Bonniers som svenskfientlighetens epicentrum

Ingen mediakoncern i Sverige är så ivrig med att driva kampanjer mot den svenska nationalstaten och dess folk som Bonniers är. I decennier har de gjort precis allt för att vi svenskar inte ska känna oss som ett folk och för att vår nation inte ska vara vår utan tillhöra alla jordens folk. Att vara svensk innebär för Bonniers att ha svenskt medborgarskap oavsett varifrån i världen man kommer. Men att vara svensk innebär att man tillhör det svenska folket, annars är man inte svensk. De omkring två miljoner människor som politikerna har massimporterat huvudsakligen från Mellanöstern och Afrika är inte svenskar och kommer aldrig att kunna bli det.

De är att betrakta som kolonisatörer som mobiliserats hit av svenskfientliga krafter som vill förstöra Sverige – och Bonniers är en del av de svenskfientliga nätverken.

Vad Bonnierkoncernens ägare vill framstår dagligen mycket tydligt för den som orkar läsa det skräp som tidningen publicerar. Varje gång tidningen gör en ansats till att publicera svenskfientliga texter är de i stort sett alltid dåligt underbyggda, fyllda med faktafel eller bara vulgär propaganda mot det folk som har rätten till Sverige – svenskarna.

En av de senaste texterna om stack ut något var ett debattinlägg av prästerna Peter Englund och Helena Myrstener i Malmö pastorat. Den senare är känd för att vilja kalla gud ”hen”. De vill att ”vi” ska sluta fira nationaldagen och det passade så bra in i DN:s narrativ att deras text publicerades omedelbart.

Vad säger då prästerna?

Vi borde sluta fira nationaldagen, då inget gott har kommit ur nationalism eller patriotism. Inte heller kyrkan bör delta i hyllandet av nationalstaten om den ska undgå att utnyttjas av högerpopulistiska krafter.

Det första man ska fråga sig är då om det har kommit något ont eller dåligt ur vårt nationaldagsfirande som kan störa dessa präster? ”Inget gott har kommit ur nationalism eller patriotism” säger de, men vad kan det vara som de uppfattar som ”inget gott”. Svenskarnas nationaldagsfirande har varit och är kanske de mest nedtonade av alla folk som firar sina nationaldagar. Vi har snällt viftat på några flaggor och vi har besökt Skansen för att lyssna på tal och titta på när kungen delar ut fanor till olika föreningar. Nationaldagsfirandet i Sverige har dock ändrat karaktär de senaste åren när politikerna har gjort dagen till en dag när kolonisatörer får sina medborgarskap och lyfts fram som om de vore gudabenådande människor vi inte kan klara oss utan.

I mening två skriver prästerna att kyrkan inte bör delta i hyllandet av nationalstaten. Prästerna vill uppenbarligen inte att svenskarna ska ha ett eget land men tycks ta steget ännu längre och vill inte att någon som bor i Sverige ska hysa sympati för ”nationalstaten”. Vill de liksom den av Bonniers hårt lanserade Birgitta Ohlsson (L) också avskaffa Sverige? Är det då bara vårt land de vill avskaffa eller vill de upplösa även andra folks nationalstater? De kan ju försöka säga det till andra folk och se vilka reaktionerna blir.

Prästerna är oroade över att ”hyllandet av nationalstaten” kan ”utnyttjas av högerpopulistiska krafter”. Att hylla eller gilla nationalstaten har inget med ”högerpopulism” eller andra –ismer att göra, det har med kärlek till det egna landet och folket att göra och sådan kärlek kan man uppbåda oavsett politisk tillhörighet. Det är bara ledsamt om någon tror att man måste anamma en viss ideologi för att se fördelar med nationalstaten och med firande av en nationaldag.

Prästerna skriver:

Den blågula flaggan smattrar i vinden, den högstämda musiken och sången fyller tv, radio och sociala medier tillsammans med bilderna på paraderande militärorkestrar och kungafamiljen. Flaggor delas ut, kungssång och nationalsång sjungs, kanske någon sommarpsalm… Allt andas det tidevarv då nationalromantiken formade bilderna av Sverige som nation med tillhörande patriotism.

