli levande. Stockholms tillväxt måste brytas och familjer som vill flytta till mindre orter måste få hjälp och stöd.

Sverige måste få tillbaka industrier och företag som lämnat landet och ge landsbygdens folk möjligheter att få arbete. Landsbygden kan återuppstå som livsval om vi lämnar EU och ger bönderna tillbaka sina gårdar och gör det möjligt att återigen bedriva jordbruk eller djurhållning.

Under första halvåret 2015 lade 145 mjölkbönder ned sin verksamhet. Det är bara en liten del av alla arbetstillfällen som försvinner på landsbygden och tyvärr håller trenden i sig. Landsbygdens näringar försvinner och då försvinner också de människor som skulle hålla landbygden levande.

När Uppdrag Granskning (SVT, maj 2015) träffade en kvinnlig mjölkbonde som investerat i sin gård kunde den ändå inte överleva. Hon sade då:

Jag har förlorat en livsstil. Jag har förlorat ett familjehem, mitt föräldrahem. Min farfar köpte gården, och så pappa, och sen jag. Och det har jag fått sälja. Så det känns som jag har svikt dem.

När gårdar som läggs ned också blir en kulturhistorisk förlust är det ännu värre. Gårdar som drivits i generationer risker att stå tomma bara för att politikerna ägnar sig åt att experimentera med sin befolkning.

Bortsett från tillströmningen av migranter från tredje världen så befolkas storstäderna nu av ättlingar till de bönder som höll vår landsbygd levande. I stället för att leva och bo i mindre orter som de kan underhålla eller förädla bor de nu i städer som blir alltmer omänskliga och sargade av mångkultur och globalism. Detta bidrar även till en slags rotlöshet där människor lämnar den geografiska plats där den egna identiteten är starkt förankrad, genom familjeband, dialekter och sedvänjor. Istället hamnar de mitt bland människor som har en annorlunda identitetsbakgrund, där det kan räcka med att det rör sig om personer från andra landskap. Inte sällan så blir även dessa ganska föraktfullt refererade till som ”bönder” av den befintliga storstadsbefolkningen.

Något konkret måste göras för att bryta utvecklingen. Inte en enda politiker från något av de etablerade partierna kommer att lyfta ett finger för att sätta stopp för Stockholms snabba och hotfulla tillväxt. De kommer inte heller göra något för att ge svenskar bostäder utan tvingar ut dem på en marknad där den som har mest i plånboken vinner. Förhoppningsvis kan folket medan de har en chans att vända utvecklingen välja bort de etablerade politiker som förstör Sverige och välja nya politiker.

Så vänder vi utvecklingen:

Samtliga områden som byggdes under miljonprogrammet på 1960-talet bör rivas. På dessa platser kan istället småskaliga områden med radhus och villor uppföras. Förtur ska sedan ges till svenska barnfamiljer som vill bo där.

Urbaniseringen ska motverkas genom en politik som ser till att företag flyttar till mindre orter och ger arbete åt människor som vill bo där.

Import av varor som svenska bönder redan producerar ska försvåras genom tullar och avgifter för att på så sätt garantera att bönder inte tvingas sälja sina gårdar

Särskilda förmåner ska ges till barnfamiljer som flyttar från storstäder till mindre orter.

Äldre människor som bor i storstäder och vill bo i mindre orter ska erbjudas stöd och hjälp för att de ska kunna flytta.

Stockholms befolkningsökning kommer att stoppas när migrationen från tredje världen upphör.

All bostadsplanering ska ta hänsyn till människors önskan om att bo nära grönområden och småskaligt.

Förtätningen av bostadsområden ska upphöra och runt varje byggnad bör det finna fria ytor som man kan röra sig på. Nu byggs många stora fastigheter alldeles intill trafikerade vägar och nära trottoarer. Ofta finns det inget utrymme för barn att leka på eller äldre att röra sig i.

Bostäder ska byggas för svenskar och svenskfödda ska alltid ha förtur på bostadsmarknaden.

Utländska medborgare ska inte kunna köpa fastigheter eller bostäder i Sverige.

Bostadspolitiken är en viktig del av all annan samhällsplanering.

Ingen ska behöva vänta i flera år på en bostad och svenska barnfamiljer ska högprioriteras för att få sina bostadsbehov tillgodosedda.

Religionsfrihet

Åsikter om kristendomens etablering i Sverige är en fråga om tycke och smak. Kristendomens intåg underlättades av att det inom överheten fanns personer som påverkats av utländska missionärer och lät sig döpas. De imponerades av kristenhetens organisation, ritualer och löften och ville sedan kristna det övriga samhället ofta med tvång. Det första landskap där kristendomen fick fäste var Västergötland efter att Eriks Segersälls son Olof Skötkonung tog dopet omkring år 1008.

När kristendomen vinnit fäste i hela landet var det många sedvänjor som upphörde eller förändrades. Bortsett från att det var främmande missionärer från England och Tyskland som tillsammans med inflytelserika maktmänniskor slutligen införde kristendomen, så var den nya religionens utövare i Sverige svenskar. De byggde kyrkor, smyckade ut kyrkorna med konst och anlade kyrkogårdar där våra förfäder fick sin sista vila.

Kristnandet av Sverige innebar att landet blev katolskt och lydde under påven fram till 1500-talet. Den katolska tiden gick mot sitt slut när Gustav Vasa förstatligade Uppsalas katolska kyrkoprovins och bröt dess band med påven i Rom. På bara ett drygt halvsekel blev Sverige ett protestantiskt land och alla beslut om den nya kristna inriktningen togs av makthavarna. Efter Uppsala möte år 1593 beslutades att katolicismen skulle förbjudas och att lutherdomen var den enda tillåtna kyrkoläran.

När Sigismund kröntes till kung i Sverige 1594 tvingades han försäkra att katolicismen inte skulle återinföras i landet. Före det hade han försökt genomdriva krav på religionsfrihet för katolikerna. Efter att Sigismund avsatts 1599 kunde de i Sverige boende katolikerna utvisas eller riskera dödsstraff.

Många svenskar behöll sin katolska tro i smyg och katolska kyrkan skickade in katoliker till Sverige för att de skulle rekrytera svenskar till katolicismen och på sikt kunna göra Sverige katolskt igen. I riksdagen i Örebro 1617 skärptes kraven på hur samhället skulle se på religiösa avvikare. Den som gjorde avsteg från den evangeliska läran genom att propagera för katolicismen kunde straffas med döden. Många katoliker utvisades från Sverige och vid samma tid utvisades också de flesta i landet boende tattare och romer.

Kung Gustav II Adolf gav sig in på ett omfattande krigsäventyr för att bekämpa katolicismen. Den 12 januari 1628 fick kungen fullmakt av riksdagen att gå ut i krig vilket bekräftades av ytterligare ett riksdagsbeslut 1629. När Sverige gav sig in i det trettioåriga kriget hade det redan pågått i tio år. I sin iver att försvara protestantismen tog han med sig tiotusentals svenska soldater och inledde sommaren 1630 sitt berömda fälltåg i Tyskland som för hans egen del slutade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Mellan åren 1621 och 1632 dog ungefär 50 000 svenskar i olika krig som de deltagit i.

Förbudet mot katolsk religionsutövning i Sverige luckrades efterhand upp när man under 1720-talet gav textilarbetare som kommit från Tyskland rätt att utöva sin religion bakom lyckta dörrar. 1781 fick katoliker som flyttat till Sverige rätt att uppfostra sina barn katolskt och besöka egna kyrkor. Sedan 1873 kunde även svenska medborgare tillhöra en katolsk församling utan att riskera utvisning. Först 1951 fick katoliker samma status som övriga medborgare. Innan dess var det förbjudet för dem att utbilda sig till lärare, sjuksköterska och läkare.

Den evangelisk-lutherska kyrkan var statskyrka från 1536 till år 2000 när den efter riksdagsbeslut separerades från staten. För många var det ett dråpslag att kyrkan skildes från staten, medan andra såg det som en nödvändig utveckling i en tid där tro ska vara något personligt och inte en statlig angelägenhet. Den svenska kyrkans och kristendomens påverkan på samhället under 1000 år har satt sina tydliga spår. Kristendomen i Sverige har utövats av svenskar, på kyrkogårdarna ligger våra förfäder och delar av det kristna budskapet har haft positiv inverkan på många som där funnit tröst, gemenskap och hopp. Det var i kyrkorna våra förfäder döptes, gifte sig och begravdes.

Kristendomen har genom sin långvariga närvaro i vårt land blivit en del av vårt kulturarv och ses idag av många som en tradition som bör upprätthållas och värnas.

Kyrkan spelade även en viktig roll som en stöttepelare för lokalsamhällets identitet, då den ofta utgjorde en central plats i socknarna. Byggnaden, men även ritualerna som söndagsgudstjänsterna var viktiga för att på regelbunden bas samla lokaltraktens församlingsmedlemmar och bidrog till att stärka samhörigheten inom socknen. Själva byggnaden kunde också stå som en symbol för socknens historia då det många gånger var gamla byggnader som rests under medeltiden. Det gjorde sannolikt en hel del för den egna identifikationen med socknen genom att veta att gångna generationer byggt upp kyrkan och liksom man själv tillbringat otaliga söndagar där.

Det sekulariserade samhälle vi ser idag är ett samhälle i söndring där individer och grupper av människor drar åt så många olika håll att inget gott kan komma ut av en sådan splittring. Istället för att folket samlas kring någon gemensam kraft som håller folket samman innebär sekulariseringen att vi står försvarslösa inför främmande och skadliga ideologiska, politiska och religiösa infiltrationer.

I samma ögonblick som staten och kyrkan skiljdes åt var det egentligen ingen som säkert kunde avgöra vilka vägar människors andliga behov eller behov av att tro på något större än dem själva skulle gå. Den kristna religionen var ett sammanhållande kitt för svenska folket även om inte alla trodde på gud. I takt med att den kristna kyrkans inflytande minskade uppstod nya företeelser som påbjöds av makthavarna. Den religiösa fundamentalismen från förr ersattes av nya läror.

Den nya tidens religion blev mångkultur som lyftes fram i dokument, lagar och förordningar. Mångkultur blev en religionsliknande doktrin som inte fick ifrågasättas ostraffat. Samtidigt som mångkulturen etablerades som om den vore en statsreligion importerade makthavarna muslimer från tredje världen.

I namn av religionsfrihet expanderar nu islam i vårt land trots att den religionsfrihet som en gång infördes avsåg frihet för svenska folket att välja sin religion, inte frihet för människor från tredje världen att ta med sig sin religion hit och låta den växa på bekostnad av våra egna traditioner. När kristendomen etablerades i Sverige var det svenska folket som kristnades och antog religionen. Muslimer har bjudits in till Sverige av makthavare som tror på mångkulturoch gärna ser en islamisering av Sverige trots att det finns människor som förstår bättre än dessa troende makthavare. De troende makthavarna vill inte låta sig kritiseras och skapar lagar som ska skydda dem samtidigt som deras medier bedriver klappjakt på människor som ifrågasätter makthavarnas blinda tro på mångkultur. Lika fundamentalistiska som Sverige har varit under sina mest fundamentalistiska perioder, lika fundamentalistiska är våra makthavare idag. Historien upprepar sig men i en annan, på många sätt mycket farligare, form. Deras tro på mångkulturens förträfflighet är av vidskepligt slag och inte förankrad i verkligheten och den tron har inte heller något folkligt stöd.

Riktig religionsfrihet innebär frihet för ett folk att slippa religioner som är belastning på samhället. I religionsfrihetslagen från 1951 står det om religionsfrihet i paragraf 1:

Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

Tanken med lagen om religionsfrihet var inte att låta islam komma till Sverige utan att låta svenskar välja sin religiösa inriktning, kanske välja mellan lutherdom och katolicism eller välja bort kristendomen.

Sammanfattning:

Religiösa påbud har alltid kommit uppifrån och sedan påtvingas folket som mer eller mindre motvilligt eller frivilligt har anammat den nya religionen.

1951 fick vi en lag om religionsfrihet som gjorde det möjligt för svenska folket att välja eller välja bort en religiös inriktning.

1975 beslutade en enig riksdag överhuvudet på svenska folket att Sverige skulle bli mångkulturellt.

År 2000 skiljdes kyrkan från staten.

Svenska politiker hävdar att religionsfrihet i vårt land är orsaken till att vi ska acceptera islamisering.

Religionsfrihet borde innebära att vi svenskar ska kunna välja vår religiösa inriktning och att vi samtidigt ska kunna säga nej till islamisering. Islam utövas främst av kolonisatörer och har ingen förankring i vår kultur eller bland svenska folket. Därför ska islam och dess utövare hjälpas tillbaka till länder där islam är norm eller till andra länder som av tradition varit helt eller delvis muslimska.

I Sverige ska det inte finnas några moskéer. De som finns här idag ska kunna rivas när islams utövare lämnar landet. På de platser där moskéerna stod kan man upprätta informationstavlor som beskriver vilka politiker och andra som förrådde svenska folket och gjorde det möjligt för islam att etablera sig i vårt land.

Sverige bör av tradition fortsätta att vara huvudsakligen ett kristet land.

