Är det förbjudet att vara nyfiken i Sverige?

Sverige är på många sätt ett väldigt underligt land. Det har det egentligen varit väldigt länge och under olika perioder i vår historia har det varit riktigt illa. Det är lätt att glömma bort att våra förfäder levt i samhällen där det periodvis var dödsstraff på att ha fel åsikter. Inte sällan har det då handlat om religioner som kan skapa lika mycket intolerans som politiska ideologier. Katoliker och protestanter har växelvis legat i luven på varandra i Sverige och annorstädes. År 1613 bannlystes katoliker från Sverige och 1618 startades ett protestantiskt uppror i Böhmen som ledde till trettioåriga krigets alla fasor. Här hemma avrättades Södertäljes borgmästare och en kunglig sekreterare för att de övergått till katolicismen. Först 1860 avskaffas en lag som kunde ge landsförvisning för den som lämnade den lutherska läran.

Efter andra världskriget, när vi fick fred och började förstå vikten av yttrandefrihet, demokrati och respekt för andras olika åsikter trodde vi att respekten för andra åsikter skulle bli en permanent del av vårt samhälle. Efter en tid av en omvärld som såg totalitära regimer gripa makten och sedan missbruka den, till folkens förfång, förstod många vikten av öppenhet och mångfald när det gällde åsiktsbildning.

Demokrati som politiska ideal försvarades och ingen ville tillbaka till tiderna med tyranner, massdöd och förföljelse. För att undvika historiens alla misstag var det viktigt att visa respekt för andra människors åsikter, låta alla komma till tals, låta alla fritt få bestämma sina egna åsikter, anordna möten, yttra sig eller ansluta sig till valfri politisk rörelse under förutsättning att man höll sig inom lagens ramar. Alla skulle få ägna sig åt opinionsbildning för att vem som helst skulle kunna få se, läsa eller höra talas om åsikter som andra hade. Tanken var att i ett demokratiskt samhälle skulle idéer kunna brytas mot varandra och sedan skulle allmänheten själva kunna ta ställning. Allt skulle ske fredligt, öppet och med respekt för andra och andras åsikter. Ingen skulle behöva klandras för att han eller hon har ”fel” åsikter.

Man kan väl säga att tanken var god, men det har inte lyckats särskilt bra i Sverige. Det finns alltid människor som blir hysteriska över att det finns åsikter som strider mot de egna. Varje gång någon blir hysterisk över en annan människas åsikt, så är det ett uttryck för att samhället har misslyckats med sina intentioner.

I Sverige är utvecklingen nu på väg bakåt när vi ser hur människor behandlas bara för att de utryckt en – ibland måhända egensinnig – åsikt som ofta är lite av en del av ett outvecklat tankfragment som kan ändras många gånger när en person får mogna.

Man ska kunna ha vilka åsikter som helst under förutsättning att man följer lagar och förordningar. Man ska kunna diskutera vilka frågor som helst och man ska kunna få gå på vilka möten man vill av vilken orsak som helst. I Sverige fungerar inte detta. Här har etablissemanget och ledande medier blivit en åsiktspolis som ingriper när någon har uttryckt ”fel” åsikt eller besökt ett möte där ”fel” åsikter lyfts fram.

En kvinna som arbetar som lärare i Kävlinge bjöds in till en läsecirkel som arrangerades av Nordiska motståndsrörelsen som kallas – eller kanske är – nazistisk. Det är i sammanhanget betydelselöst vad rörelsen står för eftersom det borde ligga i ett civiliserat samhälles intresse att låta medborgarna fritt intressera sig för samhällsfrågor och sedan själva kunna ta ställning till vad de gillar eller ogillar. Det som drabbade kvinnan, som heter Ulrika, bevisar att Sverige knappast kan kallas civiliserat – något som är uppenbart även inom många andra områden i samhället då man knappt kan röra sig ute på gator längre utan att riskera att bli utsatt för överfall och rån.

Ulrika blev inkallad till rektorn på skolan som berättade om ett brev som inkommit där hon pekades ut som nazist. Hon berättade för arbetsgivaren att hon gick till läsecirkeln enbart för att lyssna och att hon inte var medlem. Dagen efter hade någon sprejat ordet ”nazist” utanför hennes lägenhet och sedan förekom ytterligare sprejmålningar. En tid senare hade någon satt upp ett stort antal affischer vid den skola som hon arbetade på. Affischerna innehöll hennes personnummer och hemadress och även rektorns man fanns med och en uppmaning att ”kontakta” rektorn för att klaga på ”nazistiska anställda”. Någon har även kastat in föremål genom ett fönster och hon har fått däcken till sin bil sönderskurna.

Ulrika valde då att berätta för sina elever om situationen och förklarade att hon blivit utsatt för förtal. Hon har aldrig var medlem i något politiskt parti och inte heller i den rörelse som hon besökte för att orientera sig om deras politik.

Till tidningen Nya Tider säger hon:

– Jag stannade kvar för att jag ville lyssna på vad som diskuterades. Jag söker efter information om hur folk vill agera och påverka saker i vårt upp-och-ner-vända samhälle gällande skola, vård och omsorg, försvaret, polis- och rättsväsende, invandring och miljö. Jag hade lika gärna kunnat vara på en liknande tillställning hos Fi, SD, Socialdemokraterna, Moderaterna eller något annat parti. Jag var där för att söka information helt enkelt. Vilket jag anser att jag har rätt till i vårt demokratiska land där yttrandefrihet ska råda.

Det är så det ska vara i ett civiliserat samhälle. Var och en ska kunna bilda sig egna uppfattningar om vad som helst, men i det Sverige vi nu ser växa fram finns det krafter som har en agenda om att göra Sverige mångetniskt tills vi går under och sedan finns det krafter som makthavarna använder för att försvara denna agenda och angripa människor som är kritiska till vad som händer i landet.

Istället för fri åsiktsbildning och öppna debatter i alla ämnen, ser vi hur makthavarna drar åt tumskruvarna för att hindra debatter om det bisarra samhälle de har skapat och de försöker med alla medel angripa varje människa som tänker ”fel”. Istället för demokrati får vi nu ett totalitärt samhälle där makthavarna använder alla statens resurser för att förvandla det tidigare trygga landet till ett mångkulturellt helvete. När en lärare inte ens kan vara nyfiken och bilda sig en uppfattning om en rörelse – vilken som helst – är vägen till galenskap mycket kort.

Om polisen inte lyckas gripa gärningsmännen som förföljde Ulrika så grovt, så vet vi att dessa gärningsmän används av staten för att skrämma politiska motståndare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s