Det blir nästan komiskt när två präster tittar på TV och läser sociala medier för att bilda sig en uppfattning om nationaldagen. De gillar inte svenska flaggor som smattrar i vinden. Vill de ersätta vår nationalsymbol med något annat? De gillar inte högstämd musik och paraderande militärorkestrar är jobbiga för dem att se. De tycks inte heller uppskatta kungssången, nationalsången eller psalmer.

I praktiken är det ett sansat, stillsamt firande där människor som firar ändå gillar detta firande. Det är ett dämpat firande eftersom vi har tagit vår nationalstat för given och inte behövt blöda eller dö för att få behålla den. I alla fall inte i mannaminne. Våra grannar norrmännen firar glatt för det vet värdet av att vara ett fritt folk, inte minst efter att ha varit ockuperade under andra världskriget. Även våra övriga grannar förstår värdet av att vara fria och (någorlunda) självständiga nationer, även om denna självständighet alltmer urholkas när vi tvingas ingå i globala gemenskaper som inte är till vår fördel.

Prästerna skriver:

Nationaldagen och dess firande är så här 12 år efter införandet som helgdag ett misslyckande, det är och förblir en konstruerad och pålagd uppvisning i något som borde tillhöra det förgångna. Nationalstaten är ett sätt att organisera och administrera men inget att vörda.

Vänta nu. Om det är så att nationaldagen är ett misslyckande så beror det inte på majoriteten av svenskarna utan på media och ledande politiker. Nationaldagsfirande arrangeras av makthavarna och de har aldrig velat göra dagen till vad den borde vara – en dag för svenskarna att hylla det som är bra med Sverige. Nationaldagen har blivit en Potemkinkuliss för att dölja vilka andra intentioner som ligger bakom arrangemangen – och det är att ge kolonisatörer plats i vårt land utan att tillfråga oss. Det kan liknas med att släppa in fiendesoldater under brinnande krig. Det är fientliga handlingar.

Varför ska man inte vörda sitt land? Man behöver inte vörda alla politiker eller medier, men man kan vörda folket och våra förfäders uppoffringar som lett fram till ett land som i många stycken är bra även om nu vissa politiker som Stefan Löfven och vissa medier som Bonniers och vissa präster som Peter Englund och Helena Myrstener försöker förstöra det som är bra. De senare vill kanske att man ska vörda någon abstrakt gud, men vill inte vörda något mera påtagligt och verkligt som den egna nationen. Märkligt!

Prästerna skriver vidare:

Inget gott har kommit ur nationalism och patriotism, snarare är de likt ett gift som sprider sig i människors sinne och ställer människor och länder mot varandra. I nationalismens och patriotismens namn har söner skickats ut i krig. Patriotismen har sin bakgrund i det patriarkala tänkande som hyllar traditionell manlighet såsom styrka, konkurrens, ojämlikhet och som reducerar män till soldater och kvinnor till barnaföderskor. Det säger sig självt att detta inte skapar goda förutsättningar för en värld utan gränser.

Vad är det i svensk nationalism som är ”ett gift” som ”ställer människor och länder mot varandra”. Den svenska nationalismen har varit enbart sund och det har inte hänt i modern tid att vi har ”ställt länder mot varandra”. ”I nationalismens och patriotismens namn har söner skickats ut i krig” skriver prästerna men de enda krig som svenskar har skickat ut i är globalisternas krig som förs i andra världsdelar och det är regeringarna Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven som skickat ut svenskar i meningslösa uppdrag som handlar om att försvara en uppdragsgivares tvivelaktiga agenda.

Prästernas text är så intantil att den blir svår att kommentera. Titta bara på den här meningen: ”Patriotismen har sin bakgrund i det patriarkala tänkande som hyllar traditionell manlighet såsom styrka, konkurrens, ojämlikhet och som reducerar män till soldater och kvinnor till barnaföderskor.”

I Sverige har vi inte ”hyllat” manlighet. Det har inte behövts eftersom en man som är en man vet att han är en man och inte behöver framhålla det med extra övertydlighet såvida han inte är osäker på sin manlighet. Att det huvudsakligen är män som har deltagit i krig innebär inte att män då är dåliga människor utan att det alltid är självklart att det varit män som i första hand försvarat sitt folk och land. Krig är dåligt. Ingen normal människa uppskattar krig och våld, men i en värld där det förekommer måste man vara beredd på att försvara sitt land om det behövs eller vara beredd att gå under om man väljer bort tanken på ett försvar. I Sverige har vi inget försvar och politikerna har inriktat sig på att låta kolonisatörer ta över Sverige. Ska vi finna oss i det utan att försvara oss?