Miljöpolitik

Det talas mycket om klimathotet i våra dagar. Klimatet förändras när temperaturen på jorden blir varmare på grund av mänskliga aktiviteter. Därför måste vi uppnå olika klimatmål genom att betala mer pengar i miljöskatter, sortera soporna bättre, byta ut våra gödlampor och kanske börja äta insekter istället för kött eftersom nötkreaturen och hotar klimatet. Det är mycket som politikerna säger att vi ska göra och de säger alltid ungefär samma sak. Men deras åtgärdspaket baserar sig på att jordens befolkning fortsätter att öka och att mänsklighetens påverkan på klimatet och miljön då blir ännu mer negativ. Klimathotet kostar pengar och därför måste var och en av oss avstå mer av den livsstil som vi tidigare varit vana vid.

Men det som kallas klimathotet har flera bottnar. Det första är att klimatet ändrar sig över tid oavsett hur människan lever och agerar. Vi människor påverkar mycket bara genom vår existens, men vad vi påverkar och hur vi påverkar få vi sällan veta. Det flesta orkar kanske inte bry sig, men försöker att vara kompis med klimatet genom att handla ekologiskt och närodlat. Samtidigt åker vi gärna på semester till Thailand och har inget emot att jordens befolkningsöverskott flyttar till Sverige eller andra länder som tidigare var glesbefolkade och inte tärde på jordens resurser. Det är något som inte går ihop.

När politiker och andra opinionsbildare tog flyget till Paris 2015 för att delta i COP 21, ett möte under FN:s klimatkonvention, borde de ha dåligt samvete av följande orsaker:

-De bidrog till att förstöra klimatet genom att så många tog flyget till Paris.

-Paris är redan en nedsmutsad och överbefolkad stad som tagit emot stora delar av världens befolkningsöverskott. På vilket sätt blir klimatat bättre av det?

-De som tog flyget till Paris säger att de vill hejda klimatförändringar. Är det naturens egna temperaturförändringar de försöker påverka eller försöker de hejda de förändringar som kommer av mänsklig påverkan?

Naturens egna förändringar av klimatet går inte att påverka. Då återstår de av människan orsakade temperaturförändringarna. Hur gör man något åt dem? Det enkla svaret är att man inte låter tusentals människor flyga till en konferens i en stad som smutsats ned av utsläpp från bilar och industrier eller tillåter att jordens befolkningsöverskott flyttar till Europa och överbefolkar våra länder. Ett ännu kortare svar är att man agerar för att hejda befolkningsutvecklingen globalt. Man kan erbjuda befolkningspolitiska program som tvingar de mest överbefolkade delarna av världen att minska sina befolkningar radikalt.

Globalisterna vill istället att befolkningarna i världen ökar oavsett hur det påverkar klimat och miljön. Det är bra för konsumtionen och ekonomin när allt fler människor konsumerar varor och när ”fattiga” länder blir ”utvecklade” och får fler industrier, större bilparker och fler skattebetalare som finansierar FN, EU och andra globalistiska projekt.

Retoriken om att ta emot stora skaror migranter och ”flyktingar” till Sverige visar att hänsyn till miljön, till demokratin, till den nationella säkerheten, till den sociala tryggheten och till den egna befolkningens möjligheter att påverka utvecklingen krockar och inte håller.

Om man hade oroat sig över ”klimathotet” så hade man vidtagit ett antal självklara åtgärder:

-Man hade upplöst EU som genom sin gränslösa politik ökar transporter och resandet och därmed utsläppen.

-Man hade vidtagit åtgärder för att minska den internationella handeln och flytta industrier och produktion av varor närmare konsumenterna.

-Man hade sett till att de överbefolkade delarna av världen tvingas införa familjeplanering för att befolkningarna ska minska.

-Man hade satt stopp för all handel med Kina och Indien som inte bara är överbefolkade utan förstör luften, vattendragen och miljön såväl lokalt som globalt.

-All handel med Kina skulle upphöra eftersom varor från Kina så ofta innehåller gifter som skadar människan och miljön.

-Man hade monterat ned de globala livsmedelsindustrierna och skapat incitament för mer lokal och småskalig livsmedelsproduktion.

-Man hade sett till att kraftigt minska alla långväga transporter med flyg, fartyg och lastbilar.

-Man hade slutat att utlokalisera industrier till överbefolkade länder.

Idag får vi i oss mängder av gifter när vi äter mat och det blir allt svårare att hålla reda på vilken mat vi ska undvika för att slippa få i oss dessa gifter. Allt vi äter är i riskzonen, inte minst fisk som gravida, ammande eller kvinnor i fertil ålder inte kan äta för att fisken innehåller dioxiner, PCB och andra gifter.

Även om myndigheter varnar för miljögifter och gör insatser för att få bort gifterna så är det globala samhällets expansion sådan att effekterna av negativ miljöpåverkan kan bestå i generationer eller i evighet om man inte förändrar politiken snabbt.

Professor Karl-Olov Arnstberg skrev en debattartikel 2013 om att även det relativt glest befolkade Sverige är ekologiskt överbefolkat. Han skrev då:

Idag konsumeras ca 30 kg fisk per person och år samt 85 kg kött per person och år. När det gäller kött är cirka 27 kg nötkött eller lamm. Den muslimska invandringen har bidragit till att konsumtionen av lammkött mer än fördubblats sedan EU-inträdet. Idag konsumeras ca 14 000 ton lammkött varje år. Under samma tid har konsumtionen av nötkött ökat från ca 180 000 till ca 220 000 ton. Konsumtionen av griskött har ökat marginellt medan konsumtionen av fågelkött ökat från ca 80 000 till 110 000 ton. Eftersom kött från idisslare genererar minst 15 mer koldioxidekvivalenter per kilo kött än gris och fågel så kan utsläppen av växthusgaser bedömas ha ökat med 750 000 ton, huvudsakligen på grund av religiösa skäl. Därtill kommer den ökade köttkonsumtionen. Räknar vi med en miljon nya invånare hamnar vi på 85 miljoner kg ökat köttbehov per år.

För att göra en lång historia kort så är Sveriges maximala befolkning vid 100 % självförsörjningsgrad antagligen ca 10 miljoner invånare. Observera att detta är taket teoretiskt sett. Praktiken känner vi redan, med en livsmedelsproduktion som trots en ekologiskt sett problematisk konstgödning inte klarar ens hälften av Sveriges nuvarande folkmängd.

Många invandringsförespråkare anser att Sverige har kapacitet att ta emot många invandrare eftersom landet är glest befolkat. Emellertid, om kravet är en hundraprocentig nationell livsmedelsförsörjning är Sverige redan nu kraftigt överbefolkat.

Debattören Ulf Blomquist skrev den 18 februari 2016 en debattartikel på Avpixlat om hur befolkningsökning och migration skadar miljön. Han skrev:

För att bromsa utvecklingen borde samma allvar som idag ägnas klimatfrågan, även ägnas befolkningsfrågan. Varje land bör låta forskare ta fram ett underlag som klargör hur många människor landet kan försörja långsiktigt, med bibehållen eller förbättrad biologisk mångfald. Därefter måste regeringarna i varje land genom lagstiftning och ekonomiska styrmedel sakta men säkert sträva mot detta antal, som i de flesta fall innebär minskande befolkningar. Detta blir ingen lätt process, men alternativet kommer att leda mot ökande elände i världen. Länder som inte tar sitt ansvar bör inte heller kunna exportera sina problem, t ex i form av emigranter till andra skötsamma länder.

Det finns en omfattande kritik mot etablerade politikers ensidiga fokus på ”klimathotet” och på samma politikers ovilja att ingripa mot den politik som skadar vår miljö. Vi måste beakta argument som kommer från andra debattörer än dem som makthavarna använder sig av.

Vi svenskar har av hävd varit noga med att värna om vår natur. Kampanjer som Håll Sverige rent har uppmanat befolkningen att inte skräpa ned i naturen. Den unika allemansrätten ger oss rätt att vistas i naturen och umgås med den, inte förstöra den. Det är inte svenska folket som förstör miljön i världen utan de kraftig överbefolkade nationerna som inte sätter stopp för sin befolkningsökning. När dessa länders befolkningar också ska ha varsin bil, värma upp sina industrier, använda sötvatten som en dag kan ta slut och smutsa ned luften och vattendragen så gör de politiker som reser till miljökonferenser ingenting annat än att de medverkar till att förvärra de problem som redan finns. När det gäller de av FN:s klimatkonferens i Paris 2015 så har det talats om att begränsa den globala uppvärmningen till 2° C för att hindra skador på våra ekosystem. Växthusgaserna skulle då behöva minska med 70 procent fram till 2050. Det mest bisarra är att världens ”rika” regeringar från år 2020 ska betala 100 miljarder dollar per år till ”fattiga” länder för att minska de skador som klimatförändringar åstadkommer.

Problemet är att när ”fattiga” länder också börjar utveckla industrier och bygga stora bilparker så blir ingenting bättre av det. Istället visar förslagen att man inte vill åtgärda miljöproblem som beror på befolkningsexplosionen. Inga som helst åtgärder vidtas för att hejda den befolkningsökning som man borde ha sett varnande exempel på i Kina och Indien där luften knappt går att andas. Samma utveckling går vi mot när våra storstäder tillåts växa med politikernas goda hjälp.

Vi måste eftersträva frisk och ren luft, dricksvatten som är helt fritt från gifter och ämnen som kan skada oss på kort eller lång sikt och en kost som inte innehåller tillsatser som kan skada vår hälsa. Vi måste också kräva att våra vattendrag inte förgiftas och säkerställa att fisk och andra vattenlevande djur får vara friska.

Hälsa och välbefinnande måste komma först.

Energipolitiken är ett område som kräver god och långsiktig planering. Om befolkningen i Sverige eller övriga världen ökar dramatiskt så ställer det krav på ökad energianvändning. I takt med att energibehovet ökar där befolkningar blir större och fler industrier tas i bruk så har utbyggnaden av kärnkraft fortsatt trots riskerna. Den första risken är att om kärnkraft blir vanligare så kan länder med dålig säkerhet eller bristande kunskaper om hantering med tekniken missbruka den. Den andra risken är att i takt med att Sverige koloniseras och andra folk tar över landet och därmed hanteringen av farlig teknik så utsätter vi oss för allt större fara. Den tredje risken är risken för olyckor eller attentat som kan orsaka allvarliga katastrofer. Den fjärde risken är att ingen kan garantera trygg förvaring av det farliga avfallet. Sammanfattningsvis så ökar riskerna med kärnkraft i takt med att kärnkraften byggs ut. Kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan 2011 orsakade omfattande skador på djur och natur. Hela området evakuerades i en radie av två mil som kommer att vara helt obeboeligt i minst flera decennier. Halten cesium-137 var 50 miljoner gånger högre än normalt utanför kärnkraftsverket en månad efter olyckan. Strålskadad tonfisk fångades vid USA:s västkust efter olyckan. Det kan räcka med några enstaka stora kärnkraftsolyckor för att allvarligt skada oceaner, odlingar och människor. Sådana risker kan vi inte ta.

Kärnkraften bör om möjligt avvecklas helt och ersättas med mera säkra och miljövänliga alternativ. Det är inte ansvarsfullt av en generation människor att lämna livsfarligt avfall efter sig som kan orsaka skador tusentals år senare.

Vi måste i så hög grad som möjligt använda oss av förnybara energikällor och maximera användandet av energi från solen, vattendragen och vinden.

En miljöpolitik handlar inte enbart om klimatet och gifter i vår omgivning, det handlar även om boendemiljöer som påverkar människan negativt. På det området ska det vara självklart med decentraliserade och trivsamma boendemiljöer där småskalighet och närhet till grönområden blir norm.

Sammanfattning:

Vi bör lämna Europeiska Unionen och FN.

Vi bör driva en egen miljöpolitisk linje som är mer verksam än dagens politik.

Vi bör inte idka handel med länder vars industrier förstör miljön.

Vi bör idka handel med små nationer i vår geografiska närhet som bedriver en ansvarsfull miljöpolitik.

Vi bör i så hög grad som möjligt bli självförsörjande inom så många näringar som möjligt.

Vi bör motverka urbaniseringen och stoppa Stockholms enorma befolkningsökning, som huvudsakligen beror på att fler oönskade migranter kommer till Sverige.

Vi bör eftersträva närproducerade varor och korta transporter.

Alla GMO-produkter ska förbjudas i Sverige.

Vi har en skyldighet att vårda naturen och överlämna den i gott skick till kommande generationer.

Landsbygdspolitik

Landsbygdens avfolkning och storstädernas kraftiga förtätning är ett tecken på att vårt land inte mår bra. År 1930 fanns det 2 532 kommuner i Sverige. Den 1 januari 1952 försvann 2 281 sockenbaserade kommuner på landsbygden och ersattes av 816 storkommuner. Då inleddes av period av försämrad lokalt självbestämmande som sedan dess har fortsatt att försämras. År 1962 beslutade riksdagen att genomföra en kommunreform som innebar att landets kommuner indelades i allt större enheter. Den 1 januari 1971 ombildades landskommuner, städer och köpingar till enhetliga kommuntyper. Man kan säga att demokratin i Sverige dog den dagen.

