42 år sedan politikerna beslutade sig för att överge det svenska Sverige

Idag är det 42 år sedan som politikerna i riksdagen enhälligt beslutade sig för att Sverige skulle bli mångkulturellt.

Tio efter att Tage Erlander hyllat det etniskt homogena Sverige beslöt politikerna i riksdagen att Sverige skulle bli mångkulturellt. Då var Olof Palme statminister. Det var i proposition nr 26 år 1975 (Prop. 1975:26) den 27 februari 1975 som Olof Palme och Anna-Greta Leijon på regeringens vägnar föreslog riksdagen att anta ett antal förslag om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken.

Ur propositionen:

”Migrationen bedöms fortsätta. Sverige måste därför även framdeles vara berett att ta emot och inskola nyanlända invandrare samt sörja för att deras akuta sociala problem löses.”

”Internationaliseringen av det svenska samhället kommer att fortsätta.”

”Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter som är bosatta i Sverige genom samhällsinsatser bör ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet. Detta förutsätter att de olika invandrargrupperna får ekonomiskt och annat stöd för att utveckla kulturell egenverksamhet samt att det allmänna kulturutbudet i Sverige bättre svarar mot de behov som har uppkommit genom invandringen.”

”Särskilt bör invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas.”

”Anpassningen till förhållandena i den nya omgivningen kan särskilt under den första tiden underlättas om invandrare får möjlighet att bo i närheten av sina landsmän.”

”Det är naturligt att olika invandrar- och minoritetsgrupper har organiserat sig. Organisationerna är ett värdefullt inslag i samhället. Samhället bör stödja föreningar som bygger på etnisk eller språklig grupptillhörighet, eftersom dessa organisationer tillfredsställer ett behov av etnisk identitetsbildning hos sina medlemmar och är värdefulla kontaktorgan för personer, som nyligen invandrat till Sverige, Det är till gagn för hela det svenska samhället att olika kulturella traditioner kan existera och utvecklas här och bidra till den allmänna samhällsutvecklingen och debatten.”

”Mot denna bakgrund föreslår IU (Invandrarutredningen) ett särskilt statsbidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer av rikskaraktär. Utredningen anser det naturligt att kommunerna bör svara för stödet till lokala invandrar- och minoritetsorganisationer.”

”Genom invandringen har den religiösa situationen förändrats i Sverige, Detta förhållande bör återspeglas i samhällets inställning till de olika samfunden. Målet bör vara att ge invandrare möjligheter till religiös service enligt det egna samfundets ordning.”

”Alla utlänningar i Sverige bör vidare i princip ha samma rättigheter oberoende av medborgarskap. Det är önskvärt att fackliga och politiska organisationer i högre grad rekryterar invandrare till olika förtroendeposter och eftersträvar flerspråkig verksamhet inom organisationernas ram. Invandrarna bör få inflytande över sådan samhällsservice, som avser dem själva. Kommunal rösträtt och valbarhet utreds i särskild ordning.”

”Sverige har kommit att framstå som ett lockande mål för många, som av politiska, ekonomiska eller andra skäl vill lämna sina hemländer.”

”Eftersom invandrare här i landet synes vara en av de viktigaste informationskällorna för presumtiva invandrare bör lämpligt informationsmaterial tas fram och ställas till förfogande för invandrarna här i landet för att de skall kunna vidarebefordra korrekta uppgifter till kontakter i hemlandet.”

”6.2 Målen

IU (Invandrarutredningen) har formulerat målen för invandrar- och minoritetspolitiken med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär ett fortsatt arbete för att invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Målet innebär vidare att alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och minoritetspolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell Identitet.

Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Åtgärder för att bevara kontakten med ursprungslandets kultur underlättar även valet mellan att stanna i Sverige eller återvända och återanpassas i ursprungslandet,

Samverkansmålet innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrarna och den inhemska befolkningen. Ett förverkligande av samverkansmålet förutsätter bl.a, att invandrarna ges större möjligheter att aktivt delta i det politiska livet i Sverige, att de ges vidgade möjligheter till kulturell egenverksamhet och att invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning.”

Propositionens innehåll eller riskerna med den politik som var på väg att genomföras i det svenska samhället diskuterades inte i offentliga debatter. Redan vid den här tiden hade myndigheter och rader av organisationer, fackförbund och andra etablerade sammanslutningar anslutna till de socialdemokratiska makthavarna och andra makthavare inga invändningar mot socialdemokratisk maktpolitik. Alla partier i riksdagen var eniga om att Sverige skulle bli mångkulturellt, att internationaliseringen skulle fortsätta och ”att invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas”. Det fanns inte ens en antydan om att migration skulle kunna ha stor negativ inverkan på det svenska samhället. Inte heller fanns det minsta antydan om att svenska folket skulle få avgöra den nya politiken i en folkomröstning.

Svenska folket hade ingen insyn i några av de farliga tankar som uttrycktes i propositionen och som sedan kom att ligga till grund för en migrationspolitik som sedan dess enbart har förvärrats och bedrivits över huvudet på svenska folket.

Det svenska samhället hade utan folkets vetskap slagit in på en ny inriktning som skulle komma att genomsyra all verksamhet i statens alla organisationer och i hela det övriga Sverige. Genomsnittssvensken hade ingen aning om att politikerna planerade en demografisk revolution och att denna revolution skulle genomföras på ett totalitärt sätt med hjälp av hela statsapparaten, alla myndigheter, Sveriges Television, Sveriges Radio och med extra hjälp från medieimperium som Bonniers.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s