Prästerna tror att män som blir soldater och kvinnor som föder barn har ”reducerats” till det av patriotiska skäl. I själva verket så är det i alla normala nationer kvinnor som föder barn, om de inte gör det går nationen under. I alla normala nationer har man ett försvar och att då se ned på dem som ska försvara landet som reducerade människor är snarast skamligt.

Prästerna vill i enlighet med Bonniers agenda ha en värld utan gränser. Vad tror de att det leder till? Fred?

Prästerna skriver:

Vi måste väl få lov att vara stolta och tycka om vårt land? Visst får vi det! Det kan vi visa på många sätt genom att bidra till det gemensammas bästa, använda oss av vår rösträtt, demonstrera och manifestera, ta ut pappaledighet, njuta av grönskande parker och natur.

Det märkliga är att prästerna försöker kommendera läsarna till att instämma i vad de skriver. De föreslår vad ”vi” ska tycka och göra och vill att ”vi” ska följa deras exempel, vilket vore förfärligt om många väljer att ta efter.

Prästerna skriver:

Kristen tro och kyrka kan vara en motkraft om vi en gång för alla gör upp med den unkna nationalism och patriotism som så ofta knyts till kyrkan. Alltför ofta har kyrkan blivit synonym med det svenska. Därför borde kyrkan avstå från att fira så kallade nationaldagsgudstjänster eller delta i andra evenemang av nationaldagskaraktär.

Det finns mycket att säga om kyrkan, men när präster på ett så utstuderat sätt försöker klippa banden till nationalstaten, alltså till Sverige som nation, så har vi att göra med människor som är ett problem. De är ett problem för att de försöker klippa av banden till det Sverige som burit upp kyrkan. Om de anser att ”kristen tro”, inbillad tro på gudar eller människors behov av att tro på något annat än jordelivet kan vara en ”motkraft” mot någon som är verkligt och påtaligt, som den svenska nationalstaten, så lever de i en inbillningens värld, en värld fylld av påhitt och lögner om ”alla människors lika värde” och verklighetsfrämmande internationalism.

Prästerna skriver:

Det är ingen slump att Sverigedemokraterna mobiliserar inför det kommande kyrkovalet, de vet hur kyrkan har använts genom historien och hur den kan användas för att befästa en politisk ideologi som gör skillnad på människor på grund av hudfärg, kön, sexuell läggning och klass.

Prästerna ger uttryck för en tvivelaktig människosyn. Det finns många bra präster i Sverige, men bakom prästyrket döljer sig också vissa avarter som då och då poppar upp med bisarra åsikter om politik, genus och annat. Förmodligen utnyttjar de sin position för egna agendor som inte hör hemma i en sund kyrka.

Nu gör ju inte Sverigedemokraterna någon skillnad på ”hudfärg, kön, sexuell läggning och klass”. SD har dessutom betonat att man inte har några intressen av att rädda eller försvara det svenska folket, de vill istället bibehålla och utveckla det mångetniska Sverige, vilket är fullständigt absurt då det är att ge avkall på allt det som svenskhet tidigare stått för.

Prästerna är alltså vilsna i pannkakan. Förmodligen tittar de för mycket på TV och läser DN alldeles för ofta.

Prästerna skriver:

Kristen tro är långt mer radikal än vi ibland vågar erkänna! I bibelordet ”Alla är vi ett i Kristus”, sveps nationalism och patriotism undan och ersätts med internationalism och solidaritet som överskrider de skillnader vi själva skapat.

Wow! Tro och inbillning är mer radikalt än den verklighet vi lever i. Här har vi exempel på präster som, om de inte har diagnoser dessutom och lever och lär som om de hade det, inte förstår sig på det verkliga livet i världen. Nationalism ska svepas undan. Bort med den bara! Och ersätt den med något som bara fungerar i inbillningens värld, någon som vi av erfarenhet vet leder till konflikter våld och krig. Världen är redan full av sådana exempel, men försjunken framför TV:n eller DN har man inte fattat det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s