Varje steg som togs för att göra kommunerna större genom sammanslagning av flera mindre kommuner innebar försämring av det lokala demokratiska inflytandet. Många människor är naturligt intresserade av att ta del av vad som händer i det egna närområdet för att utveckla något eller hindra politiker från att genomföra impopulära politiska diktat ovanifrån.

Om Fårö på Gotland hade varit en egen kommun så hade invånarna lättare kunnat stoppa asylboenden och flyktingmottagning genom att arrangera en egen omröstning eller ge stöd till ett lokalt parti som vill bevara ortens egen identitet och motverka förfall. Gotland är ett tydligt exempel på hur det demokratisk förfallet sammanfaller med olika reformer som genomförts för att makthavarna lättare ska kunna styra över folket.

På 1800-talet bestod Gotland av 92 socknar. År 1863 ombildades dessa socknar till kommuner. Gotland hade 92 kommuner fram till kommunreformen 1952 när man slog ihop många kommuner så att Gotland bestod av 13 kommuner. År 1971 slogs dessa kommuner samman till en enda kommun. Möjligheten att utöva lokalt politiskt inflytande upphörde då i praktiken helt och hållet.

Även om samtliga invånare i något område som tidigare var en av 92 kommuner på Gotland vill säga nej till en viss politik som kan vara skadlig för den egna orten så kan invånarna köras över när övriga medborgares röster går i en annan riktning. Demokratins förfall i Sverige är kopplad till just att man slagit samman orter till större enheter, vilket den makthavande politikerklassen önskar eftersom de då lättare kan genomföra förslag som ogillas av många.

En förutsättning för att öka det demokratiska inflytandet är att vi genomför nya kommunreformer där vi ökar antalet kommuner igen. Vi behöver införa mellan 2 000-3 000 kommuner i landet för att motverka maktmissbruk och totalitära tendenser inom politiken. När vi väl gör det kommer landsbygdens folk att få större inflytande över den egna utvecklingen. Ytterligare en förutsättning för det är att den lokala självbestämmanderätten utökas så att medborgare kan både rösta och besluta i viktiga lokala frågor.

När byråkrater som både bokstavligt och bildligt är borta från verkligheten kan fatta beslut om att lägga ned näringar, avfolka delar av landsbygden och inte ta hänsyn till lokala opinioner så har vi fått ett pampvälde istället för demokrati.

Vi behöver levandegöra landsbygden igen genom en systematisk landsbygdspolitik som ger alla individer, familjer och företag som vill flytta till mindre orter förmåner som skattelättnader eller annat. Storstädernas förtätning måste stoppas innan landsbygden utarmas helt och hållet. År 2015 meddelade Stockholms Handelskammare att Stockholm hade den största befolkningstillväxten av alla huvudstäder i Europa. Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare sade då att det är ”glädjande” att Stockholm växer.

Rent mänskligt finns det inget glädjande i att Stockholm växer. Antalet invånare ökar uteslutande på grund av den stora migrationen från tredje världen, en migration som uppmuntras av politiker, finanseliten och andra makthavare. När man betraktar hur Stockholm växer och ser hur nya områden som liknar det tidigare miljonprogrammet från 1960- och 1970-talet uppstår så finns det inget positivt att säga. Nya områden med stora betongkolosser växer upp nära trafikleder och intill andra stora gettoliknande områden. Det är som politikerna inte har lärt sig någonting. Lyhördhet är inte deras styrka, de tycks snarare gå i finanselitens ledband.

Stockholms Handelskammare är glada över att fler människor bor i Stockholm och Sverige eftersom det gynnar konsumtionen av de varor som saluförs i gigantiska köpcenter där internationella handelskedjor saluför sina produkter, ofta med hjälp av mångetnisk marknadsföring för att framställa Sverige som ett ”internationellt” land. De räknar bara siffror och bryr sig inte om ifall det bor svenskar eller andra folk i Sverige bara de konsumerar och genererar vinster till de storföretag som alltmer dominerar näringslivet i Sverige.

Att leva och bo i Sverige handlar inte bara om att skapa ekonomiska vinster för alla de globalt opererande företag som blir allt fler i vårt land. Det handlar också om att bevara och upprätthålla vissa värden och säkerställa människornas livskvalitet och möjlighet till en framtid på lång sikt. Svenska folkets möjligheter att leva och bo överallt i landet måste säkerställas genom en konsekvent och ansvarsfull landsbygdspolitik.

Frisk luft, närheten till naturen och möjlighet för uppväxande barn att slippa storstadens baksidor kan locka många att flytta till småskaliga lantliga boendemiljöer.

En viktig förutsättning för Sverige, demokratin och landsbygdens fortlevnad är att vi lämnar Europeiska Unionen. Vi måste återgå till att bli en självständig nationalstat som har goda förbindelser med broderfolk och andra nationer med vilka vi kan idka handel eller samarbeta på andra sätt. Vi måste återskapa de möjligheter som fanns för befolkningen att överleva i byar, mindre orter och på landsbygden. Bönderna utgjorde ryggraden i vårt land genom att hålla landsbygden levande, producera livsmedel och skapa arbetstillfällen lokalt.

För att en sådan politik ska kunna fungera måste vi skydda vissa näringar med hjälp av tullar och skatter. Vi måste säkerställa att våra egna näringar fungerar, att vi skapar jobb och ger intäkter till vårt eget samhälle för att i första hand gynna vår egen befolkning.

Den politik som har utarmat landsbygden under decennier, fyllt upp Sverige med oönskade migranter, drivit in vårt land i Europeiska Unionen och förtätat våra storstäder har kunnat bedrivas just för att den lokala demokratin har urholkats när makten har flyttats från folket till maktpampar och finanseliten som fattar beslut utan att bry sig om folkliga opinioner.

Som ett led i en klok landsbygdspolitik bör familjer ges särskilda förmåner om de väljer att bo lantligt. Tidigare nedlagda byskolor ska kunna öppna igen och landsbygdens folk ska återigen kunna göra sig hörda och bli sedda. Ett särskilt program ska skapas som gör det möjligt att bo, leva och arbeta i miljöer som tidigare har varit bebodda och rika på familjer och barn.

Samhället bör också kunna erbjuda äldre som vill bo i småorter långt från storstadens stress och jäkt att kunna göra det. Pensionärer ska kunna uppmuntras att flytta till småbyar där de på äldre dagar kan bli en resurs som bistår yngre med kunskaper och erfarenheter och på det sättet göra nytta för andra och för landet. Då blir deras eget liv också mer meningsfullt. De kanske kan ägna sig åt odling, mindre hantverk, kennelverksamhet eller annat och tillföra lokalsamhället kulturella världen.

Låt hela Sverige leva!

Sammanfattning:

Gör Sverige mer demokratiskt med hjälp av en ny kommunreform och skapa mellan 2 000-3 000 kommuner. När storkommuner bryts ned till mindre enheter kommer demokratin automatiskt att fungera bättre.

Stoppa storstädernas förtätning och satsa på att utveckla landsbygden.

Låt familjer och äldre få särskilda förmåner om de flyttar till småbyar på landsbygden.

Skapa jobb på landsbygden genom att lämna EU och satsa på egna näringar istället för import.

Öppna nedlagda byskolor när familjer flyttar tillbaka till småorter.

Jordbruk och livsmedelsförsörjning

En första förutsättning för att få ordning på en nationellt inriktad jordbrukspolitik är att Sverige lämnar Europeiska Unionen. Svenska näringsgrenar behöver skyddas från den gränsöverskridande rörligheten som vi påtvingas genom EU. Inte minst jordbruket och livsmedelsindustrin har drabbats hårt av nedläggningar eller konkurrens från utlandsägda företag som sprider sina produkter här till nackdel för inhemsk produktion.

Det är en märklig utveckling som Sverige har gått mot när vi nästan medvetet utarmat landsbygden och lägger ned gårdar som bidragit till att hålla landsbygden levande. 1976 fanns det i Sverige 55 585 små mjölkföretag med färre än 24 mjölkkor. År 2015 var antalet nere i 577 i små mjölkföretag. Samtidigt ökade stordriften med 113 företag 1976 som hade fler än 99 mjölkkor till 1 014 sådana företag 2015.

Liksom i många andra viktiga politiska frågor har de offentliga debatterna uteblivit och politikerna har därmed kunnat fatta beslut som varit dåliga eller direkt skadliga för vårt land. Vi hade visserligen en folkomröstning 1994 om EU-medlemskapet där 52,3 procent av väljarna rösta för ett medlemskap och 46,8 procent röstade mot, men valresultatet var en direkt följd av styrda debatter och medias ensidiga stöd för medlemskap.

Sverige gick med i EU den 1 januari 1995 med redan före det var vi med i Efta. Som medlem i EU tvingas vi underkasta oss fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital mellan medlemsstaterna. Istället för att vara medlem i överstatliga organisationer och teckna avtal med handelsorganisationer bör Sverige teckna avtal med enskilda länder efter behov. Svenska folket har ingenting att vinna på att vara med i EU. Sverige betalar 18,3 miljarder netto till EU för 2017 (vi betalar 29,6 miljarder, men får tillbaka 11,2 miljarder) vilket är en hisnande summa. Sedan EU-inträdet har vi betalat in över 326 miljarder netto till EU. Medlemsavgiften innebär inte bara extra kostnader för skattebetalarna, den innebär att Sverige förlorar sin själ och sin livskraft när främmande kapital köper upp vårt näringsliv och migranter väller in i landet i en aldrig sinande ström. Migranter som sedan ofta blir en ekonomisk och social belastning på det svenska samhället. Vårt medlemskap i Schengenområdet innebär i praktiken att hundratals miljoner människor från medlemsstaterna kan komma till Sverige och slå sig ned här utan restriktioner. Att rösta ja till något sådant gör man om man blivit påverkad av ensidig information och inte förstått vad konsekvenserna kan bli – eller så bryr man sig inte om den egna nationens överlevnad.

Inflödet av varor, ofta livsmedel av sämre kvalitet än det inhemska, orsakar företagsnedläggningar främst på landsbygden.

En vettig politik måste vara att skydda våra svenska jordbruk, småföretag på landsbygden och skydda den viktiga livsmedelsindustrin från import. Ett sätt att gynna bönder och lokala livsmedelsproducenter är att med hjälp olika styrmedel, som information och skatter på importvaror, stödja inhemsk produktion.

Gårdar och småföretag på landsbygden ska kunna saluföra sina produkter direkt till kunderna oavsett om de producerar livsmedel eller annat. Genom att stödja småföretag på landbygden kan vi få en flora av företag som säljer lokalt producerade hantverksprodukter, nyttoföremål och annat vilket också kan stärka inhemsk kultur. Vissa mindre företag kan då växa och skapa arbetstillfällen samtidigt som de bidrar till att hålla landsbygden levande och vårt eget näringsliv blomstrande.

Sammanfattning:

Sverige bör lämna EU.

Med en aktiv landsbygdspolitik ska landsbygden och mindre samhällen befolkas igen och börja leva.

Vi bör satsa på återutveckling av jordbruk och vår egen livsmedelsindustri.

Jordbruk och andra näringar på landsbygden ska skyddas genom särskilda skatter på importvaror som hotar våra egna näringar och företag.

Genom att stödja småföretag på landsbygden kan vi få en flora av företag som säljer lokalt producerade hantverksprodukter, nyttoföremål och annat vilket också kan stärka inhemsk kultur.

Landsbygden och mindre orter ska blomstra igen.

Migrationspolitik

Den svenska migrationspolitiken i modern tid är en av de värsta katastrofer som någonsin har drabbat Sverige. Den kommer obönhörligen att leda till det svenska folkets död och förintelse om vi inte sätter stopp för den invasionsliknande migrationen som har pågått i flera decennier.

Vi måste inrätta ett kriscenter som utarbetar förslag på hur vi ska kunna rädda Sverige från makthavare, opinionsbildare och politiker som hänsynslöst har kört över den invandringskritiska opinionen.

Sverige har före andra världskriget tagit emot en del högt kvalificerade människor från vår egen kulturkrets som av olika anledningar sökt sig hit. Vi har tagit emot ett mindre antal nordbor, holländare, skottar, tyskar, valloner och andra som har kunnat smälta in bra i vårt samhälle och blivit en del av det kärnsvenska folk som utgör befolkningen i vårt land.

Svenskarna har alltid varit stolta över sin svenska bakgrund och när de reste ut i världen blev alltid väl bemötta. Det var så självklart för oss att känna stolthet över vårt land och vårt ursprung att vi aldrig behövde klä den stoltheten med stora ord. Däremot var det många som under 1900-talet ville markera vikten av att värna om de goda värden som gjorde Sverige till det fina land som vi var så stolta över.

När Centerpartiets föregångare Bondeförbundet hade sin förbundsstämma 1933 så antogs ett grundprogram som innehöll följande punkter:

För bondeklassen måste som en naturlig uppgift framstå bevarandet av de svenska hemmen, hävdandet av familjebandens värde för individerna och samhället, liksom av de värden som ett verkligt hem har att ge åt familjemedlemmarna och särskilt åt det uppväxande släktet.

Härmed sammanhängande sociala och ekonomiska problem böra uppmärksammas i syfte att underlätta familjebildningen och bereda ökade möjligheter för de unga att vid någorlunda tidig ålder bilda hem.

De sedligt och moraliskt nedbrytande krafter, som verka i riktning att upplösa familjebanden, måste bekämpas.

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser. Folkfienden alkoholens fördärvliga verkningar måste genom upplysning, lagstiftning och på annat sätt effektivt bekämpas. Målet allmän folknykterhet, får aldrig lämnas ur sikte.

Någon kanske invänder mot formuleringarna som låter otidsenliga, men i sak finns ingenting att invända mot den syn som präglade det svenska samhället vid den här tiden. Bondeförbundets program var ett uttryck för samhällsansvar. Partiet bytte namn till Centerpartiet 1958 och har sedan dess genomgått en dramatisk förändring av det politiska innehållet. Från att ha värnat om den svenska befolkningen har man blivit ett av de mesta invandringsliberala partierna i riksdagen som inte har något emot att Sverige översvämmas av migranter från tredje världen.

Ungefär samma sak är det med socialdemokraterna som en gång i tiden förstod värdet av att skydda vårt land från skadlig invandring. Utvecklingsminister Ulla Lindström (S) sade 1955:

”Det vore roligt om detta land med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”.

Hon tycks ha varit en ovanligt förutseende kvinna som förstod värdet av Sverige som en stabil och enhetlig nation. Åsikten som hon uttryckte var för många självklar vid den tiden. Det var nog inte många på 1950-talet som trodde att Sverige i framtiden skulle hotas av en invasionsliknande migration från tredje världen.

År 1965 sade statsminister Tage Erlander (S) om svenskarna när han jämförde oss med USA och den massarbetslöshet som fanns där bland svarta.

Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. Därför kan vi angripa arbetslöshetsproblemen på ett helt annat sätt, i medvetande om att det vi gör är en sak som i varje fall inte influeras av skiljaktigheter i hudfärg eller religion utan att våra insatser får sin motivering uteslutande med tanke på arbetslöshetsfrågan själv.

Sverige var fortfarande ett välmående land och vid den här tiden sågs Sverige som ett föredöme i hela världen. När Olof Palme den 1 oktober 1969 blev socialdemokratisk partiordförande och fick inflytande över den politiska utvecklingen i partiet och över landet när han blev statsminister den 14 oktober var den början på en mörk tid i Sveriges historia.

Tio efter att Tage Erlander hyllat det etniskt homogena Sverige beslöt politikerna i riksdagen att Sverige skulle bli mångkulturellt. Då var Olof Palme statminister. Det var i proposition nr 26 år 1975 (Prop. 1975:26) den 27 februari 1975 som Olof Palme och Anna-Greta Leijon på regeringens vägnar föreslog riksdagen att anta ett antal förslag om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken.

Ur propositionen:

”Migrationen bedöms fortsätta. Sverige måste därför även framdeles vara berett att ta emot och inskola nyanlända invandrare samt sörja för att deras akuta sociala problem löses.”

”Internationaliseringen av det svenska samhället kommer att fortsätta.”

”Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter som är bosatta i Sverige genom samhällsinsatser bör ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet. Detta förutsätter att de olika invandrargrupperna får ekonomiskt och annat stöd för att utveckla kulturell egenverksamhet samt att det allmänna kulturutbudet i Sverige bättre svarar mot de behov som har uppkommit genom invandringen.”

”Särskilt bör invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas.”

”Anpassningen till förhållandena i den nya omgivningen kan särskilt under den första tiden underlättas om invandrare får möjlighet att bo i närheten av sina landsmän.”

”Det är naturligt att olika invandrar- och minoritetsgrupper har organiserat sig. Organisationerna är ett värdefullt inslag i samhället. Samhället bör stödja föreningar som bygger på etnisk eller språklig grupptillhörighet, eftersom dessa organisationer tillfredsställer ett behov av etnisk identitetsbildning hos sina medlemmar och är värdefulla kontaktorgan för personer, som nyligen invandrat till Sverige, Det är till gagn för hela det svenska samhället att olika kulturella traditioner kan existera och utvecklas här och bidra till den allmänna samhällsutvecklingen och debatten.”

”Mot denna bakgrund föreslår IU (Invandrarutredningen) ett särskilt statsbidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer av rikskaraktär. Utredningen anser det naturligt att kommunerna bör svara för stödet till lokala invandrar- och minoritetsorganisationer.”

”Genom invandringen har den religiösa situationen förändrats i Sverige, Detta förhållande bör återspeglas i samhällets inställning till de olika samfunden. Målet bör vara att ge invandrare möjligheter till religiös service enligt det egna samfundets ordning.”

”Alla utlänningar i Sverige bör vidare i princip ha samma rättigheter oberoende av medborgarskap. Det är önskvärt att fackliga och politiska organisationer i högre grad rekryterar invandrare till olika förtroendeposter och eftersträvar flerspråkig verksamhet inom organisationernas ram. Invandrarna bör få inflytande över sådan samhällsservice, som avser dem själva. Kommunal rösträtt och valbarhet utreds i särskild ordning.”

”Sverige har kommit att framstå som ett lockande mål för många, som av politiska, ekonomiska eller andra skäl vill lämna sina hemländer.”

”Eftersom invandrare här i landet synes vara en av de viktigaste informationskällorna för presumtiva invandrare bör lämpligt informationsmaterial tas fram och ställas till förfogande för invandrarna här i landet för att de skall kunna vidarebefordra korrekta uppgifter till kontakter i hemlandet.”

”6.2 Målen

IU (Invandrarutredningen) har formulerat målen för invandrar- och minoritetspolitiken med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär ett fortsatt arbete för att invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Målet innebär vidare att alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och minoritetspolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell Identitet.

Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Åtgärder för att bevara kontakten med ursprungslandets kultur underlättar även valet mellan att stanna i Sverige eller återvända och återanpassas i ursprungslandet,

Samverkansmålet innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrarna och den inhemska befolkningen. Ett förverkligande av samverkansmålet förutsätter bl.a, att invandrarna ges större möjligheter att aktivt delta i det politiska livet i Sverige, att de ges vidgade möjligheter till kulturell egenverksamhet och att invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning.”

Propositionens innehåll eller riskerna med den politik som var på väg att genomföras i det svenska samhället diskuterades inte i offentliga debatter. Redan vid den här tiden hade myndigheter och rader av organisationer, fackförbund och andra etablerade sammanslutningar anslutna till de socialdemokratiska makthavarna och andra makthavare inga invändningar mot socialdemokratisk maktpolitik. Alla partier i riksdagen var eniga om att Sverige skulle bli mångkulturellt, att internationaliseringen skulle fortsätta och ”att invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas”. Det fanns inte ens en antydan om att migration skulle kunna ha stor negativ inverkan på det svenska samhället. Inte heller fanns det minsta antydan om att svenska folket skulle få avgöra den nya politiken i en folkomröstning.

Svenska folket hade ingen insyn i några av de farliga tankar som uttrycktes i propositionen och som sedan kom att ligga till grund för en migrationspolitik som sedan dess enbart har förvärrats och bedrivits över huvudet på svenska folket.

Det svenska samhället hade utan folkets vetskap slagit in på en ny inriktning som skulle komma att genomsyra all verksamhet i statens alla organisationer och i hela det övriga Sverige. Genomsnittssvensken hade ingen aning om att politikerna planerade en demografisk revolution och att denna revolution skulle genomföras på ett totalitärt sätt med hjälp av hela statsapparaten, alla myndigheter, Sveriges Television, Sveriges Radio och med extra hjälp från medieimperium som Bonniers.

År 1987 var den lokala centeravdelningen i Sjöbo kritisk till att kommunen skulle ta emot ett antal flyktingar. Efter en omröstning i fullmäktige röstade en knapp majoritet den 29 oktober 1987 för att det skulle genomföras en folkomröstning. Moderata lokalpolitiker stödde tanken på en folkomröstning, men till skillnad från Sven-Olle Olsson så trodde moderaterna att resultatet av en folkomröstning skulle bli en seger för makthavarnas politik.

Moderaterna och alla andra förespråkare för mångkultur, internationalisering och stort flyktingmottagande var ganska säkra på att statens systematiska hjärntvätt av folket sedan 1975 borde ha satt avtryck i en ökad vilja att ta emot stora antal flyktingar och migranter. När det då dök upp några personer som ifrågasatte statens politik blev de behandlade som pestsmittade. De utsattes för ovärdiga förtalskampanjer i Sveriges Television, Sveriges Radio, Bonnierpressen och andra medier.

Dåvarande Invandrarverkets myndighetschef Thord Palmlund beklagade att en folkomröstning skulle genomföras och framhöll att Sverige måste föra en generös flyktingpolitik. Man skulle kunna tycka att en myndighetschef skulle hålla sig neutral i en folkomröstningsfråga, men statsmakten vill markera sitt ogillande över att folket skulle kunna rösta om en politik som statsmaktens politiska elit genomfört i totalitär anda över huvudet på svenska folket.

För första gången blev det möjligt för invandringskritiker att få göra sin röst hörd. Folkomröstningen skulle hållas den 18 september 1988 i samband med riksdagsvalet. För den totalitära statsmakten var det mycket som stod på spel.

I händelse av en valseger för invandringskritikerna fanns det ingen möjlighet för makthavarna att påstå att de hade folket på sin sida. En tydlig seger för invandringskritikerna vore att slag i ansiktet på hela det etablissemang som sedan 1975 arbetat systematiskt med att fylla upp vårt samhälle med människor från tredje världen. Varje dag sedan 1975 har Sveriges Television och Sveriges Radio tillsammans med övriga staten arbetat för att sprida bilen av det mångkulturella samhällets förträfflighet. De har framhållit vikten av att bekämpa ”fördomar och rasism”, det vill säga kritik mot det mångkulturella samhällets framväxt.

Många politiker inom etablissemanget trodde på seger och kunde inte föreställa sig att det fanns människor som hade andra åsikter än vad de själva hade. De levde i en egen bubbla tillsammans med människor som bara tyckte som dem själva. Kritik mot massinvandring, hur saklig kritiken än var, avfärdades som någon form av ”extremism”

När folkomröstningen väl skulle hållas så segrade Sven-Olle Olssons flyktingkritiska linje med 64,5 procent mot 31 procent för dem som ville att Sjöbo skulle ta emot flyktingar. Den folkliga invandringskritiska opinionen vann stort. Den kunde ha vunnit med ännu större siffror om det inte varit för den politiska elitens och massmedias grova smutskastningskampanjer mot Sjöbocentern. Efter att valresultat blev känt chockades makteliten som inte kunde föreställa sig att kanske närmare 70 procent av folket inte ville ha makthavarnas påbjudna flyktingpolitik. Dåvarande partiledare för Centerpartiet, Olof Johansson, såg till att Sven-Olle Olsson och två andra lokalpolitiker uteslöts ur partiet. Centerpartiet ville markera att man inom partiet inte tillät någon form av kritik mot massinvandring. Sedan dess har Centerpartiet alltid varit ett parti för kraftigt ökad invandring och stor asylmottagning till Sverige.

Sven-Olle Olssons åsikter var varken nazistiska, fascistiska eller rasistiska. Han kände bara ett stort ansvar för Sverige och vill skydda vårt land från den skadliga politiken som makthavarna bedrev i strid med folkviljan.

Om liknande folkomröstningar hade hållits i andra kommuner och om folket hade fått saklig information inför sådana folkomröstningar utan inblandning av statens propaganda så hade resultat blev liknande. Om svenska folket hade få vara med och bestämma så skulle vi inte ha den farliga migrationspolitiken som slår sönder vårt land.

Efter att den folkliga opinionen segrade i Sjöbo blev det inga fler folkomröstningar. De makthavande politikerna såg till att hindra folket från att uttrycka invandringskritiska åsikter i val. Istället fortsatte makthavarna sina propagandakampanjer för att omvandla Sverige från ett etniskt homogent land till ett mångetniskt land. De gjorde det trots en medvetenhet om att svenska folket ogillade makthavarnas migrationspolitiska projekt.

I en proposition från 1997 (Prop. 1997/98:16) ”Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik” angavs nya riklinjer för migrationspolitiken som skulle präglas av en ”integrationspolitik”.

Det var den socialdemokratiske statsminister Göran Persson och partikollegan Leif Blomberg som på regeringens vägnar överlämnade propositionen till riksdagen. Där står det i inledningen:

På några decennier har Sverige genom invandring blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. Mer än 900 000 personer är födda utomlands. Av dessa har mer än 40 procent varit bosatta i Sverige 20 år eller mer. Ytterligare ca 700 000 är födda i Sverige och har genom åtminstone den ena av sina föräldrar rötter även i ett annat land. Till den kulturella och etniska mångfalden bidrar också de minoriteter som funnits i Sverige under lång tid.

Det integrationspolitiska arbetet skall särskilt inriktas på att ge stöd till individers egen försörjning och delaktighet i samhället, värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter samt förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. 

I propositionen framgår det att Sveriges befolkningssammansättning har ändrats radikalt på ungefär 20 år. Det var inget som ledde till eftertanke eller kritik på minsta sätt i propositionen. Det fanns inte ett enda ord om på vilket sätt migrationen kan förändra vårt samhälle. Inte heller fanns det ett enda ord om att det finns människor i vårt land som ogillar den stora invandringen och ser den som ett hot. Istället handlade allt som rör migrationspolitiken om hur man ska kunna fylla upp Sverige med fler migranter och på vilket sätt ska få hjälp med att spridas ut i samhället.

En viktig åtgärd som de totalitära makthavarna vidtog var att försöka förhindra varje form av kritik mot deras politik. Varje person eller organisation som kritiserar migrationspolitiken eller någon del av den vare sig det gäller asylinvandring, anhöriginvandring eller något annat kommer i enlighet med statens totalitära politik utsättas för grov smutskastning oavsett hur hedervärda motiv eller åsikter som en invandringskritiker har. Så länge staten kontrollerar opinionsbildningen och bedriver sin totalitära migrationspolitik kommer invandringskritiker alltid att riskera att bli utsatta för hat, hot och förtalskampanjer. Det sker med hjälp av lagstiftning och omfattande propagandakampanjer i TV och radio där politiker, makthavare och kändisar dagligen förklarar hur viktigt det är att underkasta sig den påbjudna politiken och hur illa staten ser på dem som hyser avvikande åsikter.

Mer ur Prop. 1997/98:16:

Regeringen föreslår i propositionen att en ny myndighet inrättas med ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i samhället. Myndigheten skall ha det övergripande ansvaret för att verka för lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund samt för att förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Myndigheten skall också ha ansvar för att nyanlända invandrare får stöd för sin integration i det svenska samhället. Vidare skall myndigheten följa och utvärdera samhällsutvecklingen mot bakgrund av samhällets etniska och kulturella mångfald. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering inordnas i myndighetens organisation, men med en självständig ställning. 

Staten bör enligt regeringens bedömning ge stöd till organisationer som bildats av invandrare eller annars på etnisk grund och vars verksamhet ligger i linje med de integrationspolitiska målen. En särskild utredare kommer att få regeringens uppdrag att utveckla former för ett resultatstyrt bidragssystem 

På mycket kort tid, endast några decennier, har invandringen radikalt förändrat befolkningssammansättningen. Sverige har blivit ett land med etnisk och kulturell mångfald. Till den etniska och kulturella mångfalden bidrar också de minoriteter som har funnits i Sverige under lång tid.

På 25 år, från år 1970 till 1995, ökade antalet utrikes födda med ca 400 000 personer vilket var en ökning på nära 75 procent. Antalet ut- rikes födda var den 1 januari 1997 ca 944 000 vilket är 11 procent av befolkningen. Av de utrikes födda är ca 511 000 eller 54 procent svenska medborgare. Under den senaste tioårsperioden har ökningen i absoluta tal varit större än under någon tidigare period. Speciellt stor var ökningen av personer födda i utomeuropeiska länderÅ r 1996 var ca 335 000 personer födda i ett utomeuropeiskt land, vilket kan jäm- föras med ca 25 000 personer år 1970. Sedan år 1980 har antalet personer födda i något annat nordiskt land kontinuerligt minskat. De uppgick år 1996 till drygt 290 000 personer. Ungefär lika många var födda i ett annat europeiskt land det året. 

Det faktum att Sverige i dag är ett land med betydligt större etnisk, kulturell, språklig och religiös mångfald än tidigare leder också till ett större behov av gränsöverskridande verksamhet och gemensamma mötesplatser. Skolan, arbetsplatsen och bostadsområdet utgör naturliga och viktiga platser för kontakten mellan människor. Men det behövs fler arenor för mångfalden, bl.a. sådana som kan fungera som religiösa mötesplatser och ge plats för kulturell och tvärkulturell verksamhet.

Förslaget till mål och inriktning för en integrationspolitik bör på sikt påverka utformandet av vissa åtgärder och insatser som i dag riktar sig till invandrare som grupp. Hit hör exempelvis samhällsinformation till invandrare och stödet till invandrarorganisationer. Modersmålsundervisningen, rätten till tolkservice, svenskundervisning för invandrare (sfi) och andra åtgärder och rättigheter som tillkommit inom ramen för den nuvarande invandrarpolitiken ligger dock fast. 

Hela det migrationspolitiska projektet är en form av avancerat sabotage mot det svenska samhället. Trots att de negativa konsekvenserna är tydliga så väljer makthavarna att fortsätta på den inslagna vägen och förvärra situationen med fortsatt migration till i stor skala. Personer och grupper som protesterar mot den extrema migrationspolitiken blir ofta utsatta för grova smutskastningskampanjer i de medier som förespråkar stor invandring till Sverige. Den som försöker protestera mot massinvandring har inte bara blivit förråd av ledande politiker som fortsätter att förråda svenska folket, den som försöker protestera riskerar också att utsättas för grova hot-, hat- och förtalskampanjer som i flera fall har fått allvarliga konsekvenser för invandringskritiker.

Dagligen utsätts svenska folket för en hysterisk propaganda som framställer migrationen till Sverige som en oundviklig konsekvens av globalisering, som ett nödvändigt tillskott för att hjälpa en åldrande befolkning eller för att vi är skyldiga att hjälpa människor som flytt från krig. Varje dag tvingas vi i TV och radio få höra att invandring är berikande att migranterna har kommit för att stanna och att det är rasistiskt att vilja skydda den egna befolkningen från massinvandringens konsekvenser.

Migranterna ska ”integreras” säger politikerna. Migranterna ska bli en del av oss. De ska bli våra grannar, våra arbetskamrater, våra kurskamrater, de ska bli våra läkare och de ska ta hand om oss när vi blir äldre. De ska föda de barn som svenskarna inte föder och de ska ta alla jobb som svenskarna inte vill ta. Politiker efter politiker och journalist efter journalist kan sitta i TV och framföra alla slags galenskaper utan att en enda vettig invandringskritiker tillåts säga emot.

Det migrationspolitiska projektet som ligger som en strypsnara över svenska folket och för varje år som går dras den snaran åt alltmer. Alla nuvarande riksdagspartier försvarar det mångetniska Sverige som har växt fram under decennier.

Mellan åren 2006 och 2014 arbetade den borgerliga alliansen med Fredrik Reinfeldt som statsminister för att öka invandringen radikalt till Sverige. Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna bär hela skulden till att Sverige under dessa åtta år tog emot över 700 000 migranter. De ska aldrig förlåtas för vad de ställt till med.

År 2010 genomförde de också en grundlagsändring som drev Sverige ännu längre bort från möjligheten att vara ett svenskt land. I samma totalitära anda som tidigare såg man till att smyga igenom beslut som enbart var negativa för svenska folket. Den 24 november 2010 röstades den största grundlagsändringen sedan 1974 igenom av riksdagen utan några offentliga debatter eller någon vilja att upplysa befolkningen om vad dessa ändringar innebar. Nu skrevs det in att Sverige är medlem i Europeiska unionen.

I 1 kap 1 § står det:

Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete.

Sverige blir alltmer uppbundet av internationella avtal och samtidigt blir vi mer och mer politiskt osjälvständiga.

I 1 kap 23 § står det:

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott.

Det betyder att en polismyndighet kan begränsa yttrandefriheten genom att skylla på att den allmänna ordningen hotas om politiska motståndare riskerar att ställs till bråk mot en tillståndsgiven manifestation av något slag. Det är en gummiparagraf som kan användas när som helst och hur som helst.

Flera andra ändringar gjordes i grundlagen och att den röstades igenom under tystnad från det offentliga samhället måste ses som en statskupp. Myndigheterna ville inte upplysa folket om att strypsnaran runt svenska folket dragits åt ytterligare en bit. Eftersom en grundlagsändring måste göra efter två riksdagsbeslut med ett val emellan så blir ändringen den 24 november mycket anmärkningsvärd.

Det första beslutet om att ändra grundlagen togs den 2 juni 2010. Den 23 september samma år hölls val. Regeringen Reinfeldt vann valet och den 24 november röstade man igenom ändringarna i grundlagen. Att upphäva eller förändra alla nya lagar som tagits av totalitära politiker blir en uppgift som nästan är omöjlig att genomföra. Om man är pessimistiskt lagt kan man säga att Sverige redan är förlorat. Hoppet om att rädda vårt land är ute.

Men om man är lite optimist så finns det fortfarande chanser att åstadkomma politiska förändringar hur mörkt det än ser ut. Att det ser mörkt ut framgår av den politik som bedrivs.

När den socialdemokraten Stefan Löfven den 3 oktober 2014 blev statsminister i en minoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som stödparti skulle det bli ännu värre i Sverige. Genom vårt medlemskap i Europeiska Unionen och Schengensamarbetet har Sverige avskaffat sina gränskontroller och accepterat fri rörlighet av människor inom Schengenområdet. Som om det inte vore nog med den farliga migrationspolitiken, flyktingpolitiken och annan farlig påbjuden politik så innebär Schengensamarbetet att vi inte längre har kontroll över vilka som kommer till Sverige. En afrikan som slagit sig med i Italien och fått uppehållstillstånd kan sedan flytta till Sverige. Det kan även 500 000 eller fem miljoner afrikaner som fått uppehållstillstånd i Italien göra. Genom Schengen står Sverige öppet för en ”tillåten” invasion av människor som bor i Schengenområdet.

Under sensommaren 2015 kom stora skaror migranter från Nordafrika till Europa. De tog sig i första hand till Grekland som istället för att avisa dem lät dem stiga i land och när de väl befann sig i ett Schengenland kunde de ta sig vidare till andra länder. Många hade som mål att resa till Tyskland och Sverige och slå sig ned här. Våra gränser stod vidöppna och det fullkomligen välde in människor till Sverige På ungefär ett år tog vi emot ca 160 000 människor med ursprung i tredje världen. På samma tid tog Tyskland emot över en miljon.

I Sverige välkomnade hela det politiska etablissemanget afghaner, syrier, somalier, etiopier, eritreaner och andra folk i en omfattning som aldrig tidigare har skett i vårt land. Samma myndigheter och samma medier som i decennier försvarat stor migration stod nu upp och välkomnade hela världen till Sverige. Galenskapen blev total.

Sveriges Television, Sveriges Radio och samtliga stora medier agerade som stödtrupper för den värsta politik som någonsin drabbat Sverige. Bluffmakare, lycksökare och lögnare som uppgav falsk identitet och falsk ålder vill komma hit och bosätta sig här för att få leva i Sverige på skattebetalarnas bekostnad resten av sina liv. Allihop kallades i statskontrollerad och andra maktmedier för ”flyktingar” för att svenska folket skulle ge efter för statens propaganda. Återigen fylldes statskontrollerad TV och radio av kändisar och andra som försvarade den invasionsliknande politiken. Hela maktetablissemanget ställde upp med alla kändisar de kunde hitta som fick berätta för svenska folket vikten av att ”hjälpa människor som flytt från krig och elände”.

Det var en statligt orkestrerad propagandakampanj utan motstycke i vårt land på minst 200 år. Om inte tidigare så borde det ha gått upp för många att Sverige är ett totalitärt samhälle som på ett mycket skickligt sätt har utarbetat metoder för att effektivt genomföra sin politik och sätta stopp för kritik.

För att makthavarnas politik ska kunna genomföras så tillsätter man lojala politruker som generaldirektörer för statliga verk. De får ibland flytta från ett verk till ett annat oavsett hur illa de skött sig. Det viktiga är att de är lojala till den politik som staten vill genomföra. Det är sådant som utmärker en totalitär stat.

Anders Danielsson tillträdde som chef på Migrationsverket 2012 efter att tidigare ha varit en usel generaldirektör på Säkerhetspolisen. Det nya jobbet fick han för att han är lojal till den sällsynt skadliga migrationspolitiken som har bedrivits under lång tid av makthavarna i Sverige. Han är urtypen för en politruk som kan medverka i att förstöra ett helt land av lojalitet till sina egna bisarra åsikter eller till en politik som han är satt att företräda. Under sin tid som generaldirektör för Migrationsverket, från 23 april 2012 till 30 november 2016, tog Sverige emot hundratusentals människor från tredje världen utan att Danielsson på minsta sätt kritiserade den skadliga politiken. Han gjorde i själva verket allt för att så många som möjligt skulle få komma hit och stanna kvar i vårt land.

Försvarsmyndigheten, som borde försvara landet, lät asylsökande få bo på olika försvarsanläggningar och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, gjorde vad de kunde för att de asylsökande skulle kunna spridas ut över hela landet och härbärgeras i skolor, på nedlagda ålderdomshem, i vandrarhem, på hotell och på anläggningar som skapades av asylprofitörer vars verksamhet den totalitära staten var tacksam för.

Medan Sverige höll på att koloniseras av människor från tredje världen ägnade sig de största tidningarna åt att smutskasta människor som ogillade makthavarnas farliga migrationspolitik. Det var uppenbart att Sverige faktiskt befann sig i ett krig och att fienden var staten, myndigheterna, makteliten och massmedia.

Den 1 mars 2016 förvärrades det politiska vansinnet ytterligare när regeringen beslutade att införa en lag som tvingar kommunerna att ta emot asylsökande som fått uppehållstillstånd. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bär sin del av skulden till förfallet i Sverige och de ska aldrig förlåtas för vad de ställt till med.

1975 röstade riksdagen om att Sverige skulle bli mångkulturellt – ingen protesterade.

Den 24 november 2010 skrev politikerna in i grundlagen att Sverige ska vara mångkulturellt – ingen protesterade.

Den 1 mars 2016 började tvångslagen gälla, som tvingar kommunerna att ta emot asylsökande – ingen protesterade.

När ska svenska folket börja protestera på allvar mot beslut som skadar vårt land?

Det migrationspolitiska vansinnet har nu pågått över 40 år och förvärras år efter år. Det tar aldrig slut. Makteliten fortsätter att försöka hålla gränserna så öppna som möjligt för att Sverige ska fortsätta att ta emot stora skaror migranter. Även om antalet varierar år från år så kan man betrakta Sverige som en nation i djupaste förfall. Precis allt tyder på att makthavarna till tillintetgöra det svenska folket.

Sett ur ett historiskt perspektiv är det märkligt att det finns politiker som inte förstår värdet av den svenska kärnbefolkningens kvaliteter. Är vi så dåliga att vi måste låta andra folk ta över landet? Även om vi saknade några som helst kvaliteter så borde vi ändå ha rätt att få fortleva i en egen nation. Men det tycker inte makthavarna. De vill att vi ska dö ut. De vill inte ens att vi ska få bestämma vårt eget öde.

De sju partierna i riksdagen har visat att de är politiska skadeverkare som aldrig borde få minsta stöd från den svenska som värnar om sitt land. Hur är det då med Sverigedemokraterna?

Sedan 2010 har även Sverigedemokraterna (SD) anpassat sig till delar av den politik som skadar vårt land. En rad märkliga beslut, uttalanden och uteslutningsärenden visar att inte heller SD vill göra något åt att Sverige blir mångetniskt. SD finner sig i att Sverige islamiseras. Under sommaren 2016 höll partiet en presskonferens där man sade sig vilja öka antalet kvotflyktingar från 1 900 till 4 000 individer per år. Risken att Sverigedemokraterna går samma väg som Centerpartiet och Socialdemokraterna redan har gjort är mycket stor.

Centerpartiet och Socialdemokraterna hade en gång en politik som var bra för Sverige. På ett halvsekel förändrades innehållet i politiken så mycket att partierna inte står att känna igen. Sverigedemokraterna som bildades som ett invandringskritiskt parti har sedan inträdet i riksdagen ändrat sin politik och anpassat sig till makthavarna. De har inte satt ned foten mot den extrema koloniseringen av Sverige och de har inte motsatt sig att Sverige blir ännu mer mångetniskt. Den senaste signalen från SD tyder på att de vill samarbeta med moderaterna som på migrationsområdet varit det mest skadliga partiet i Sverige under hela vårt lands historia. Att vilja samarbeta med ett sådant parti förefaller vara en märklig strategi.

Vi måste se migrationspolitiken som den katastrof den är för Sverige. Vi måste se på de politiska besluten bakom migrationspolitiken ett rent förräderi. Vi måste se resultatet av migrationspolitiken som en form av terrorism mot svenska folket. Hur många svenskar har utsatts för hot, hat, inbrott, överfall, våld, misshandel, våldtäkt och mord som en direkt följd av migrationspolitiken? Politikerna går fria fastän de med totalitära metoder har genomfört en politik som slår sönder vårt land. De måste en dag ställas till svars för vad de ställt till med.

Det är inte bara migrationspolitiken som förändrar Sverige. Varje dag ser vi hur stora globala handelskedjor och andra marknadsför sig här och hjälper till att sprida bilden av Sverige som ett mångetniskt land.

Vi måste agera och försvara oss mot politiker och andra makthavare som driver Sverige mot en avgrund. Svenska folket kommer om något decennium att vara i minoritet i sitt eget land om den farliga migrationspolitiken tillåts fortsätta.

Nu måste vi försvara vårt land.

Förslag till ny migrationspolitik:

Hela det migrationspolitiska projektet som har pågått sedan 1975 ska avbrytas omedelbart.

Alla offentliga skrivningar om att Sverige är ett mångkulturellt land ska ersättas med skrivningar om att Sverige är svenska folkets land. Det gäller även grundlagen.

En ny migrationspolitik ska syfta till att ge tillbaka Sverige till svenska folket.

För att få rösta i allmänna val måste man vara född i Sverige.

Ett totalstopp för all migration ska införas omedelbart utom för migranter som tillhör vår egen kulturkrets och kan uppvisa trovärdiga skäl för att vilja flytta till Sverige.

Inga asylsökande med bakgrund i andra världsdelar ska tas emot i Sverige.

Sverige ska inte ta emot några kvotflyktingar.

Alla som söker asyl ska avvisas vid gränsen eller fängslas och hållas i förvar i väntan på utvisning.

Sverige ska ha permanenta gränskontroller.

Vi ska lämna Europeiska Unionen och Schengensamarbetet.

Sverige ska verka för att man någonstans i världen, förslagsvis i Afrika eller Mellanöstern, skapar ett stort geografiskt område dit alla asylsökande kan skickas. Där kan de få vatten, mat och en sängplats i väntan på fred i sitt hemland.

Alla asylansökningar som behandlats av Migrationsverket ska omprövas. De som redan har fått uppehållstillstånd och medborgarskap ska kunna få det indraget.

Ett humant och effektivt repatrieringsprogram ska införas för att vända utvecklingen i rätt riktning.

Samtliga asylsökande som har kommit till Sverige sedan sommaren 2015 ska återsändas till sina hemländer eller andra länder som vill ta emot dem. Redan utdelade uppehållstillstånd ska kallas tillbaka.

Politiker och myndighetschefer som har underlåtit att försvara Sverige måste bli föremål för granskning så att de kan ställas till svars för sina handlingar.

Lag och ordning

I ett civiliserat samhälle ska varje medborgare känna trygghet. Både från att utsättas för brott och genom att rättssystemet garanterar rättssäkra och rättvisa rättegångsprocesser.

Varje person ska kunna befinna sig på vilken plats som helst i landet på vilken tid som helst på dygnet utan att behöva riskera att bli utsatt för våld eller hot. Ingen medborgare ska behöva oroa sig för att bli utsatt för inbrott, överfall, misshandel, hot eller andra brott. När brott anmäls ska dessa anmälningar tas på allvar och alltid utredas oavsett mängden anmälningar. Brottslingar och kriminella element ska hållas borta från det offentliga rummet så länge att de inte kan utgöra ett hot mot andra individer eller mot någon del av vårt samhälle.

Idag är medborgarna ofta beroende av övervakningskameror och larm för att kunna leva någorlunda tryggt. På 1950-talet fanns inga utvecklade larmsystem, portkoder eller andra skydd, ändå levde medborgarna i ett land som var tryggt i jämförelse med det Sverige som växte fram efter 1980-talet. Något har gått snett i Sverige när så många inte vågar vistas ute ensamma på kvällar eller nätter. Det är inte acceptabelt.

Mötesfriheten i Sverige har varit kraftigt kringskuren länge och så ska det inte vara i en rättsstat. Vi ska ha en fungerande mötesfrihet, yttrandefrihet och demokratiska beslutsprocesser som inte påverkas av hot, våld eller störningar. Politiska och andra organisationer som vill demonstrera ska kunna hålla möten i fred. Den som stör tillståndsgivna möten ska kunna dömas till mycket stränga straff.

När invandringskritiska organisationer har försökt demonstrera har polismyndigheten sedan 1980-talet accepterat att dessa möten har fått störas så mycket att mötesfriheten gång på gång har inskränkts. Samtidigt som också yttrandefriheten inskränkts har även demokratin satts ur spel. Människor har inte kunnat lyssna till viktig information därför att odemokratiska grupper har stört möten i så hög grad att det inte har varit möjligt att uppfatta vad som sägs. Därmed har vanliga medborgare inte kunnat ta del av åsikter som behöver debatteras i en demokrati.

Sverige ska vara ett tryggt land för alla medborgare. Inte en enda människa ska behöva utsättas för brott av något slag. Om det sker ska brott beivras omedelbart utan några som helst dröjsmål. En brottsling ska ställas inför domstol skyndsamt när bevisbördan är klarlagd. Sverige ska vara ett trevligt och fredligt samhälle där människor med olika åsikter ska kunna diskutera med varandra på ett sakligt och sansat sätt utan hot, hat och förtal.

Redan i skolan ska ungdomar vänja sig vid att det finns olika åsiktsinriktningar i samhället och att dessa alltid ska respekteras. Alla elever ska få träning i hur man argumenterar och debatterar på ett sakligt och sansat sätt. Ingen människa som agiterar för sin åsikt ska riskera att utsättas för hot, våld eller överfall.

Den som hotar eller misshandlar en politiker ska kunna gripas på plats och fängslas i minst flera månader beroende på brottets karaktär. Det ska inte finnas någon som helst tolerans mot politiska brott. Människor som begår fler än ett brott ska ställas inför rätta och kunna dömas till så stränga straff att de håller sig borta från samhället under mycket lång tid. Alla typer av våldsbrott ska beivras särskilt hårt och i stort sett alltid leda till långa fängelsestraff. Samhället ska skydda sina medborgare.

Om politiker eller andra makthavare har bidragit till att brott begås i Sverige så ska de kunna dömas för medhjälp, samhällsskadlig verksamhet eller något liknande. Politiker eller myndighetspersoner som öppnat våra gränser för brottslingar ska ta ansvar för vad de ställt till med. Politiker och personer med myndighetsansvar som medverkat till att massimportera migranter från tredje världen ska också kunna ställas till svars och dömas för brott.

Om lagstiftningen idag inte medger att döma dessa politiker så måste nya lagar skapas. Sverige måste vara ett rättssäkert samhälle där varje medborgare känner att de kan lita på att rättsvårdande myndigheter utför sina uppgifter effektivt.

Ytterligare problematiskt blir det faktum att de svenska lagarna många gånger är väldigt komplicerade, väldigt snåriga och många gånger motsägelsefulla. Många gånger innehåller en lag paragrafer som refererar till tidigare lagar med formuleringar såsom ”om innehållet i denna lag kolliderar med den andra lagen då ska den senare lagen gälla”. Många gånger är detta på grund av att en ny lag införts som sedan har visat sig vara inkompatibel med en tidigare lag. Istället för att göra en omstrukturering av lagarna så läggs den nya lagen till med en brasklapp om vilket av de två lagrummen som väger tyngst. Detta kan liknas vid att gå in med mer prylar i ett stökigt rum. Istället att göra en grundlig städning och möjliggöra en ordnad plats för de nya prylarna så läggs de istället till i röran.

Lagarnas komplicerade struktur lämnar det många gånger öppet för ren tolkning i rättssalen. Många gånger blir brottslingar friade eller oskyldiga fällda på grund av utrymmen i lagarna som möjliggör sådana tolkningar att utfallet i en rättsprocess som inte gynnar den laglydige medborgaren. Dessutom så innebär lagarnas snårighet att det blir svårare för medborgaren att ta del av dessa och bygga sig en egen uppfattning om de rättigheter och skyldigheter som finns.

Utländska medborgare som grips för brott som skadar andra människor i Sverige ska gripas och fängslas i väntan på utvisning. Om inget land vill ta emot dem ska de kunna sitta fängslade tills något land med hjälp av hård diplomati eller påtryckningar tvingats ta emot dem.

Journalister som kränker enskilda medborgare genom att uppsöka dem i sina hem ska inte kunna undgå straff. Om nuvarande lagstiftning inte räcker till för att skydda medborgare från journalisters övergrepp så måste lagstiftningen förbättras.

Lag om hets mot folkgrupp måste avskaffas eftersom lagens syfte är försöka tysta människor med invandringskritiska åsikter.

Sammanfattning:

Den som hotar eller stör en tillståndsgiven demonstration ska kunna dömas till fängelse.

Politiker eller myndighetspersoner som genom politiska eller andra beslut bidragit till att brottsligheten har ökat i vårt land ska kunna dömas till fängelse.

Utländska medborgare som grips för brott ska aldrig mer kunna vistas ute i vårt samhälle.

Lagarna ska göras om så att de blir enhetliga och lättare att överskåda för den enskilde medborgaren och göra rättsprocesser både effektivare och rättssäkrare.

Försvaret

Sverige är svenska folkets land. Sverige ska vara en självständig nation där svenska medborgare fattar beslut över utvecklingen i landet. Vårt land ska kunna försvaras från yttre och inre fiender som försöker annektera eller infiltrera landet.

Hela Sverige ska kunna försvaras från angrepp utifrån och från politiskt vanstyre som riskerar att urholka ordningen i landet. Varje manlig person som fyllt 18 år ska göra värnplikt efter förmåga. Kvinnor som vill delta i försvarsarbete ska om de önskar kunna erbjudas en kortare utbildning som syftar till att förklara kvinnans roll i ett samhälle som behöver försvaras.

Den manliga värnplikten ska vara obligatorisk och minst 12 månader med möjlighet till längre utbildning och militär karriär. De värnpliktiga ska erhålla en grundlig militär utbildning för att kunna medverka i försvaret av vårt land. De ska även lära sig vikten av en god fostran, ett gott uppförande och bli goda samhällsmedborgare.

Sverige ska vara alliansfritt med undantag för ett nödvändigt försvarsarbete mellan de nordiska länderna. Svensk militär ska inte delta i internationella operationer på uppdrag av främmande eller överstatliga organisationer såvida det inte finns ett allvarligt hot mot vår egen nation. De militära äventyr utomlands som Sverige varit involverat i har oftast haft syftet att störta fungerande nationers ledare som på olika sätt stött sig med det ”internationella samfundet” eller garantera andra länders (eller organisationer och individers) ekonomiska intressen i vissa regioner. Facit av detta har blivit sönderslagna länder, med svält, humanitära katastrofer och terrorism i närområdet och enorma flyktingströmmar för Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet.

Vi ska inte bli medlemmar i Nato och inte heller medverka några försvarspolitiska projekt som har med Nato att göra.

Försvaret av vårt land kräver också att vi har lokala försvarsgrupper som är beredda att försvara sin kommun eller hemort. I varje kommun ska det finnas ett aktivt hemvärn som vid behov kan ingripa även när samhället behöver skyddas från brottslingar. Ett sådant hemvärn kommer inte bara att ha en uttalat militär roll, utan kan även agera i krissituationer som naturkatastrofer eller större olyckor.

Dessutom bör varje man som har gjort värnplikten både tillåtas och uppmuntras att äga en viss beväpning. Dels så stärks den lokala försvarsförmågan underifrån, dels så fungerar det som en balansutjämnare mellan stat och medborgare där den enskilde medborgarens möjligheter att hävda sig gentemot potentiellt förtryck och övergrepp från statens sida ökar.

Risken för att Sverige ska utsättas för ett militärt angrepp är betydligt mindre än att vi utsätts för politiskt vanstyre eller sabotage som skadar landet. Politiker som försöker upplösa den svenska nationen, låta gränserna stå öppna för oidentifierade främlingar att ta sig i landet eller acceptera att Sverige koloniseras av människor från främmande kulturer är ett lika stort hot som om vi hade anfallits av främmande makt. Försvaret ska skydda svenska folket även från grupper eller människor som saboterar vår inre trygghet.

Det bör tillsättas en undersökningskommitté som tar reda på varför tidigare överbefälhavare har underlåtit att försvara vårt land trots att det koloniserats av hundratusentals människor. Bara under den tid som Micael Bydén har varit ÖB har ungefär 250 000 personer kommit till vårt land, de flesta från dysfunktionella kulturer i tredje världen, många utan identitetshandlingar och många för att sprida islam och bedriva demografiskt krig för att på sikt ta över landet.

Ett land som inte är beväpnat är inte ett fredligt och tryggt land, utan ett smörgåsbord för andra aktörer att fritt förse sig av.

Sammanfattning:

Hela Sverige ska försvaras.

Alla män som har fyllt 18 år ska göra värnplikt minst 12 månader efter förmåga.

Sverige ska inte vara medlem i Nato eller ha något med Nato att göra.

Hemvärnet ska kunna agera på lokal nivå och skydda medborgarna från kriminella människor.

Privatpersoner ska efter militärtjänstgöring få behålla en viss beväpning för att underlätta lokalförsvaret.

Försvaret ska försvara varje del av nationen mot militära angrepp och mot politiskt vanstyre eller sabotage som hotar vårt land.

En undersökningskommitté ska tillsättas för att ta reda på varför tidigare överbefälhavare har underlåtit att försvara landet när hundratusentals kolonisatörer trängt in över gränsen.

Bistånd

Svenska skattebetalare har under en lång följd av år tvingats betala stora belopp till olika biståndsprojekt i världen som politikerna anser vara viktiga. Svenska folket har ingen aning om vart pengarna har tagit vägen eller hur effektivt biståndet har varit. Folket har aldrig haft något inflytande över hur politikerna har hanterat våra skattemedel.

Inför år 2017 har regeringen föreslagit en biståndsbudget på 35 miljarder kronor. Den statliga myndigheten SIDA (Swedish International Development Cooperation Agency) är ett gigantiskt slukhål i den svenska ekonomin. Skattebetalarna kastar stora belopp i sjön när politikerna använder andras pengar för att stötta projekt i tredje världen till onödigt stora kostnader och med tveksamma resultat.

Svenska skattemedel ska gå till olika projekt i vårt eget land och för att bygga och skapa ett bra samhälle. Idag saknas pengar inom många sektorer av samhället och att då ge bort enorma belopp till projekt som våra politiker vill stötta är missriktat. Om redan välavlönade politiker vill skänka pengar till något projekt i tredje världen får de ta pengar ur sina egna fickor, inte skattemedel. Den som vill hjälpa människor i andra länder kan göra det med egna pengar som kan sättas in till olika hjälporganisationer.

Det finns endast en omständighet då politikerna anser det vara befogat att skära ned på biståndet och det är för att bekosta det mångkulturella projektet i Sverige. Då får plötsligt de utmärglade barnen i Afrika eller de humanitära olägenheterna i flyktinglägren i närområdena stå tillbaka för att ta hand om de som har så pass god ekonomi att de kunnat ta sig till Sverige.

SIDA bör läggas ned helt och hållet och de anställda kan då söka mer meningsfulla arbeten. De kan omskolas till poliser eller militärer som det kommer att behövas många av i framtiden för att rädda vårt eget land. De som arbetar inom SIDA och vill hjälpa människor i nöd kan söka arbete inom äldrevården eller som volontärer för att hjälpa fattiga svenskar att komma ur sin besvärliga situation.

Ett avgörande skäl till att lägga ned SIDA är att pengarna behövs i Sverige. Många svenska kommuner skulle gå i konkurs om de inte fick bistånd från staten eller hjälp från utlandet. Det mångkulturella Botkyrka och Arbetsförmedlingen där får för år 2017 48,8 miljoner från Europeiska Socialfonden. Många av de människor som politikerna har släppt in i landet utgör en stor ekonomisk belastning på det svenska samhället. Malmö är ett skräckexempel på en kommun som måste ha stort ekonomisk stöd får att överleva. Kommunen får nästan fem miljarder i utjämningsbidrag och ytterligare stora belopp i andra former av stöd. Vi importerar arbetslöshet och socialbidragstagare samtidigt som vårt land förfaller socialt, ekonomiskt och demografiskt. Under tider ger politikerna bort skattepengar till andra eller liknande politiska projekt som är mera till skada än nytta.

Det betyder inte att Sverige ska blunda för problem i andra länder. Ett av de största problemen i många länder är överbefolkning och som en följd av det nedsmutsning av luften, vattendragen och naturen. En enkel och billig form av bistånd är att sätta in familjeplaneringsprogram där preventivmedel kan sätta stopp för en hejdlös befolkningsexplosion. Befolkningarna i tredje världen tycks inte kunna ta hand om sina egna problem och är beroende av ekonomiskt stöd eller flykt till ekonomiskt stabila länder för att överleva. Vi ska sätta press på dem att ta han om sina egna problem och upphöra med bistånd. Ska vi använda vår ekonomi till att hjälpa dem är det bättre att underlätta för import av varor därifrån (som vi inte själva kan producera) för att stimulera den egna produktionen. Framförallt ska det vara produkter från småföretagare och småbönder som ska stimuleras för att inte riskera att pengarna försvinner i fickorna på transnationella rovdjurskapitalister.

Vi ska inte heller ta emot deras befolkningsöverskott och riskera en allmän kvalitetsförsämring av våra samhällen, som riskerar att sjunka ned till samma nivå som de länder varifrån migranterna kommer. Dessutom innebär denna kravlösa mottagning att de mer utbildade och välbärgade hellre söker sig till Västvärlden där bättre löner och villkor erbjuds. Resultatet blir då en s.k. ”braindrain” där de som skulle kunna bygga upp landet helt enkelt lämnar det.

Sverige och övriga länder i Norden ska istället återgå till att vara de homogena länder som de var innan globalister och andra påtvingades oss migranter från alla delar av världen för at vi skulle bli mångetniska. De belopp som kan sparas in på biståndet kan också användas till att reparera skadorna av globalisternas politik.

Sammanfattning:

SIDA i sin nuvarande form bör läggas ned helt och hållet.

Personalen kan omskolas till poliser eller militär som kommer att behövas i framtiden. De kan också börja arbeta inom äldrevården eller som volontärer och hjälpa fattiga och utsatta svenskar.

Pengarna som sparas på att lägga ned SIDA kan gå till olika projekt för att reparera skadorna i vårt land efter decennier av globalisering.

Sverige kan bistå befolkningar i tredje världen med familjeplanering och preventivmedel för att hejda befolkningsexplosionen och deras konstanta behov av extern hjälp.

Globaliseringen

Globalisering är ett begrepp som används väldigt flitigt idag och har kommit att inneha både positiva och negativa innebörder.

Det kan vara på sin plats att inleda med en kort genomgång av vad globalisering egentligen innebär. Globalisering innebär en utökad kommunikation och flöde över världen, där nationsgränser spelar en mindre roll eller till och med ignoreras. Det är framförallt ett flöde av kapital, resurser och människor som underlättats av att avstånden mellan geografiska områden genom internet och snabbflyg minskats. Kontakter och utbyte mellan länder är i grunden något bra och utvecklande, men endast då det sker i måttliga mängder på ett sådant sätt att det bidrar till att upphöja den inhemska befolkningen.

Men i praktiken innebär globalisering att beslutsfattande och den politiska och ekonomiska makten kan samlas på ett ställe för att kunna utöva kontroll över större områden. Det blir även lättare för företag att kunna flytta sina produktioner till låglöneländer och beröva arbetstillfällen i det ursprungliga landet, samt att genom att inte vara förankrad i ett land kan man kringgå skatter och avgifter. Till sist så är flödet av människor som möjliggjort massinvandringen till Västvärlden, med katastrofala demografiska konsekvenser.

Många politiker och opinionsbildare beskriver globalisering som något oundvikligt, något som vi inte kan påverka. Under åren 2007-2009 arbetade något som kallades Globaliseringsrådet. Rådet var ett kansli inom Regeringskansliet och skulle presentera en strategi om globaliseringens effekter.

Det var den borgerliga alliansregeringen som den 21 december 2006 beslutade sig för att inrätta rådet ”för att fördjupa kunskaper om och bredda det offentliga samtalet kring vad som krävs för att Sverige ska hävda sig väl i en värld präglad av fortsatt snabb globalisering”. Det var samma regering som under åtta år (2006-2014) släppte in omkring 700 000 migranter, huvudsakligen från tredje världen. En av initiativtagarna till rådet var folkpartisten och globalisten Lars Leijonborg som också blev dess ordförande

Ledamöterna i rådet var personer som allihop var positivt inställda till globalisering och många av dem hade aktivt verkat att underlätta flöden av kapital och människor över våra gränser.

Ledamöterna i Globaliseringsrådet var:

Lars Leijonborg, högskole- och forskningsminister, ordförande
Kristina Alsér, landshövding
Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap
Carl Bildt, utrikesminister
Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv
Lars Calmfors, professor internationell ekonomi
Per Carstedt, VD SEKAB
Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare
Anna Ekström, ordförande SACO
Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
Karin Markides, rektor Chalmers tekniska högskola
Elisabeth Nilsson, VD Jernkontoret
Aina Nilsson Ström, designchef AB Volvo
Sture Nordh, ordförande TCO
Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister
Maud Olofsson, näringsminister, vice statsminister
Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson
Lena Treschow Torell, professor IVA
Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet
Marcus Wallenberg, ordförande Internationella Handelskammaren (ICC)
Olle Wästberg, GD Svenska Institutet

Huvudsekreterare i rådet var Pontus Braunerhjelm.

Den person i rådet som ställt till med ojämförligt mest skada på det svenska samhället är Olle Wästberg som ägnat hela sitt liv åt att öka invandringen till Sverige. Han var också en av aktörerna bakom den stora invandringsvågen av assyrier till Sverige under 1970-talet. Wästbergs tes har alltid varit att Sverige ständigt behöver öka invandringen från främmande kulturer. Övriga ledamöter, som allihop har stort inflytande över opinionsbildningen och den politiska utvecklingen i Sverige, står inte långt efter Wästberg när det gäller söndringen av vårt land.

Globaliseringsrådet presenterade i november 2008 en rapport där man försökte komma fram till vilken Sverigebild som var lämplig att sprida utomlands. Rådet ville hjälpa till att skapa en bild av Sverige som bokstavligt talad är skapad av makthavarna och inte framställd av de svenskar som är Sveriges kärnbefolkning.

För att lyfta fram Sverige på ett positivt sätt utomlands ville man bland annat framställa bilden av Sverige som ett land som ”snabbt anpassar sig till internationaliseringen”. Rådet ville sprida mer kännedom om Sverige i Kina och Indien, sannolikt för att det är stora marknader som Sverige skulle kunna ha nytta av. Med Sverige menar Gloabliseringsrådet med största sannolikhet de företag som ägs av Wallenberg och Investor i första hand.

Ett annat förslag som presenterades av rådet var att man i Sverige skulle ta tillvara invandrarna på ett bättre sätt och använda dem som en resurs för att ”sprida kunskap om Sverige och Sveriges värderingar”. Ett konkret förslag blev att man föreslog att invandrare skulle ges rollen som ”Sverige-ambassadörer” i sina forna hemländer.

Ett annat förslag var att ”det offentliga Sverige” skulle stärka samarbetet med ”svenska” företag för att ”nå ut med kunskap om Sverige utomlands”. De företag som nämndes var HM, IKEA, Volvo, Saab och Securitas som allihop globaliserats och övergivit det som kan betraktas som svenskt i sin marknadsföring.

Ett område som är viktigt för globalisterna är studentutbyte mellan olika länder. Rådet ansåg att det amerikanska Fulbrightprogrammet utgör en bra förebild. Rådet skriver:

Ett av de mest effektiva sätten att bygga långsiktiga relationer – viktiga för handel, investeringar, och rekryteringar – är studerande- utbyte. Den som studerat ett eller flera år i ett land får nästan alltid livsavgörande intryck och behåller en relation till det landet resten av livet. På samma sätt är det viktigt för ett land i en globaliserad ekonomi att ha erfarenhet av att samverka med människor från helt olika kulturer.

Det finns alltså en djupare tanke med att skapa studentutbytesprogram och den tanken är att ge stimulans åt ännu mer globalisering där ungdomar kanske överger Sverige till förmån för flytt till något annat land och kanske familjebildning där. På det sättet dräneras Sverige på talanger som vi skulle behöva ha kvar i vårt eget land och som borde bilda familjer här hemma med andra svenskar. Det är inget principiellt fel på att ungdomar reser till andra länder och studerar en tid, men globalisternas tanke handlar om att de studenter som lämnat landet för studier på annat håll sedan ska bli mer mottagliga för mångkultur och kanske även bidra till att Sverige blir mer mångetniskt.

Ett sätt att hjälpa till att väcka intresse för Sverige är att man sprider mer information om Sverige på många språk, bland annat arabiska och kinesiska. Tanken är inte bara att ”informera” om Sverige utan att locka hit fler människor från andra kulturer.

Rådet vill också använda bistånd för att sprida bilden av Sverige som ett land som ”står för demokrati och ett öppet samhälle”. De ser gärna att Sverige ska var ett land som lockar hit folk för att arbeta eller studera och vill att Sverige bör bli ännu bättre på det.

Rådet vill globalisera Sverige, men samtidigt vill de väcka intresse för vårt land genom att lansera svenskar som Astrid Lindgren, Ingmar Bergman och Abba för att locka hit folk eller för att lättare kunna upprätta relationer med andra länder. Rådet anser vidare att man ska bygga upp relationer med den muslimska världen och ge dem kunskap om hur ”Sverige ser på demokrati, jämställdhet, mångfald och yttrandefrihet”.

Baktanken är att förbereda det offentliga Sverige för studentutbyte från arabländer. Rådet skriver:

Vi skulle behöva ett svenskt ”Fulbrightprogram” som tar hit arabiska studenter för att sedan följa upp kontakterna. På så sätt skulle vi skapa oss fler vänner till Sverige. Inte minst borde vi skapa kontakter mellan arabiska och svenska ungdomar med bakgrund i Mellanöstern.

Vi skulle även systematiskt kunna bjuda in opinionsbildare och journalister från muslimska länder för att visa upp det moderna Sverige.

När rådet försöker beskriva hur Sverige uppfattas i andra delar av världen skriver man:

Vilka fördelar har Sverige? Kanske inte klimatet, åtminstone är det många i andra länder som inte finner det attraktivt. Inte heller vår kultur och vårt kulturarv. Undersökningarna som redovisas i nästa bilaga är tämligen entydiga: vi uppfattas inte som en nation med lockande kultur. Orsakerna kan vara flera. Vi har inget Louvre, ingen Peterskyrka, inget MoMA, inget Eremitage. Våra kulturella ikoner – som Ingmar Bergman – är historia.

Däremot uppfattas Sverige positivt när det gäller ”mjuka” värden. Svenskarna upplevs som progressiva, förnyande och nyfikna på nytt. Vi anses vara omtänksamma (eng. caring); vårt samhälle präglas av en sorts anständighet som gör att människor i andra länder kan tycka att det verkar bra att bo i Sverige. Det upplevs också som positivt att vi ses som miljömedvetna och att svenska företag anses socialt ansvarsfulla.

Den tidigare bilden av Sverige som ett föredöme i världen är borta idag. Då var vi föredömen på grund av vår homogena befolkning, den låga brottsligheten, den sociala tryggheten, den vackra naturen, de välskötta städerna, den vänliga och hederliga befolkningen, de duktiga företagarna, de många kvalitetsprodukterna som kom från vårt land och mycket annat.

Trots att vi lever i en av världens äldsta nationalstater med en rik historia och kultur så menar Globaliseringsrådet att vår kultur och vårt kulturarv inte är attraktivt för ”många i andra länder”. Rådet menar att vi inte har något kulturarv att skryta om.

Rådet riktar sig istället till en publik som uppskattar de politiska värden som utgör globalisternas grund och vill locka hit folk som tänker och handlar globalt, inte nationellt. Det ska helst komma hit människor som föredrar att leva i ett mångetniskt Sverige. Rådet skriver:

I framtidens samhälle kommer den ekonomiska tillväxten blomstra där tillräckligt många från det professorn och författaren Richard Florida kallar den ”kreativa klassen” väljer att slå sig ner. Kreativa människor trivs bäst i toleranta miljöer, det vill säga där det råder stor mångfald och öppenhet för oliktänkande, minoriteter och invandrare. Här har Sverige ett försprång att förvalta.

Dels är de omedelbara associationerna ofta snäva och förlegade. Bilder av Sverige som Abba, Björn Borg och den blonda svenska flickan skulle behöva förnyas och utvecklas.

Rådet måste alltså hitta nya sätt att lansera Sverige. Det går inte längre att lansera Sverige som ett svenskt land. I stället ska Sverige helst lanseras som ett ”utvecklingsinriktat land med många värderingar som bryter traditionella mönster”.

Vad gäller den ”kreativa klassen” och ”toleranta miljöer”, så kan man fråga sig vad detta innebär i dagens Sverige, där kulturpersonligheter som Dan Park och Lars Vilks trakasseras, mordhotas och till och med lagförs för att deras konst kan anses stötande av vissa ”utsatta grupper”, eller där censur görs i äldre alster av sådant som inte godkänns av dagens kulturelit. Istället är det vänstervriden, degenerad kultur som ofta kretsar kring en sjuklig besatthet av diverse kroppsfunktioner, hat mot grupper som vita, män, heterosexuella och kristna.

Svenska invandringskritiker brukar hävda att Sverige är ett land som globalisterna experimenterar med för att se hur långt globaliseringen kan gå utan att de blir motreaktioner. Rådet skriver:

Att Sverige inom en lång rad områden har en stark ställning som ett nytänkande land i utvecklingens framkant gör att vi ofta får fungerar som en internationell provmarknad för många stora utländska företag, nya tekniska idéer och lösningar. Klädtillverkare som Diesel och Levi’s använder Sverige som testmarknad för nya produkter. Engelska och amerikanska popband har lärt sig att Sverige är snabbast i Europa på att anamma nya artister.

Det som händer är att globalt verksamma företag riktar sina annonskampanjer till en mångetnisk publik och att ”amerikanska popband” som lanseras här ofta är band som har en politisk agenda (Bruce Spingsteen, Madonna och en rad svarta artister som huvudsakligen vänder sig till ensvart publik, som nu finns etablerad i Sverige) och alla dessa artister lanseras med hjälp av globalisternas medier.

Rådet skriver:

Sverige har under årtionden haft en unik och generös immigrationspolitik som spridit ringar på vattnet världen över om att Sverige är ett tolerant och vidsynt land.

Rådet kunde lagt till att det är ledamöter i Globaliseringsrådet som bidragit till denna invandringspolitik, som inte har varit positiv för andra än de globalister som vill söndra vårt land. Lars Leijonborg och Olle Wästberg är som folkpartistiska politiker i hög grad ansvariga för att Sverige globaliserats på ett negativt sätt. De har dessutom agerat över huvudet på svenska folket. Den ”generösa immigrationspolitiken” som Sverige fört ger visserligen ringar på vattnet, men då som avskräckande exempel. Information som förtigs av svensk media, om hur Sverige har en våldtäktsstatistik per capita som kan jämföras med västafrikanska Lesotho, hur no-go-zonerna breder ut sig och hur invandrarna öppet visar sitt förakt för det nya landet och ursprungsbefolkningen.

Rådet skriver:

En viktig strategi för att nå fram i dagens samhälle – präglat av globalisering och masskommunikation – är att tydligare rikta sig mot de målgrupper som redan visar intresse för de värderingar Sverige erbjuder. Genom att använda oss av och bygga vidare på de värden Sverige associeras med och är bra på, har Sverige goda möjligheter att bli en vinnare i den globala konkurrensen om talanger.

Återigen markerar rådet att det vill att människor som söker sig till Sverige helst ska dela de värderingar som ”Sverige erbjuder”. Det innebär att den statligt påbjudna mångkulturen och andra tvivelaktiga politiska extremer ska vara en del av lockbetet. Vi ska alltså fylla upp Sverige med ännu fler människor som uppskattar mångetniska samhällen och kanske rentav står på barrikaderna för att motarbeta svenska folket i sitt eget land. Problemen har dock börjat hopa sig på sista tiden när det blir alltmer tydligt att de grupper som kommer hit från MENA och Afrika har en nästintill motsatt syn på kvinnans roll, homosexuella, demokrati och det allmänna. När representanter för dessa grupper officiellt skriver under på dessa värden är det inget annat än en läpparnas bekännelse för att garantera ekonomiskt och politiskt inflytande för den egna gruppen.

Sverige har blivit ett land som försvarar frihandel oavsett om den leder till att viktiga och traditionella svenska näringsgrenar blir utslagna eller om svenska företag blir uppköpta av multinationella bolag. Det utländska ägandet i Sverige har ökat kraftigt och det är något som Globaliseringsrådet tycks uppskatta.

Rådet skriver:

Det typiska svenska ”exportföretaget” importerar en stor del av sina insatsvaror och är på så vis också ett ”importföretag”. Och ser vi till företag med starka varumärken som IKEA och H&M är deras försäljning så gott som uteslutande baserad på import.

Man kan säga att många svenska företag som opererar globalt har växt på bekostnad av våra egna industrier. Import från låglöneländer är en del av vissa företags framgångar, men när dessa företag blivit globaliserade har de i alla avseenden övergivit den befolkning som var dessa företag trogna under sin växtfas. IKEA och H&M bryr sig idag enbart om profiten. Personalen är mångetnisk och speglar den globala utvecklingen i Sverige. Inga som helst hänsyn tas till de näringsgrenar som i högre grad skulle kunna blomstra om vi lade tullar och skatter på import från låglönländerna och försvarade inhemsk möbelindustri och textil- och konfektionsindustri, som har varit viktiga för oss tidigare.

Globaliseringsrådet avslutar rapporten:

Lösningar över nationsgränser blir allt vanligare därför att problemen allt oftare är gränsöverskridande och därför att de möjligheter som ska tas till vara inte heller känner några nationella gränser.

Sverige som ett öppet utåtriktat land har anledning att glädjas åt en sådan utveckling. Och vi ska självfallet ha ambitionen att finnas med i främsta ledet och vara pådrivare för ett ännu närmare, tätare och djupare internationellt samarbete.

Globaliseringsrådets rapport är bara en liten del av allt globaliseringsarbete som sker i det tysta när politiker och andra makthavare öppnar vårt land för främmande investeringsbolag att köpa mark, fastigheter, företag och annat som gör att det inhemska ägandet krymper.

Globalisterna använder Europeiska Unionen (EU) som en plattform för fortsatt och ökad globalisering och det är alldeles självklart att Sverige måste lämna EU.

Sverige är ett experimentland för globalister och de flesta svenskar har ingen aning om att de är utsatta för något som mest kan liknas vid ett förräderi. Nu krävs det en nationellt inriktad politik för att reparera skadorna efter globalisternas härjningar och långvariga förstörelsearbete.

Sammanfattning:

Globaliseringsprocessen som tar ifrån oss ägandet och kontrollen över svenska företag måste upphöra.

Sverige måste börja bedriva en nationellt inriktad politik i alla avseenden.

Sverige måste lämna Europeiska Unionen.

Svenska företag och näringsgrenar som är viktiga för arbetsmarknaden och för Sverige i allmänhet ska skyddas med hjälp av ny lagstiftning.

Utländska medborgare ska inte kunna köpa mark eller fastigheter i Sverige.

Importen ska kunna regleras för att skydda delar av vårt näringsliv.

Sverige bör ha goda handelsrelationer med våra grannländer och länder i vår geografiska närhet.

Handel med geografiskt avlägsna länder bör hållas till så liten nivå som möjligt. Långväga frakter är inte bra för miljön och därför bör inhemsk produktion gynnas i första hand, därefter produktion i de nordiska länderna, som alltid bör vara naturliga handelspartners.

Globalisternas målmedvetna kampanjer för att skapa ett mångetniskt Sverige måste stoppas innan Sverige är helt förstört och förvandlat till ett land där svenskarna bara är en av många folkgrupper.

Sverige ska vara svenska folkets land idag och i framtiden.


Senast redigerat februari 2017